Vildsvin

Vildsvin (Sus scrofa) är ett partåigt hovdjur tillhörande samma art som tamsvinet. Artens ursprungliga utbredningsområde sträckte sig från västra Europa till Sydostasien. Vildsvinet introducerades sedan i Nordamerika, Sydamerika, Australien och på många öar och har därför idag en nästan världsvid utbredning. En könsmogen hane kallas galt (äldre benämning orne) och är mellan 150 och 180 cm lång och 70 till 100 cm hög. Till längden ska läggas en ca 25 cm lång svans. Den könsmogna honan kallas sugga och är betydligt mindre än hanen. Galten väger upp till 225 kg medan suggan väger mellan 70 och 140 kg, det förekommer dock mindre suggor med blott en vikt på 40-50 kg  En hona som ännu inte fött några kultingar kallas gylta.
Vildsvinets borst är mörkgrå till brunsvart och båda könen har uppåtböjda betar – galtarnas är avsevärt större än suggans. Vildsvinet har ganska dålig syn (dock inte så dålig som ryktet säger) men en god hörsel och ett extremt bra luktsinne.

Det finns rapporter från omvärlden om svin som är korsningar mellan vildsvin och tamsvin som vägt långt över 300 kg, några fåtal exemplar som nedlagts har vägt runt ca 400 - 500 kg. En av dem fick på grund av sin storlek det sensationstörstande namnet Hogzilla. En annan jättestor nedlagd gris kallades, lika fantasirikt, för Hog Kong.
Vildsvin kan uppnå en ålder av 30 år.

Vildsvin är sociala djur och lever i flockar, oftast några honor med sina ungar. Hanarna lever ensamma och är välkomna i hjorden endast i parningstider som pågår från oktober till januari.  Efter en dräktighetstid på ca 115 dagar föder honan 5-6 kultingar (ibland 8-9, väldigt sällan upp till 15) i en grop. Hur ofta suggan blir dräktig beror till stor del på tillgång på föda och hur klimatet ser ut. I områden med gynnsamma förutsättningar kan en sugga få två kullar/år, vanligast är dock en årlig födsel kring mars månad.

Då nya kultingar föds lämnar de ettåriga hanarna flocken för att bilda en egen galthjord där de sedan lever i max två år. Efter detta skiljs de åt och svinen går över till att leva ensamma livet ut. Detta med undantag för parningsperioderna då de tillfälligt lever ihop med en annan flock, dock underställda ledarsuggan som styr sin flock.

Vildsvinet är normalt nattaktivt men kan om det lever ostört vara aktivt och leta föda även på dagen. Ofta tar det sin daglega i en tät granplantering eller i våtmarker i närheten av odlad mark. I regel är vildsvinet extremt skyggt men det går inte att uttala sig globalt om detta, då vildsvin även omfattar förvildade tamgrisar eller vildsvin med stor del tamgrisgener, vilka är mycket mindre skygga för människan.

Vildsvin är allätarem men 90 procent av deras föda består av vegetabilier. När de letar föda gräver de med trynet i marken och "bökar" upp jorden, ofta efter ek- och bokollon som är favoritmaten. Annan föda är majs, ärtor, potatis och spannmål, mask, möss, orm, rötter, bär och svamp. De äter också vattenväxter, as och ibland sopor.

Man tror att vildsvinet är lika gammalt som människan i Sverige. Bland annat har vildsvinsben från stenåldern hittats och man tror att tamsvinen i Sverige härstammar från infångade vilda svin. I Sverige utrotades vildsvinet på 1700-talet. Fredrik I återinplanterade 1723 vildsvin på Öland, vilka dock väckte starkt missnöje bland bönderna på ön, och efter riksdagsbeslut utrotades vildsvinen på ön åter 1752. Oscar Dickson lät på 1870-talet återinplantera vildsvin på sitt gods Skeppsta i Södermanland.

Från 1940-talet förekom det rymningar från sådana hägn och många år senare, 1987, upptäcktes så en frilevande hjord på 100 djur i Södermanland. Samma år rev Sveriges riksdag upp ett tidigare beslut från 1980 som kungjorde att vildsvinen var oönskade i Sverige (förutom i Stockholmstrakten), och beslutade istället att vildsvinet åter skulle betraktas som en naturlig del av den svenska faunan.

Numera finns det gott om vildsvin i stora delar Götaland och Svealand. Dalälven kan historiskt ses som en nordgräns för arten. Enligt olika bedömare fanns det 2006 mellan 50 000 och 80 000 individer och 2009-2010 uppgav olika källor en stam på 150 000-300 000 vildsvin i Sverige. Det hävdas att den snabba spridningen i delar av Sverige har skett på grund av illegal utplantering av vildsvin. Förmodligen är så fallet också på Öland där vildsvin sedan åtminstone år 2009 åter har etablerat sig.