Då däggdjur inte själva har enzym som kan bryta ned växtfödan, använder sig djuren i stället av bakterier, som kan bryta ned växterna i en jäsningsprocess. Bakterierna skaffar djuren sig genom att äta jord.
Vid idisslande sker jäsningen framtill i matsmältningssystemet. Födan från matstrupen åker rakt ned i kons våm, som är den första av fyra magar som födan skall passera, innan den skickas vidare ut i tunntarmen. När bakterierna i våmmen har gett födan den rätta konsistensen, flyter den över i nästa magkammare, där den ältas och skapar en boll av föda. Därefter stöter kon upp bollen i munnen, där den tuggas grundligt och blandas med salivenzymer. Det är denna extra bearbetning av födan som kallas för att idissla. När kon har tuggat färdigt, sjunker bollen ned i den tredje magen, som ältar den vidare. Därifrån skickas den så gott som nedbrutna födan över i den fjärde och egentliga magsäcken, löpmagen, som innehåller syra som dödar bakterier, så att kon undviker sjukdomar och samtidigt utnyttjar det protein som bakterierna har byggt upp under sin tillväxt.
Hästen har ett helt annat matsmältningssystem, där jäsningen sker längst bak i systemet, i tjocktarmen och i den stora blindtarmen. Denna metod är mindre effektiv när det gäller att utnyttja födan, men i gengäld är den dubbelt så snabb. Denna skillnad gör att hästen och kon kan ha olika ekologiska nischer. Hästar har en fördel när födan har låg kvalitet och är fiberhaltig, medan kon trivs då födan är av hög kvalitet och utan fyllnadsämnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar