SVT har i samarbete med SCB undersökt barnfamiljers behov av och inställning till bland annat kortare arbetstid och hjälp i hemmet. Undersökningen visar att både stödet för kortare arbetstid och att anlita hjälp med hushållsarbete är stort.
Vilken lösning som efterfrågas varierar. Tydligt är dock att många småbarnsföräldrar har svårt att få tiden att räcka till både till arbete, familj och egen tid. Att vi lever i ett samhälle där tiden för många är en bristvara är väl känt. Dagens norm om 40 timmars normalarbetstid härstammar från femtiotalet, en tid då kvinnor lönearbetade i långt mindre utsträckning än idag. Den sammanlagda arbetstiden för ett hushåll har sedan dess ökat dramatiskt och kvinnors självklara rätt till egen försörjning ifrågasätts endast av familjefundamentalister på den yttersta högerkanten.
Men trots att kvinnor lönearbetar i nästan lika hög utsträckning som män är det obetalda hemarbetet fortfarande kvinnors huvudansvar. "Lösningen" har blivit att kvinnor i mycket högre utsträckning än män arbetar deltid. Och det är här frågan blir brännande. Om vi menar allvar med jämställdheten måste vi våga föra fram politiska reformer som utmanar den rådande arbetsfördelningen.
Högerregeringens enda svar på frågan är förslaget om skattesubvention för s.k. hushållsnära tjänster. Det förslaget kommer inte att öka jämställdheten utan enbart göra det möjligt för vissa välbeställda familjer att med hjälp av skattemedel köpa billiga tjänster. Hemarbetet fortsätter att vara kvinnors ansvar och män kan köpa sig fria från kravet att göra sin del av jobbet.
En generell arbetstidsförkortning frigör tid för både kvinnor och män. Den innebär att kvinnor, som till stor del betalar mäns möjlighet att jobba heltid med eget deltidsarbete och huvudansvaret för det obetalda hemarbetet, kommer att frigöras från deltidsfällan. Tidigare försök med arbetstidsförkortningar har visat att kortare arbetstid ökar jämställdheten.
Finansminister Anders Borg avfärdar, i en intervju i Rapport, hela frågan om arbetstidsförkortning med att vi inte har råd. Han hävdar att konjunkturinstitutet har räknat ut att sex timmars arbetsdag skulle kosta 10 miljarder kronor. Det är en siffra som även jag som förespråkare för en arbetstidsförkortning måste erkänna dessvärre är i underkant. En generell arbetstidsförkortning kommer att kosta men tidigare arbetstidsförkortningar har varit möjliga att genomföra utan att samhällsekonomin hotas. Produktiviteten ökar stadigt och det är fullt möjligt att göra ett politiskt val att delar av produktivitetsökningarna ska tas ut i form av kortare arbetstid.
Det är klart att det kommer att kosta och självklart ska vi inte genomföra vare sig denna eller andra reformer på ett oansvarigt sätt. Men reformen har strategisk betydelse för jämställdheten och rättvisan i samhället. Frågan är om vi anser oss ha råd med rättvisa eller om vi ska fortsätta att acceptera ett samhälle där kvinnor systematiskt missgynnas och tvingas betala för mäns betalda arbete med sitt eget obetalda.
Lars Ohly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar