29 februari 2008. Ett datum som varit fastsvettsade hos hela Åfors teaterförening sedan tidig höst 2007 då vi fick arbetsshemat för vår pjäs Glasklockan. Vi har pratat om halvår, månader, veckor och nu är vi framme vid dagen före det magiska datumet. Den 29 februari sjösätter vi Glasklockan för första gången inför en fullsatt salong på Åfors Folkets Hus.
Vi har arbetat hårt med denna pjäs och lagt ner vår själ och energi för att ge publiken en fantastisk föreställning och vi kommer att lyckas med vår målsättning med detta. Pjäsen lever sitt eget liv nu och likt ett lag i sportens värld är det bara peppning och små justeringar som behövs för att höja oss till skyarna. Vi är där nu, vi har en guldklimp att förvalta och att ge den besökande publiken. Ska man bedöma de publika repetionerna vi haft så vet vi att publiken gillar det de ser och hör.
För min personliga del är jag med full tillförsikt och tro på mig själv beredd att kasta mig ut och göra min del av pjäsen perfekt. Jag vet vad som krävs och vad som förväntas av mig. Belöningen är publikreaktionerna och att den hårda kritiken Nicke är nöjd med sig själv. Teater och idrott har många gemensamma nämnare och jag vet nu hur idrottsutövare känner sig inför en seriepremiär eller dagen innan ett stort mästerskap. All träning och anvisningar man har i kroppen ska nu ut i full blom och den blomman är kanske inte den vackraste men den är väldigt stolt över att få vara en del av detta projekt.
I kväll är det sista gången vi repar pjäsen då vi har generalrepetitionen och sen är nästa tillfälle premiären i morgon. Det kommer bli nervöst och fjärilarna i magen är vakna men det gäller att inte styras utav dem utan välkomna dem och sen befalla att de ska lugna ner sig. Det är bara släppa loss tyglarna och ge allt så kommer detta att bli en succé som alla kommer att tala om länge.
Stoltheten och viljan är mitt rättesnöre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar