Från att han lärde sig att gå har han gått sin helt egna väg. Han fortsätter att komma och gå, men barn på bygden har han aldrig haft. Det är inte det som har drivit honom.
Han har aldrig varit en slagskämpe och fredligare katt får man leta efter.
Om han hade varit en människa... Jag tror att han har en funktionsvariation liknande min egen. Han är en Tjuren Ferdinand, och alla gillar Ferdinand.
Men räknar vi med honom? Räknar vi med personer som inte deltar i gruppträningen, som väljer att avstå från det mesta som föreskrivs i det underförstådda regelverket?
I sociala medier öser vi hjärtan över dem som följer sitt eget ödes väg, men hur hanterar vi dem när vi faktiskt möter dem?
Min erfarenhet är att vi i stora drag är totalt dysfunktionella när vi möter dessa personer. En läxa som vi måste lära oss är att nyttja fingerhjärtan mer selektivt eftersom symbolen blivit helt urvattnad. Istället ska vi lära känna "kufarna" och intressera oss för vad det är med deras utvalda vägar som är så lockande. De har något alldeles fantastiskt att erbjuda, och det är inte farligt att inse att verkligheten kan tolkas, och upplevas, på många oanade sätt.
Snart går Loke en ny runda, men dessförinnan ska han äta. Det får bli Friskies den här gången.
Peter Lejon, Långelycke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar