Fritz Kallenberg

I ett halvt sekel utgjorde hans modeller en betydande del av Bodas tillverkning. Sällan förekom han i marknadsföringsplanen då glasbruket med kollegan Erik Höglund i spetsen satsade på en egen profil. Hans otaliga serviser hamnade inte på några gallerier men de användes och såldes i miljonupplagor.

” Det är typiskt att vi skriver detta just när Fritz fått pension. Om någon formgivare fått för litet skrivet om sig i förhållande till vad han betytt är det Fritz.”

Citatet är hämtat från Bodabladet nr.1-1968 och säger en del om människan Fritz Kallenberg. Den fyrsidiga tidningen ägnas helt åt honom och gavs ut när han gick i pension.

- Han var en sådan ödmjuk person som inte ville lysa, säger Rolf Sjöqvist- släkting till Kallenberg ( samt bror till Kent Sjöqvist, redaktionsmedlem för Reflexen fd personaltidningen på Kosta Boda)

Kallenberg föddes 1902 i norska Moss och han kom som femåring till Boda. Hans pappa var glasblåsare och det var i hyttan som Fritz började som pojke. Där blev han anfångare- skulle förmodligen ha stannat kvar i hyttan om inte fönsterrutorna där glaset syrades lockade. På dem ritade han karikatyrer på sina arbetskamrater i imman.
En dag upptäcktes en av teckningarna av en person som kände igen sig själv. Brukets chef, grosshandlaren Arvid Reiner pekade på den och sa:
- Vem har gjort den här?
Kallenberg erkände och väl var det. Grosshandlaren såg en begåvning och sådana skulle uppmuntras ansåg han. Hyttan byttes ut mot lära hos gravören istället. När han graverat ett tag började han formge nya modeller därför han tyckte att de som fanns var trista. Och det fortsatte han med- från 1928 till 1967.

Inte mindre än 350 serviser formgav han. Slipade klassiker som Pompadour, MacGuirlang, Rut och den släta Gina från 1957. Den är en av världens mest sålda handgjorda servis. Flygbolaget TWA beställde 1961 35000 exemplar till deras lyxklassflighter.
Utöver det, bar ca. 4000 andra artiklar Kallenbergs signatur. De resterande 2000 var mestadels Höglunds. Och han var ju enormt produktiv…

” Kallenberg gjorde hela Bodas produktion, alla beställningar från olika företag utomlands osv. Någon ville ha den och den storleken för ett nytt vinglas, konjaksglas eller sherryglas eller vad det nu var för någonting. Han gjorde också gåvor i slipad kristall…Han fortsatte med den här typen av basproduktion, som gav de stora serierna och som fortfarande var matnyttiga- det som jag inte kunde tänka mig att ta som uppgift. Kallenbergs bit var lika viktig som någon annan, men jag var inte funtad som människa att jag hade klarat sådana uppgifter.”

Erik Höglund i Gunnel Holmérs bok ” Från Boda till New York- konstnären Erik Höglund.

När de nya formgivarna kom till Boda och Åfors på 50- och 60-talen var det till Fritz man vände sig. Det han inte visste om glas var inte värt att veta. Han kunde gravera, etsa och formgav även en del artiklar med silvermålning. Kallenberg bjöd generöst på sina kunskaper och kunde knappt slita sig från bruket.

- Kallenberg var en föreningsmänniska. En eldsjäl i Algutsboda hembygdsförening där han gjorde tekningar och fotograferade till föreningens böcker. Sedan gjorde han smidesskulpturen ”Fågel Fenix” på Algutsboda kyrkogård. Sitt sista glasuppdrag gjorde han 1976 för Kosta. En specialbeställning på 8000 numrerade ex. lagom till kungabröllopet, säger Rolf Sjöqvist.

Att skriva om Fritz Kallenberg har varit en svår uppgift. För det första dog han 1981. Sedan finns det väldigt lite skrivet om honom trots hans viktiga insats som traditionsbärare och klippa i Boda. Visserligen äger hans alster inte samma lyskraft som exempelvis Erik Höglunds och denna artikel är inte heller ett försök att placera Kallenbergs produktion i glaskonstens absoluta finrum.
Men hans minne förtjänar respekt och tacksamhet för sin generösa person samt för sin bruksproduktion. Utan den hade säkerligen inte Bodas direktör Erik Rosén inte haft tillräckligt ekonomisk täckning att våga satsa på djärv formgivning.
Tack till Rolf och Kent Sjöqvist, Thomas Andersson och Gunnel Holmér.

Björn Boode, Madesjö