Den här målningen är signerad H. Johansson. Den var troligen den första större tavla som mormor och morfar köpte till sitt hem på fastigheten Ljungheden i Eriksmåla i mitten av 1930-talet, och säkerligen köpte de den av en ambulerande tavelförsäljare.
Den hängde över soffan i "finrummet" och var ett fint blickfång. Under den bjöds det på kaffe och mormors bullar och småbröd.
Under kriget byttes kaffet mot kaffersättning, och döttrarna Yvonne och Margareta växte upp med tavlan - i vått och torrt.
I tavlans närhet läste morfar den nyutkomna boken Pippi Långstrump på julafton 1947, och alla skrattade så att tårarna rann, för något liknande hade de aldrig tidigare hört.
Efter hand sattes tavlan undan och hamnade till slut i ett fritidshus.
Där fick jag lära mig att tavlan var ett exempel på riktigt dålig konst. Älgarna har kommit dit med hjälp av schabloner och det var verkligen inte riktig konst. Mormor och morfar hade haft enkel smak när de just hade frigjort sig från det fattiga glassliparlivet på Potatisgatan i Åfors.
Jag lärde mig alltså att det här är dålig konst, men nu blir jag illamående vid tanken på det.
Det var en stor sak för mormor och morfar när de kunde kröna rummet med en riktigt stor tavla. Den var ett bevis för att de hade kommit någon vart, och vi som hade mormor och morfar att tacka för nästan allt skulle tycka att tavlan var ett utslag för enkel smak.
God konst, dålig konst - tala om ickefråga!
Nu tycker jag att den här målningen är den finaste som släkten haft att uppbringa, för utan drivkraften och vedermödorna bakom den hade jag inte funnits.
Det växer fram ett nytt klassförakt i takt med växande klyftor. Fattigdomen har vänt åter.
Tänk på varifrån du kommer och på vad som egentligen betyder något, och tänk också på att varken guld eller ädla stenar glimmar med samma lyskraft som ögonen hos dem som är beredda att offra sina liv - just för dig.
Ingen av oss är förmer. Vi är allaf rö för vinden och när det blåser hårt spelar det verkligen ingen roll om älgar tillkommit med hjälp av schabloner.
Peter Lejon, Långelycke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar