På 70- och 80-talen var glasnamnen från Bergdala en populär artikel. De gjordes medan man väntade, och ofta var det brukets ägare, Elving Condradsson, som gjorde dem. Vissa namn var lätta medan andra var svåra och ibland omöjliga. Det var tvunget att gå snabbt, så ett namn som exempelvis "Sonja" är inte att betrakta som "fulglas". Det är hantverkskunnande på hög nivå, och på hur många väggar har dessa namn suttit?
Många, väldigt många.
Bergdala var under Conradssons ledning en stor turistbegivenhet. Det fanns alltid något som alla hade råd att köpa, och det såldes kaffe med hembakat för en ringa penning.
Man stannade länge på Bergdala, och ibland kom Conradsson in i hyttan för att spela "Varför skola mänskor strida" på saxofon. Det hände också att han ställde sig på en stol för att insatsen inte skulle gå passera obemärkt. Det hände att han gjorde så efter att ha skällt för mycket på någon.
Elving Conradsson, som var född och uppvuxen i Alsterfors, lyckades mycket väl vad gäller turistströmmen. Visserligen satte han upp olagliga skyltar ute vid väg 25, men böterna var inte mycket att väsnas om när de jämfördes med den ökade omsättningen i bruksshopen.
Conradsson var en vildhjärna; en sådan som alltid behövs, även om myndigheterna säger något annat.
Vem är Conradsson idag?
Har du Conradsson-anekdoter att berätta? Tveka inte. Detta är rätt forum.
Vi återkommer med mer om "Fan på Bergdala", som han själv kallade sig för.
Peter Lejon, Långelycke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar