I dag var dag 2 i min teater karriär. Men liksom igår så kom jag senare pga nattjobb. Kl. 13.30 anlände jag till teaterlokalen som är Åfors Folkets Hus. Det är där vi håller till och repeterar. I dag började vi agera våra roller på golvet. Fast min roll hann vi inte med i dag, men trots de så fick jag hoppa in som stand bye på slutet och för första gången sen 1999 stod jag på scen och agerade och då var de när jag läste till förskollärare och hade Drama i tio veckor. Jag hade bara en replik att förmedla men den förmedlar man med känsla och passion så att de som lyssnar ska glömma alla sina övriga tankar och fokusera på aktörerna på scen. Dit har jag väl inte kommit än :-) Men de var jättekul tycker jag. Min ordinarie roll kommer i morgon kväll, då ska jag ha hunnit sätta in mig i mina repliker och fått smak på min roll. Jag lovar att jag ska gestalta min roll med inlevelse. Jag känner verkligen för den rollen. När vi läste upp manuset igår och jag tilldelades min roll så kände jag direkt att det var en roll för mig. Rollen är som jag skrev redan i går en som ska vara en symbol för musikkåren som verkade förr i Åfors.
Jag har en del positiva förväntningar för min egen personliga del av teaterscenen, som jag vill ta med mig ut i livet. Jag har ju genom åren haft svårt att tala inför publik. Detta har släppt defentivt den senaste tiden och under valrörelsen, då jag har både talat på torget och varit med i debatter. Även i dag när man agerade på golvet så kändes de bra, trots alla blickar som tittade på mig. Jag kunde utan att stocka på rösten förmedla min replik. Detta kände jag redan när jag höll tal på torget och under debatten hos Bosniska föreningen. Sista är ju när de blir föreställning inför publik då man är utklädd, sminkad och har strålkastaren på sig. Då lär man ha rampfeber och gummiknän, men jag längtar faktiskt dit. Ska bli en utmaning som heter duga och jag känner redan att det kommer jag klara av. Denna känsla ska jag ta med mig in till fullmäktige, nämnder och i andra politiska sammanhang, då jag inte kommer att vara tyst. Är man rädd att yttra sig ska man helst inte sitta i fullmäktige eller i någon nämnd. Ingen mening att sitta tyst i fyra år, det är inte de väljarna har röstat på. Väljarna vill ha en aktiv politiker och det är en sådan jag ska vara i alla sammanhang. Jag anser att rädslan jag hade att tala inför grupp är död och begraven. Nu är de bara kul och stimulerande och de känns hur bra som helst. Självförtroendet är på topp.
Annars har jag haft en intensiv vecka bakom mig. Har jobbat fem nätter och haft som bekant en del att stå i vid sidan om. Man känner sig rätt så sliten just nu, men samtidigt känns de rätt så bra trots valförlusten på riksnivå. Vi fick ju trots allt en framgång i kommunen och efter att ha smält den i en vecka så är man ivrig att komma igång med förhandlingarna. Vi har beslutat under den gångna veckan att söka samarbete med i första hand socialdemokraterna och jag ser fram emot samtalen med representanter för (S). Men först ska vi ha möte på tisdag för att lägga upp våra riktlinjer inför dessa förhandlingar. Det blir en spännande tid framöver med både politik och teater.
2 kommentarer:
Bra Nicke. Stå på dig. Du blir en lysande skådespelare, och som politiker har du gjort ett hästjobb.
Om du får problem med replikerna ringer vi Reine Lööf. Han lär kunna sådant! :-)
Tack för dina ord, fast de politiska har varit ett teamwork i föreningen som resulterat i ett vänsterinflytande de kommande fyra åren :-)Precis som jag vet har skett i övriga kommuner i länet. Vi har jobbat hårt alla under valrörelsen.
När de gäller teatern så känns de helt okej och visst har jag hört talas om en viss Lööf :-) Jag kanske slutar som han, för ingen vet vad denna resa har sin ände :-)
Skicka en kommentar