"Ont ska med gott fördrivas"

I går var fotografen, regissören, dokumentärfilmaren, författaren och föredragshållaren Peter Gerdehag i Åfors Folkets hus för att hålla en föreläsning om Stig Anders Svensson mer känd som Hästmannen. Med en fantastisk berättarglädje tar Peter publiken med sig in i Hästmannens liv och leverne. Hästmannen är ca 65 år och väger 60 kilo. Han lever sitt stillsamma liv i en långsamt förfallande stuga mitt i byn Råskog på det småländska höglandet, nära Eksjö. Hans värld är som ett parallellt universum där tiden tycks ha stannat för länge sedan.

Hästmannens livsmönster är präglat av mor och fars värderingar och deras stränga kyrkliga moral. På så vis lärde sig Hästmannen allt det han behövde veta om sin värld och hur man överlever i den. Det han lärde sig har han inte haft någon större anledning att ifrågasätta, då inte mycket har förändrats i hans liv som kräver förändring, om man skulle fråga Hästmannen själv.

Ångan från djuren, morgonfrosten, dimman över ängen, hässjorna, regnet, löven, havrerökarna, skogen, kylan, värmen och årstidernas växlingar. Allt är detsamma. Livet ska respekteras oavsett om den är i form av häst, ko eller ett träd. Hans självhushåll och livsmönster är så sammanvävt med naturen att det nästan inte går att skilja dem åt. Stig-Anders är helt nöjd när han kan äta sig mätt, djuren mår bra, kängorna är hela, taket håller tätt och det finns något att äta. Han lever inte bara nära naturen utan i symbios med den, som ett naturväsen. Att hälla ut något som kan vara skadligt i naturen är för Hästmannen helt främmande. Miljömedveten är han fast han nog aldrig själv har hört talas om ordet. För honom finns det medvetandet fast förankrad i hans värderingar.

Med hjälp av många vackra bilder tar Peter oss med in i Hästmannens vardag. Det handlar om jord och skogsbruk, vi får en inblick i hans tankevärld. Vi får se dramatiska inslag i hans liv som när stormen Gudrun härjade, när han efter mycket om och men tvingades in på sjukhus, trots att hans stora skräck för läkare, efter att ha drabbats av en förmodad cancer. Nu var det ingen cancer utan ljumskbråck men hans envishet höll på att kosta honom de bägge förfrusna benen, men hans envishet räddade samma ben från amputation och han blev helt återställd. Man märker att Peter verkligen beundrar Hästmannen och det för honom är en ära att fått lära känna honom och berätta om hans liv. De har blivit både en bok och en prisbelönt dokumänterfilm om Hästmannen

Den andra delen om föreläsningen om handlade om vad som hände efter att filmen blivit klar. Om premiärbesök i Stockholm, om filmens mottagande i hembygden, om hur han ett tag levde i två helt skilda världar. Hur han sakta men säkert växte i publika sammanhang när han var med på föreläsningar eller filmvisningar.

Tyvärr fick han inte ha kvar sina hästar efter ett beslut från länsstyrelsen i Kronoberg om misskötsel av djuren. Detta trots andra oberoende vittnesmål om att hästarna var i perfekt och harmonisk hälsa. Detta var ett hårt slag för den hästälskande mannen som nu kämpar förbrilt för att återfå sina hästar. Stödet från allmänheten är massiv men trots det vägrar myndigheten att ge med sig. Kampen får att återfå hästarna går vidare. Orättvisor gillar han inte oavsett vem det drabbar och han lever efter mottot att "Ont ska med gott fördrivas".

Peter Gerdehag är en fantastisk berättare. Utan manus berättar han helt fritt och med stor glädje och den 40-taliga publiken är verkligen med på noterna. Många skratt och förundran blev det denna härliga kväll i Åfors Folkets hus.

Stig Anders Svensson, Hästmannen