"Sörj inte, organisera er"

Joe Hill, född Joel Emmanuel Hägglund, alias Joseph Hillström, född 7 oktober 1879 i Gävle, avrättad 19 november 1915 i Salt Lake City, Utah, USA, var en fackföreningsman (syndikalist), diktare och sångare. Hans föräldrahem i gamla Gävle är nu både museum och SAC:s industrisekretariat, och kallas Joe Hill-gården. Joe Hill räknas som en av 1900-talets mest inflytelserika amerikanska protestsångare, och han nämns som inspirationskälla för musiker som Woody Guthrie, Bob Dylan, John Lennon och Joan Baez.[1] Han skrev en rad aktuella arbetar- och protestsånger, och han använde särskilt humor och ironi i sina texter. Flera av Joe Hills sånger trycktes i den Lilla röda sångboken, som gavs ut av fackföreningen Industrial Workers of the World (IWW), där Joe Hill var en mycket aktiv medlem.

Joe Hill lyckades bli en legend bland syndikalister och fackföreningsaktivister i USA och hans sånger gjorde honom känd bland den amerikanska arbetarklassen, immigranter och arbetslösa. Hill dömdes för mord efter en mycket omdiskuterad rättssak som väckte internationell uppmärksamhet, och med den påföljande avrättningen växte hans popularitet. Hans öde har sedan dess blivit ett vanligt ämne för filmer, sånger, böcker, talrika artiklar samt operor och teatrar.

Joe Hill har kallats The Man Who Never Died (Mannen som aldrig dog)


1879. Joel Emanuel Hägglund föddes som son till järnvägskonduk­tören Olof Hägglund i dennes äktenskap med Catharina Wennman.

1880. Olof Hägglund inköper fastigheten Nedre Bergsgatan 28. (Här växer Joel och hans fem syskon upp i en frikyrklig miljö. Makarna Hägglund är "waldenströmare". Joels stora musikintresse väcks vid gudstjänsterna i den närbelägna Betlehemskyrkan.)

1887. Olof Hägglund dör. Änkan lyckas under knappa omstän­digheter hålla familjen samman.

1902. Catharina Hägglund dör. Familjen upplöses. Joel och hans två år äldre bror Paul emigrerar till Amerika, där Paul spårlöst för­svinner i folkhavet. Joel ändrar sitt namn till Josef Hillström.

1902-1904. Joel har tillfälliga arbeten i östkuststaterna. Han får sparken från ett sådant, när han söker bilda en fackförening.
1905. Joel ändrar ännu en gång sitt namn till det amerikanskt klingande Joe Hill. Han reser till Kalifornien och ansluter sig i hamnstaden San Pedro till den nyligen bildade syndikalistiska arbe­tarorganisationen IWW. Han börjar skriva sångtexter till vid denna tid populära melodier, framträder som sångare och IWW-agitator och blir en ledare- och centralgestalt i kamratkretsen.

1906. Joe upplever jordbävningen i San Francisco och berättar om den i ett brev till Gefle Dagblad, som publicerar brevet den 16 maj detta år.

1906-1912. Joe gör sig mer och mer bemärkt som IWW-ledare och protestsångare.

1912. IWW:s sångbok publiceras. Den består i huvudsak av Joe Hill-sånger. Dessa sjungas över hela Amerika. Arbetsgivarna kallar boken "Den lilla röda djävulen".

1913. Joe Hill söker organisera de underbetalda arbetarna vid kop­pargruvorna i Utah. Hårt motstånd från arbetsgivarsidan.

1914. Den 10 januari mördas en specerihandlare Morrison och hans äldre son i Salt Lake City av okända maskerade män. Morrisons yngre 13-åriga son, bevittnar händelsen. En av mördarna har tyd­ligen sårats av ett skott från den äldste sonens revolver. Samma natt såras Joe Hill av ett revolverskott och anges av den läkare som för­bundit såret. Joe Hill vägrar att berätta hur det gått till vid till­komsten av såret. Han förklarar endast att det uppstått i ett gräl om en kvinna. (Han hade strängt puritanska begrepp såväl i fråga om kvinnor som tobak och alkohol.) Hans vägran blir ödesdiger. Han hade inga som helst motiv till dådet, till vilket han förklarar sig helt oskyldig, och det finns inga som helst bevis mot honom än såret och den omständigheten att den yngste sonen "tror" sig känna igen honom. Rättegången blir helt parodisk, enligt den i sista stund inkallade berömde brottmålsadvokaten N. Hilton en fullkomlig juridisk skandal. Den slutar med att Joe Hill dömes till döden på indicier. Efter överklagan fastställdes domen.

1915. Domen utlöser en internationell proteststorm, men oaktat vädjan från många kända personligheter, bland dem Amerikas pre­sident och Sveriges minister i Washington, låter Kaliforniens guver­nör Spry domen gå i verkställighet. Joe Hill arkebuseras på fängelse­gården i Salt Lake City den 19 november. - Hans stoft förs för kremering till Gracelandkyrkogården i Chicago. I begravningscere­monierna deltar 25-30 000 personer.

1916. Joe Hills aska sändes fördelad på små kuvert till samtliga amerikanska delstater utom Utah och till olika länder i övriga världsdelar. Den 1 maj detta år strös den ut för alla världens vindar. Askan i ett av kuverten strös av den kände svenske syndikalisten Ragnar Johansson ut under körsbärsträdet på Joe Hill-gården.

1925. Alfred Hayes skriver Balladen om Joe Hill, "mannen, som aldrig kan dö".