Jag tar mig i dag friheten att publicera en debatt artikel som vänsterpartiets andre vice ordförande Camilla Sköld Jansson skrivit på vänsterpartiets hemsida www.vansterpartiet.se . Det handlar om SACO (Sveriges Akademikers Centralorganisation), där tre utredare tidigare i veckan på DN Debatt föreslog att införa spärr mot skattehöjningar mot slösaktiga kommuner. Man vill bl a att de kommuner som anser sig behöva höja skatten för sin verksamhets skull och ligger över normalsatsen ska avstå från hälften genom att statsbidraget minskas med detta belopp. Däremot vill man uppmuntra kommuner att sänka skatten under normalskatten genom att höja statsbidraget till hälften av bortfallet till denna kommun. Jag tycker den inskränker på det kommunala självbestämmandet som annars så ofta framhävs. Ingen kommun höjer skatten för att de är kul utan för att man ska ge en bra service till kommuninvånarna. Att införa denna restrektion som dessa tre vill kommer att slå på verksamheten. Man vill göra kommuner effektivare med de medel man har men de är inte alltid att de är de bästa för verksamheten. Jag hade själv tänkt skriva om detta men tycker att Camilla Sköld Jansson uttrycker de på ett utmärkt sätt de jag tänkt blogga om så därför publicerar jag artikeln här:
"Förslaget på att konstitutionellt bestraffa kommuner för skattehöjningar, som tre Saco-utredare idag framför på DN Debatt, avvisas skarpt av vänsterpartiets andre vice ordförande Camilla Sköld Jansson.
- Det är exempel på EU-inspirerat, nyliberalt tänkande, säger Sköld Jansson. Folkliga krav på förbättringar i välfärden och dess påverkan på politiska beslutsfattare ses som något problematiskt som ska hållas i schack. Saco:s förslag innebär ju att man konstitutionellt slår fast inriktning på den ekonomiska politiken i stället för att frågan avgörs demokratiskt i val till riksdag, kommuner och landsting.
Hon är förvånad över att Saco-utredarna framhåller skattereformen i början av 90-talet som ett föredöme att försvara.
"Århundrades skattereform" var ett praktmisslyckande. De "dynamiska effekterna" uteblev och i stället fick vi en jättekris i välfärden. I rak motsats till intentionerna föll efterfrågan i ekonomin och tusentals småföretag gick i konkurs. Vad reformen däremot lyckades med var att skapa snabbt växande klyftor i inkomst och förmögenheter, fortsätter Camilla Sköld Jansson.
Det politiska vägval vi har att göra står mellan att ha skattenivåer som tillåter en solidarisk finansiering, eller att tjänster som god sjukvård och äldreomsorg i allt större utsträckning reserveras för de rika. Även om Saco-medlemmarna i genomsnitt har högre inkomster än TCO- och LO-medlemmar, så är det långt ifrån alla dem som skulle tjäna på en urholkad gemensam välfärd. För en majoritet av befolkningen innebär skattesänkningar att man får betala mycket mer ur den egna plånboken för välfärden. Det man får i skattesänkning motsvaras av mångdubbelt förhöjda avgifter.
Jag reagerar också starkt på Saco:s uppfattning att kommuner som höjer skatten gör det av ren bekvämlighet och att de inte har effektiviserat tillräckligt, fortsätter Sköld Jansson. Verkligheten är ju den att nerdragningarna gjorde att personalen gick på knäna, och vi fick senare se sjukskrivningar rasa i höjden. Effekterna av nedskärningarna dras vi fortfarande med, barngrupperna på dagis är för stora, kön till psykiatri för lång, de som tar hand om äldre hinner ofta inte med och så vidare.
Trots att kommunsektorn fått förstärkta resurser de senaste åren så är det inte tillräckligt. Vänsterpartiet går till val på en offensiv välfärdssatsning. Det är ett politiskt vägval som Saco vill förhindra genom att införa en konstitutionell tvångströja där kommuner som till exempel vill satsa på förbättrad barnomsorg ska bestraffas. Men, det måste vara väljarna som fäller sådana avgöranden. Om man i förväg begränsar möjligheten att rösta fram en ekonomisk politik som gynnar de flesta, så urholkas också förtroendet för det demokratiska systemet."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar