Det är med stor sorg man vaknar upp denna måndagsmorgon. Någonting har hänt i Svenska samhället som gjort att ett högerextremt parti som Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen. 5,7% av rösterna fick dem och inte nog med det så fick dem en vågmästarroll också. Det innebär ett svårt parlamentariskt läge för den omvalda alliansregeringen. Hur de ska hantera denna situation blir intressant att följa, redan nu har inviter till Miljöpartiet kommit men en så länge har Miljöpartiet nobbat högerregeringen. Vi får dock se hur länge det varar, för visst lockar det med inflytande för Miljöpartiet som nu är tredje största parti med 7,2% Det skulle vara ett stort svek om Miljöpartiet bytte fot men kan man klandra dem? Landet måste regeras och skulle frågan om samtal till Mp komma för att hålla Sverigedemokraterna borta kanske de Gröna känner ansvaret hänga över sina axlar.
För Vänsterpartiet blev valet en besvikelse. Från ett dåligt val 2006 med 5,9% blev det trots en borgerlig högerregering en backning med 0,3%. Själva valrörelsen tycker jag funkade bra. Vi kom ut i media och vi syntes på gator och torg. Materialet var lätthanterligt och budskapet glasklart och Lars Ohly var på ett strålande kamphumör och var väldigt bra där han ställde upp i debatter och utfrågningar. Men ändå lockade vi inte mer väljare och det är svårt att peka på vart som gick snett. Vi vet att media inte är speciellt vänliga mot oss men jag har svårt att skylla enbart på det. Som jag skrev innan har något hänt i Svenska samhället. Den har blivit kallare och osolidarisk och man tänker mer på sin situation än på andras. Där har vår solidaritetsrörelse svårt att slå rot. Men vi har ändå tänt hopp åt dem vi företräder, vi har varit en röst åt dem som drabbas av alliansens politik och det ska vi fortsätta att vara.
För övrigt var inget parti nära att åka ut. Centern slutade på 6,6% och Kristdemokraterna på 5,6% Dessa två partier har under våren och sommaren legat pyrt till i opininonsmätninginarna och ibland t o m under 4% spärren. Men de har ryckt upp sig på slutet och slutade till statsministerns Fredrik Rainfeldts stora lättnad på behaglig avstånd från att åka ur.
Moderaterna har vuxit sig starka under åren med Fredrik Rainfeldt som ordförande. Från 2002 års 15.2% till dagens 30%. Det bästa valresultatet för moderaterna. De har skickligt byggt upp sin rörelse där man oblygt kopierar arbetarrörelsens retorik och namn. Väljarna har smält som smör i solsken och folk som tidigare aldrig skulle kunna tänka sig att rösta på moderaterna gör det nu utan att blinka. Hur kom detta sig att man helt okritiskt kommer till denna slutsats. Detta känns mycket märkligt för det är ingen större skillnad på moderaterna 2002 till 2010. Samma gamla skattesänkarparti nu som då. Samma högerpolitik då som nu. Men en skillnad är det och den kan vara avgörande. Det är den personkultsliknande status som man har skapat kring sin partiledare. Han framställs som en landsfader och statsman. En trygg ledargestalt som det är bra att ha när det blåser. Det är ingen tvekan att han är en duktig ledare för sitt parti men det är trots det främmande för mig att rösta på ett högerparti. Ändå finns det Socialdemokratiska fd väljare som röstat på moderaterna.
Socialdemokraterna har gått åt andra hållet. 35,0% 2006 och 39.8% 2002 och nu 30.9%. Mona Sahlin har varit partiledare sen mars 2009. Sen dess har hon haft motvind men i mina ögon stått väldigt stark. En mobbingkampanj har genomförts mot henne där hon hela tiden har frågasatts som Socialdemokraternas partiordförande både bland borgerlig media men även internt. Tobleroneaffären dammades av och man synade henne både utan och innan. Detta har inte gjort hennes självförtroende till det bättre. Men hon har outtröttligt kampanjat vidare och trott på det hon gör. Tyvärr straffade väljarna henne och Socialdemokraternas resultat blev det sämsta på 90 år.
Men det man kommer minnas mest av valet 2010 är att Sveriges första främlingsfientliga parti har tagit plats i riksdagen och det är inget man är glad för. Det känns som en förlust och som om Sverige på något sätt förlorat sin oskuldfullhet. Sverige kommer bli kallare och svårare att hantera. Men nu är det som det är och då gäller även om vi sörjer mycket att förhålla sig till detta faktum och fortsätta vår opposition både mot den borgerliga alliansregeringen och Sverigedemokraterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar