Religionen är viktig för många människor som tröst, stöd och förhoppning och jag har som icke troende full respekt för det. Vi har i alla tider trott på gudar och väsen i olika former. Religionen fyller sin funktion i människans livssituation. Jag är övertygad om att alla människor tror på någonting och de behöver inte alltid vara gudar man tror på. Vi vänsterpartister tror på socialism, de är vårt drömsamhälle, andra tror på annat. Va är rätt och vad är fel? Har vi rätt och döma andra som tror på annat? Detta är samma inom politiken som inom religionen. Däremot har vi rätt att föra fram vår åsikt och vår tro till andra och försöka övertyga dessa som är skyldiga att lyssna på oss likaväl som vi är skyldiga att lyssna på deras version.
Det är när religionen blir reaktionär som de blir farligt. Att anse sig bära på den enda sanningen och att alla andra ska följa den statiskt är förödande för mänskligheten. Det är då religionen blir farlig och kan skapa konflikter. När religionen förvandlas från kärleksfull till fördömande lära som dömer människor som faller ur lärans norm. Det är då krig skapas och religionen sätter sig över gällande lagar. Genom århundraden i historien har religionskrig förekommit, för många monarkier och kejsardömen har använt religionen som maktspråk och verktyg till att tukta människor och till att sprida sina riken över andra länder och kulturer. Även i dag förekommer de krig med religion som kännetecken. Jag tänker närmast på kriget i Irak numera övergått till stridigheter mellan olika muslimska grupper med USA i mitten av konflikten som de i praktiken startade för tre år sen genom invasionen av Irak. Jag tänker inte gå närmare in på USA’s inblandning i kriget utan sparar de till en kommande artikel, men faktum kvarstår att läget har förvärrats i Irak sedan invasionen.
Den kristna högern är stark i USA. De är typiska exempel på förödande och fördömande religiösa aktivitet. De är emot allt som de anser är fel och är väldigt politiska i sin struktur och verksamhet. Abortmotstånd, kvinnoprästmotstånd, antikommunism, homofobi och rasism följer i deras spår och deras lobbyverksamhet är omfattande som sträcker sig ända upp till presidentnivå.
Åke Green, pingstpastorn från Öland, gick i ett tal för några år sedan till våldsamt angrepp mot homosexuella och kallade han kallade för en cancersvulst på samhällskroppen. Han blev åtalad men blev friad i Hovrätten som ansåg att han hade rätt att predika detta. Med bibeln i hand kan man säga vad som helst tydligen. Förstår inte varför man ska vara så inskränkt och trångsynt, det är långt ifrån den religion som jag kan sympatisera med fast jag inte är troende och som de allra flesta bekänner till.
Svenska kyrkans avgående ärkebiskop KG Hammar är ett exempel på en godhjärtad representant för kristendomen. Han har ett kärleksbudskap och tagit kampen för de svaga och förtryckta i samhället och ett lysande exempel på detta är hans ledande kamp för flyktingamnestin i höstas. Han gjorde också en betydande insats i demonstrationerna mot Irak kriget 2003. Han har fått kritik för de han har gjort men han har stått stark och varit en motpol gentemot de religiösa trångsynta. Han kommer att lämna en tomrum efter sig men jag hoppas inte att hans röst tystnar bara för att han inte är ärkebiskop längre. Samtidigt hoppas jag att den nye ärkebiskopen, vem de än blir, tar över på samma starka kärleksfulla sätt som KG Hammar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar