När nöden inte har någon lag

"På morgonen den 29 april 1961 var patientens allmäntillstånd dåligt. Förutom svaghet tillstötte illamående med kräkningar. Inom några timmar uppstod i bukens övre del smärta, vilket snart tilltog och vandrade neråt till höger. Kroppstemperaturen steg till 37,4 grader. Det var helt klart ett fall av blindtarmsinflammation. Febern fortsatte att stiga och det skulle krävas en operation för att rädda patientens liv"

De klinisk torra anteckningarna gjordes av den då 27 årige ryske kiurgen Leonid Rogozov (1934-2000). Han deltog 1960-62 i en sovjetisk expedition till Antarktisk och tjänstgjorde som den enda läkaren på den isolerat belägna Novolazarevskaja stationen. Vid den tiden för den akuta sjukdomsfallet rådde svår snöstorm i området, vilket omöjliggjorde flygevakuering. Närmaste forskningsbas låg hundratals mil bort. Det var ett problem till. Patienten som nämns i anteckningarna var Rogozov själv.

Det gällde att handla eller dö. Han insåg att hans chans att överleva en brusten blindtarm var lika med noll och han fattade beslutet att operera sig själv. Stationskollegorna ombads att rengöra och förbereda sjukrummet. En mekaniker och en meterolog utsågs till "operationssköterskor" och instruerades om hur de skulle rengöra sig själva och bistå kirurgen/patienten under ingreppet. Skalpeller och övriga instrument inklusive en backspegel från ett terrängfordon steriliserades. Sedan gav Rogozov sig själv lokalbedövning och lade sig i en halvsittande ställning med instrumenten tätt intill sig.

Med ett decimeter långt snitt inledde hans sin egen operation. Ganska snart insåg han att spegeln inte gjorde någon nytta eftersom den spegelvända bilden förvirrade mer än det hjälpte. Så han opererade sig själv med känsla och utan handskar.

Efter en dryg halvtimme blev han rejält matt och illamående och tvingades därefter ta flera pauser för att kräkas och vila. Vid ett tillfälle svimmade han.

Rogozov noterade att assistenterna var likbleka i ansiktet. Stationschefen Vladislav Gerbovitj, som troligen tog fotot, intygade i sin dagbok att alla som befann sig i rummet var svimfärdiga, hur de gurglande ljud från läkarens inälvor och att dom helts av allt ville fly fältet. "Men Rogozov var lugn  och fokuserad och arbetade lugnt och metodisk med svetten drypande från pannan"

Efter två timmars operation, där han avlägsnade den infekterade delen och delvis spruckna blindtarmen, rengjort bukhålan och sytt igen såret, tog han några sömnpiller och föll i dvala. Redan nästa dag kände hans sig bättre och efter en vecka kunde han ta bort stygnen. En vecka senare återgick han i tjänsten.

Vid hemkomsten till Sovjetunionen tilldelades han Arbetets Röda Fanans orden för sin hjältemodiga insats.