Det blev en tuff återstart för mig på arbetet, de va som galna på larmet och alla larmar samtidigt. Man vet ibland inte vilken ände man ska börja, men tar man bara de lugnt och håller huvudet kallt reder man ut alla bekymmer så att förhoppningsvis alla blir så nöjda som möjligt. Det är en av anledningarna till att man trivs på jobbet att man inte vet hur natten kommer att vara när man börjar. Kan nästan gå hur som helst, det gäller att vara flexibel och beredd på allt
Tankarna går just nu en hel del till situationen i Libanon som inte verkar få ett slut och man tänker på alla stackars människor som är fast i kriget. Som inte kan fly pga. att vägarna och broar är sönderbombade och deras hem söndersprängda. Media i väst har dramatiskt berättat om alla de tusentals västerlänningar som blivit strandsatta här i Libanon. Men de miljontals libaneser som inte kan komma härifrån - även om de ville - har glömts bort. De är fångar i sitt eget land. Man lider med de stackars israelerna som duckar för Hizbollah raketer i norra Israel. Människor som mist nära och kära. Varje dag dör människor på båda sidor av konflikten. Över 300 libaneser och runt 30 israeler har hittills dödats sedan Israels flygattacker inleddes för 10 dagar sedan. Alla människor på båda sidor som lever i skräck och inte veta om man överlever dagen. Som vanligt i krig är de civilbefolkningen som drabbas hårdas av konflikten. Sen får man inte glömma konflikten mellan Israel och Palestina som varje dag skördar nya dödsoffer men har blivit den ”glömda konflikten”
Sen lägger man till alla andra konflikter runt om i vår värld eller naturkatastrofer där människor drabbas så kan man lugnt konstatera att en hektisk natt på jobbet är en skitsak. Man ska vara glad att man slipper bomber som slår ner där du bor, man ska vara glad att slippa fruktan för natten och undra var nästa nattliga bomb slår ner, man ska vara glad att slippa fly av rädsla, man ska vara glad att man slipper hata sin geografiska nationsgranne. Man ska vara glad att inga blibomber eller självmordbombare spränger dagligen där du bor med stor risk att du ska dödas. Man ska vara glad att slippa jordbävningar, orkaner eller flodvågor som sveper in och förstör allt. Vi drabbades hårt av tsunamin annandag jul 2004. Vi fick då känna hur tredje världens folk känner när de drabbas av i detta fall naturkatastrofer. Vi delade gemensamt detta lidande istället för att betrakta de utifrån. Vi fick då känna av naturens kraft.
Nu flyr 1000-tals svenskar från Libanon och då har kriget kommit nära oss. Vi som inte har haft krig sen 1814 men vi exporterar vapen till länder som just nu befinner sig i konflikt världen över. Tänker då på USA som köper svenska vapen. Via media kan vi se bombnedslagen, vi kan höra ljuden av explosioner men vi sitter till skillnad från de som bor i konflikthärdarna tryggt i våra sköna soffor framför TV: n. Nu menar jag självklart inte att vi ska känna skuld eller på annat sätt be om ursäkt för att vi har de bra i Sverige och inte blir drabbade på samma sätt. Det jag menar är att man måste ha proportion på våra klagomål. Vi har de inte så illa här i Sverige även om de finns saker som vi måste rätta till. Men framför allt inte glömma bort alla som drabbas hårt uti vår vackra värld av olika anledningar. Då är en hektisk natt på jobbet än en gång en skitsak och inget att beklaga sig över för egen del. Däremot måste man göra något åt de om de blir långvarigt och om de hektiska beror på att kommunen eller företaget sparar på personalen. För de drabbar i slutändan tredje part och de måste vi på alla sätt undvika. Men glöm aldrig bort vår omvärld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar