Total solförmörkelse

Tusentals turister befanns Queensland i nordöstra Australien för att se onsdagens solförmörkelse. Det är den första totalförmörkelsen i regionen på 1300 år. Solförmörkelsen som hade sin max 23.08 på tisdagskvällen svensk tid var synlig i Australasien, Polynesien, södra Stilla Havet, delar av Antarktis och södra halvan av Sydamerika. Total i nordligaste Australien och södra Stilla havet.

Den här totalförmörkelsen fångades
på bild i Ryssland 2008. Foto:Joseph Shehal

Solförmörkelse inträffar då månen passerar mellan jorden och solen, och dessa ligger i en rät linje. Solens diameter är cirka 400 gånger större än månen men ligger 400 gånger längre bort vilket gör att de två himlakropparna är nästan identiskt stora sett från jorden. När månen rör sig i sin elliptiska bana runt jorden, växlar avståndet mellan jorden och månen - från ca 6 % under till ca 6 % över det genomsnittliga avståndet (384 400 km), vilket gör att månskivan varierar i storlek. Även jordens bana runt solen är elliptisk, men i mindre grad. Solskivans storlek varierar alltså också något, men är i de flesta fall lite mindre än månskivan.

De finns tre olika typer av solförmörkelser:

Partiella:

Den typ av solförmörkelse som de flesta människor har chansen att se, är den "partiella". Månen täcker då en del av solen, och lämnar kvar en lysande del med en form som ibland kan tyckas likna en månskära.

Ringformig:

En ringformig solförmörkelse uppträder då månen är i eller i närheten av sitt apogeum (det vill säga då månen befinner sig lite längre från jorden och inte förmår täcka hela solytan). Solen syns då som en rund, lysande ring runt den något mindre, svarta månskivan. När månen är i ett läge i sin bana där den nätt och jämnt täcker solen, kan det hända att förmörkelsen blir både ringformig och total, det vill säga total endast längs en del av förmörkelsens väg på jordytan, och ringformig i övrigt.

Total:

Det är en lycklig slump för alla astronomiintresserade att månens storlek på himlen, sedd från jordytan, vanligtvis är en aning större än solens storlek på himlen. Tack vare detta faktum kan vi då och då få se en total solförmörkelse någonstans på jorden. Den totala förmörkelsen är en helt annan upplevelse än den partiella, eftersom det blir mörkt som i skymningen bara minuter efter att solen fortfarande lyste. En partiell förmörkelse kan mycket väl gå de flesta helt förbi, eftersom ljuset från hälften eller t.o.m. en ännu mindre del av solskivan, fortfarande förefaller starkt nog att erbjuda normalt dagsljus.

När månen står tillräckligt nära jorden för att skymma bort hela solskivan inträffar en total solförmörkelse längs en smal bana på jordytan, och man ser där, under några minuter, solens korona som ett lysande band runt den svarta månen. Samtidigt kan man se flera av de ljusstarkare planeterna och stjärnorna på den mörka himlen.

Solförmörkelser i Sverige:

Den 29 mars 2006 inträffade en solförmörkelse vars maximum inträffade i Göteborg klockan 12:51 (solen täcktes till 21 %), i Stockholm klockan 12:58 (27 %) och i Luleå klockan 13:04 (21,3 %).

Den 1 augusti 2008 inträffade en solförmörkelsen som kunde ses från Sverige. Den var maximal i Göteborg klockan 11:35 (solen täcktes till 40 %), i Lund klockan 11.37, i Stockholm klockan 11:42 (50 %), och i Luleå klockan 11:45.

Den 4 januari 2011 inträffade en solförmörkelse. Sverige var det land där solförmörkelsen var som störst, upp emot 80% av solskivan täckt.

I Göteborg inträffade en total solförmörkelse den 28 juli 1851.

Sverige har inte haft någon total solförmörkelse sedan den 30 juni 1954 och nästa totala solförmörkelse i Sverige inträffar den 16 oktober 2126. I Stockholm har det inte varit någon total solförmörkelse sedan den 3 maj 1715, och nästa totala solförmörkelse i Stockholm inträffar inte förrän den 24 mars 2927. Det kommer dock ske ett antal partiella solförmörkelser i Sverige dessförinnan, i genomsnitt en var tredje år.