Titanics inredning

När Titanic byggdes fick hon 16 vattentäta skott. Dessa var som stora väggar som sträckte sig från kölen och till D-däck. Givetvis kunde passagerarna gå igenom dessa eftersom de såg ut som vanliga väggar. Nere i maskinrummet fanns dörrar som kunde stängas från kommandobryggan om det blev en läcka. Om 4-5 av dessa blev vattenfyllda så kunde fartyget fortfarande hålla sig flytande.

Titanic hade 16 livbåtar och 4 hopfällbara flottar. Varje livbåt rymde ca 65 personer och detta räckte knappt till hälften av Titanics 2207 passagerare och besättningsmän. Fartyget kunde egentligen haft 48 livbåtar men det skulle bara ta upp plats på däck. Dessutom var ju Titanic ”osänkbar” så rederiet antog att det inte behövdes. Det fanns en lag som sa att det inte behövdes mer än 16 livbåtar för fartyg som vägde över 10 000 ton. Bristen på livbåtar var något som rederiet snart skulle få ångra.

När Titanic byggdes fick hon fyra skorstenar, även om det bara sändes upp rök genom de tre främsta. Men på den tiden var en atlantångare tvungen att ha fyra skorstenar. Så den fjärde sattes dit för prestigens skull. Ur den fjärde sändes det endast upp rök och stekos från restaurangernas fläktar

Fartyget fick två ångmaskiner. Varje ångmaskin hade upp till 15-17 000 hästkrafter vardera. Varje ångmaskin vägde mellan 8 000 och 9 000 ton. Dessutom förbrukade varje maskin 800 ton kol per dygn. Titanic hade även en ångturbin med en motsvarande effekt. Denna ångturbin var över 3,5 meter i diameter och var ovanlig på det sättet att den endast gick med 100 varv i minuten.

Titanic var ett så stort fartyg att hon fick tre propellrar. En propeller satt bakom rodret, vilket denna skulle fungera som ”styrpropeller”. Denna var 5.2 meter i diameter. Sedan satt två större propellrar på varsin sida och styrde fartyget framåt. Dessa var 7.2 meter i diameter. Från maskinrummet kunde man även göra så att propellrarna snurrade åt andra hållet. Detta gjorde att fartyget backade.

Titanic kostade 17 miljoner dollar att tillverka och på den tiden var den summan enorm. Titanic var 269 meter lång, 28 meter bred, 9 våningar hög och vägde 68160 ton.

800 snickare gick ombord och började inreda drömskeppet. I första klass arbetades det för fullt med dikoren och de vackra trädetaljerna som skulle prydas där. Nästan alla träpaneler var i det dyra träslaget mahogny och en del i ek. Mycket detaljer i guldfärg sattes på väggarna för att ge en syn av rikedom och makt. Inredningen på Titanic skulle påminna passagerarna om ett hotell. Därför gömde man ledningar och kablar bakom träpaneler bara för att det skulle se mer hemtrevligt ut. Men i 2:a- och 3:e klass lät man rör och ledningar synas. Därför kunde man se hur de slingrade sig i taket och på väggarna.

Första klass:
Många av hytterna i första klass fick flera rum: sovrum, badrum och sällskapsrum. De finaste hytterna fick även privata promenaddäck. Fartyget hade 28 hytter i första klass. Dessa låg högre upp och längre fram i fartyget. Titanic hade flera elektriska hissar men det var nog mer lockande att få gå i de vackra trapporna som gick sex våningar ner i fartyget i två inglasade trapphus. Dessa trappor var utsmyckade med vackra målningar och urverk.
På däck D låg den stora middagssalongen som fyllde hela bredden på däcket. Denna Restaurang hade plats för 500 gäster. För de passagerare som ville ha det lite intimare fanns det två á la carte-restauranger, Palm Court and Veranda restaurant och Café Parisien. Den sistnämnda var bemannad med franska kockar och servitörer. Första klass hade även elektricitet och värme i varje rum och rinnande vatten, Frisörsalong, en squashplan, en gymnastiksal, ett turkiskt bad och även en av de första inomhusbassängerna på en atlantångare.  I salongerna var fönsterna utsmyckade med tunga sammetsgardiner och vackra möbler. Här kunde passagerarna sitta och koppla av. Även s.k. röksalonger fanns där passagerare kunde dra sig tillbaka efter middagen och njuta av en cigarr. Röksalonger fanns även i 2:a- och 3:e klass.

Andra- och tredje klass:
Alla hytter i andra klass hade också rinnande vatten som i första klass. Både andra- och tredje klasshytterna var lika rymliga vilket var ett krav för dåtidens passargerarfartyg. Hytterna hade även vattentoalett, vilket förvirrade emigranterna eftersom många aldrig hade sett en sådan innan. 2:a klassens hytter låg på jämnhöjd med 1:a klass men längre bak i fatyget. Passagerarna i 3:e klass hade sina hytter längre ner och längst bak i fartyget. På E-däck låg den berömda Scotland Road, en lång gång som nästan sträckte sig igenom hela fartyget. På detta däck låg även hytter för alla tre klasserna och i fören och aktern låg.