Kräldjur och groddjur har en annan strategi när dom lägger sina ägg. Groddjuren är beroende av vattnet för sin förökning och i dom allra flesta fall med några undantag så måste äggen och ynglen klara sig själva efter befruktningen. Groddjurens uppväxt sker genom metamorfos. Ynglen ser inte ut som grodor utan en förvandling sker i takt med uppväxten likt många insekter. Hos groddjuren saknas endast puppstadiet. Grodynglen har gälar och äggen är mjuka och fuktiga i sig och tål inte att bli uttorkade. Groddjur har två olika blodomlopp beroende på vilket stadium i livet det är i. Ett yngelsteg och ett vuxensteg. Skillnaderna är tydliga, ynglens blodomlopp påminner till stora delar om det fiskar har. Två kammare pumpar blod genom hjärtat och gälarna där de blir syresatta. Sedan transporteras blodet runt kroppen och tillbaka till hjärtat i ett slag. I vuxenlivet förlorar groddjuren sina gälar och börjar utveckla lungor. De har ett hjärta som består av två hjärtkammare och två artärer. När hjärtkammaren pumpar det ej syresatta blodet genom lungartären till lungorna. Fortsatt interaktion mellan lungorna och blodet gör att det sedan pumpar syresatt blod genom hela kroppen. Mixande av två blodvätskor minimeras av anatomin av de olika kammarna
Kräldjuren har ungefär samma strategi när det gäller uppfostran som groddjuren. Men Kräldjuren har gått framåt i evolutionen och är inte beroende av att lägga sina ägg i vatten. Äggen har ett hårt skal där embryot utvecklas i. Det finns också visa ormarter som t o m föder levande ungar.
Alla fåglar lägger ägg och dom allra flesta tar hand om sina ungar, undantag finns b la gökar som lägger sina ägg i en värdfågels bo och låter värdfågelns föräldrar mata den. Gökungen kläcks först och knuffar bort värdfågelns egna ägg så att endast gökungen är kvar. Dom som tar hand om ungarna har olika strategier, från att föräldrarna ensam matar och fostrar sina ungar till dom fåglar som lever tillsammans i stora kolonier. Dock är det även där endast föräldrarna som matar sina egna ungar.
Däggdjuren föder i dom allra flesta fall levande ungar dvs ungarna utvecklas i honans kropp. Näbbdjur i Australien och myrpiggsvinet är dom enda däggdjuren som lägger ägg. Att kloakdjur lägger ägg upptäcktes först på 1880-talet av Haacke och Caldwell. Ägget är ungefär 15 millimeter stort, och har samma inre uppbyggnad som fåglarnas och kräldjurens ägg. Kroppens temperatur växlar mellan de olika kroppsdelarna. Myrpiggsvinet har en genomsnittlig kroppstemperatur av 28 °C, men i pungen är temperaturen 35 °C. Under vintervilan stiger kroppstemperaturen bara lite över luftens temperatur. Av kloakdjur finns idag bara två familjer, som lever i Australien, Tasmanien och Nya Guinea. Tre släkten och fem arter: Familjen Ornithorhynchidae, med en enda art Näbbdjuret (Ornithorhynchus anatinus). Familjen Tachyglossidae, myrpiggsvin med två släkten: kortnäbbiga myrpiggsvin (Tachyglossus) med en art, och långnäbbiga myrpiggsvin (Zaglossus) med tre arter.
För moderkaksdjuren som är dom däggdjur som föder sina ungar har ungarnas utveckling nåt olika långt. Från Pungdjuren som föder nästan ett outvecklad foster till t ex hovdjuren som föder näst intill färdiga individer. Ett föl eller kalv kan stå på egna ben kort efter födseln. Hur länge dräktigheten varar och antalet nyfödda ungar beror på artens levnadssätt. Hos arter med ungar som kort efter födelsen kan gå eller simma (till exempel partåiga hovdjur och valar) varar dräktigheten lång tid och honan föder bara en eller två ungar. Hos arter vars ungar inte är fullt utvecklade (till exempel rovdjur och gnagare) varar dräktigheten kortare tid och honan föder flera ungar åt gången. Så varar dräktigheten hos några arter av hamstrar bara 16 dagar och hos den afrikanska elefanten upp till 25 månader. Här finns även undantag, som till exempel människan.
Skillnad mot övriga djurgrupper så diar däggdjursungar i början av sitt levnad. Digivningen är mycket viktig för ungarna och för honan. Ungen får på ett enkelt sätt en fett- och näringsrik föda, så att den snabbt kan växa, men å andra sidan är ungen beroende av närheten till sin mor. Ammor, alltså honor som ger di åt ungar av andra honor, finns bara hos få arter, bland annat lejon. I de flesta fall resulterar digivningen även i en intensiv omvårdnad av ungarna och i starka relationer mellan ungar och modern. För honor betyder digivningen att de måste investera mycket tid och energi i ungarnas uppfostran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar