onsdag, november 25, 2009

Visionärt om Boda Glasbruk, glasriket och övriga delar av Emmaboda kommun

Den 22 juni i år beslutade ett oenigt kommunfullmäktige här i Emmaboda att kommunen skulle köpa glassamlingarn från Kosta, Boda och Åfors med tillhöriga skisser och arkiv. Vi i vänsterpartiet röstade för köpet och behöll så vår glasskatt och en av kommunens identiteter kvar i kommunen. Tanken är att dessa glas ska visas upp i ett kommande museum placerad i Boda Glasbruk. Ett lyft för Algutsboda socken, Glasriket och Emmaboda kommun enligt mig och vänsterpartiet.

Nu kommer steg två och det är att köpa Glasbruksfastigheten i Boda. Denna fråga har kommit snabbt upp på den kommunala dagordningen så det har vi i Vänsterpartiet inte hunnit diskutera än. Detta kommer att ske i ett extra medlemsmöte i morgon torsdag kl 18.00 på Kommunhuset i Emmaboda. Vi har för denna fråga bjudit in kommunchefen Claes Lewander som ska redogöra för affären och svara på våra frågor.

Min personliga åsikt är att jag är för köpet av glasbruket. Jag har hört kommunalrådet Ann-Marie Fagerström (s), som är en kvinna med stora visioner för den kommunala utvecklingen och framtiden, berätta om projektet och tankarna kring Boda Glasbruk och övriga glasriket. Jag kan inte gå in på detaljer eftersom det är ett förhandlingsläge fortfarande. Men jag kan säga så mycket att detta har startet en otrolig positiv rörelse i kommunen och framför allt i norra delen. Från att vara en del av Sverige med kriser inom glastillverkningen, varsel och nedläggningar börjar man ana en uppvaknande och framåtanda istället. Folk börjar få lite hopp i sinnet istället för hopplöshet och det tror jag är en av de absolut största vinsterna i kommunens glassatsning. Nu kommer konstnärer, företagare, entreprenörer och vanlig dödliga med tankar och idéer för att få kommunen att blomstra

Visst finns det orosmoln och risker med detta projekt och jag förstår de som är negativa till detta. Det finns frågetecken att räta ut men staden Rom byggdes inte på en dag men det var just på en dag som grundsten till Rom lades. Man måste börja någonstans att dra i trådarna och sen gäller det att få stenen i rullning. Jag är övertygad om att vi är ute på absolut rätt väg med ett inköp av glasbruket som i dag är tom och öde. Tänk om vi kan få andra intressenter att komma dit med sin verksamhet nu när vi har lokaler att hyra och inom en snar framtid få möjlighet att uppleva ett vacker glasmuseum. Att turister får möjlighet att prova på att blåsa glas på egen hand och får ta del av vår spännande glasbrukshistoria. Detta kommer ge dynamisk effekt eftersom då måste ett café öppnas, sen kommer säkert en eller flera mataffärer till och kanske även andra typer av affärer. Sen har vi alla möjligheter att marknadsföra övriga delen av kommunen med allt det vackra som man kan uppleva här. Förhoppningsvis kommer vi i framtiden se inflyttning till kommunen och det är de vi alla strävar för.
Turismen är en av kommunens största näringar. Vi har redan nu en hel del att visa upp för besökare och förhoppningsvis kan vi snart visa upp delar av glaset för allmänheten. Nu har vi en unik chans att skapa ett turistmål uppe i Boda Glasbruk som kommer ge intäkter till kommunen på sikt.

Frågan är om vi inte gör det, vad händer då? Vad är alternativet? Är det att låta glasindustrin sakta men säkert tyna bort, att den fantastiska glaskatt som många glasarbetare genom åren format med sina händer och anletes svett ska skuffas undan och glömmas bort, att se på när de övergivna glasbruken sakta förfaller precis som den sk Gula magasinet i Emmaboda gjort under årens gång. Nu håller man även att lappa ihop Gula Magasinet så den ser anständig ut och kan berätta sin historia.

Jag vill ha ett levande glasrike och en fortsatt levande kommun och det är nu vi har chansen att återigen ge Algutsboda socken ny framtidstro och vision Det är därför jag är positiv till detta projekt.

1 kommentar:

Dixi Stadelmann sa...

Jag följer er kamp i partiet och kommunen, för Glasrikets överlevnad, via din blogg, med stort intresse. Dina fotografier med natur och kultur får mig nästan att önska att jag vore smålänning.

För övrigt var det mycket tråkigt att Örgryte och Hammarby åkte ur Allsvenskan. Men vi kommer tillbaka och det gör säkert ni också!


Hälsningar

Dixi Stadelmann (http://www.dixistadelmann.st)