Glasskon från Transjö Glasbruk

(Texten som följer publicerades först i Lejons artikelserie "Sakletaren" i Barometerns helgbilaga Bonus Weekend i våras. Bilden är tagen av Peter Lejon vid ruinen efter Transjö glasbruk.)

Glasskon från Transjö glasbruk användes ­oftast som prydnad, men det var inte dess ­ursprungliga syfte.

Somliga tror att skorna i pressglas ska vara i par – så som skor brukar, men det är fel. Skon är en solitär och dess funktion är cigarraskkoppens. Skon är dekorativ, men det är således inte dess enda syfte, och när vi studerar den inser vi att den varken är höger– eller vänstersko.
Föremålet ses då och då i antikhandeln och skorna på bilden är tillverkade på Transjö glasbruk vid Lyckebyån mellan Kosta och Åfors. Här är det givetvis på sin plats med en kortare historik över bruket:

Bruket hade startats som Sjöströms glassliperi av Erik Kjellander 1866. Han köpte mark och vattenfall och drev sin rörelse till 1868. I december 1869 togs rörelsen över av Robert Oskar Brauer och hans söner Bernhard och Alfred. De utökade markinnehavet och byggde en hytta som tillsammans med sliperiet blev Transjö glasbruk med produktionsstart på hösten 1870.

Bruket jobbade med pressglas och var även känt för slipat glas. En populär artikel under tidigt 1900-tal var slipade serviser i klarglas med svarta detaljer. Dessförinnan hade man även haft stor lycka med sin dockservis som fanns i några olika färger.
Det händer att Sakletaren väljer att sladda in på ett hjärtligt sidospår. Så även denna gång, för en intressant detalj kring Transjö glasbruk är att det indirekt tjänade som nystart för Gullaskrufs glasbruk. Det förhöll sig nämligen så, att ingenjören William Stenberg från Lindås - son till Lindås gjuteri och maskinfabriks, nuvarande Xylems, grundare Peter Stenberg – i Transjö provade sig fram med pressglasformar som han låtit göra på familjens gjuteri några mil nerströms Lyckebyån. Familjerna Brauer och Stenberg hade mycket med varandra att göra eftersom man i Transjö köpte merparten av sina formar från Lindås, och William Stenberg uppnådde så lyckade resultat - bland annat i form av snapsglaset ”Lindås-snapsen” – att det ledde till att han 1927 återuppväckte det forna fönsterglasbruket Gullaskruf som sedermera blev världsberömt för sitt sätt att utveckla pressglastekniken.

Det vackert belägna Transjö glasbruk gick i konkurs 1951. Två år senare brann trähyttan ner, och därefter stod brukssamhället utan sin glasprägel i närmare 30 år. 1979 drog Ann Wärff och Wilke Adolfsson igång Stenhytta. Den var den första studiohyttan i våra trakter och den lever vidare genom Transjö hytta, som sedan 31 år drivs av mästarblåsarna Jan-Erik Ritzmann och Sven-Åke Carlsson. På plats finns även det med verksamheten sammanlänkade, unga företaget Magma glass där blåsarna Dan Clausen och Lars Skulberg verkar.

Tillbaka till glasskon: Frågan är i hur stor utsträckning den faktiskt användes som cigarraskkopp. Föremålet tillverkades under tidigt 1900–tal och finns i flera färger. På bilden ser vi gult, blått och klart, men det finns också en mörkblå variant och det ryktas även om en vinröd. Den senare är extremt ovanlig och personligen har jag aldrig sett den.

Ifråga om skons användning föreställer vi oss lätt följande, och om du tycker att vi här hemfaller åt groteska stereotyper så är du rätt ute:
Det är middagsbjudning, och efter middagen sätter sig damerna på sitt håll medan herrarna drar sig tillbaka till herrummet. Damerna avhandlar ”kvinnoämnen” och herrarna löser världsproblem, och de senare är försedda med konjak och cigarr medan damerna smuttar på likör.

I herrummet kommer det väl till pass att var och en har sin egen askkopp för att slippa sträcka sig för att slå av cigarrens askpelare. Ungefär så här var det nog tänkt att glasskon skulle användas. Fast i de flesta fall har den troligen fungerat som prydnad, och då faller det sig naturligt att ha två skor av samma sort.

Formen till skon gjordes mycket riktigt av Lindås gjuteri och formfabrik, och när Flygt, som företaget senare hette, firade 75–årsjubileum 1976 lät man i sitt gjuteri tillverka just denna sko, fast av gjutjärn. Skon delades ut till företagets anställda.
Detta är inte den enda glasskon med cigarranknytning. Samma princip fanns även på andra bruk, exempelvis på Hovmantorps ”nya” glasbruk, men den skiljer sig från Transjöskon. Mycket talar för att konceptet ursprungligen är amerikanskt.

Peter Lejon, Långelyckle