Facket behövs

I industrialismens barndom i slutet på 1800 och i början av 1900-talet var förhållandena för arbetarna tuffa. Långa arbetspass med låg lön var det som gällde på den tiden. Upp till 16 timmar var inte ovanligt. Någon trygghet existerade inte och semester var det inte tal om. Barnarbete var inte tillåtet men förekom ändå på de allra flesta industrier. Arbetsmiljön var ohälsosam och farligt. Att bilda fackföreningar var det inte tal om eftersom det var förbjudet och arbetsgivaren slog hårt ner på dem som startade eller vad med i en fackförening. Därför kämpade LO oerhört starkt för rätten att organisera sig. Det dröjde ända till 1906 innan fackföreningar blev tillåtna. Det som var de stora frågorna på den tiden är de som idag känns självklart, nämligen "åtta timmars arbete – åtta timmars vila – åtta timmars fritid" samt kampen för den allmänna rösträtten. ”En man En röst”.

Allt som vi i dag anser vara en självklarhet ska vi vara väl medvetna om att det har vi fått kämpa och ibland slagits för att uppnå. Arbetsgivaren har inte på något sätt skänkt oss alla förmåner och reformen gratis.

Men tiderna förändras och fackföreningarna likaså. Men trots allt är det samma konflikter, även om dessa är klädda i nya skepnader. Arbetslivet är fortfarande orättvist. Många upplever stress och ohälsa på jobbet. Klyftorna i samhället ökar och för många är det svårt att få lönen att räcka till.

Men ändå är det många som skäller på facket och på något sätt upplever jag att de nästan ser facket som en motståndare än som en vän. Hur har det blivit så? Många gånger hör man att man betalar en hög avgift till facket men man får ingen valuta för pengarna. En vanlig inställning är ”Vad har facket gjort för mig”? Många tycker de uppe i fackledningen inte vet hur vanliga arbetare har det. Att de har för höga löner som inte motsvarar deras arbetsuppgifter. Många tycker att facket är tandlöst och inte har något att sätta emot arbetsgivarna.

Mycket av motståndet till facket har facket själva skyldighet till. Men inte allt. Vi lever i en tid då vi tar allt för givet. Vi lever dessutom i en tid då många av oss inte känner gemensamhet med andra i samma situation. Förmågan att se styrkan i att tillsammans forma sin arbetssituation minskar allt mer i detta individuella tidevarv som vi befinner oss i. Vi har inte behövt kämpa för att få rättigheterna på arbetsmarknaden. De fanns där när vi började arbeta. Våra äldre kamrater är dock medvetna om det. Vi ska snart lägga vårt semesterschema på mitt jobb. Det hade vi inte gjort i industrialismens första tid för då fanns inte lagstadgad semester. Arbetstiden är reglerad i arbetstidslagen och den lagen har facket varit med och påverkat. Man får inte arbeta i vilka arbetsmiljöer som helst. Arbetsmiljölagen finns till för att så mycket som möjligt eliminera riskerna för ohälsa och olyckor på arbetsplatsen. Skulle olyckan ändå vara framme så täcks de av försäkringar som ingår i fackavgiften. Det var en del vad facket sysslar med. Så nog gör facket mycket för dig som det är värt att uppskatta. Facket är till för oss medlemmar och det är vi som är facket. Är man inte nöjd med fackföreningen så ska man bli aktiv själv och försöka påverka facket i den riktning man önskar.

Kritisera facket när man tycker något är fel, det är bra för då lever fackföreningen, men se inte facket som någon fiende. Det vinner bara arbetsgivaren på och då tycker jag även att man ser våra föregångare som kämpade för de rättigheter vi har i dag som fiender också. Sen tycker jag inte man inte ska ta något förgivet heller. Kampen för våra rättigheter går vidare och vi har tagit över staffetpinnen från våra föregångare. Låt oss inte göra de besvikna.