mörker är stulet ljus
Stjäl krämar´n ljuset från dig
så bryt dig in i hans hus
Detta är huvudstrofen i dikten om ”Balladen om Brödupproret” skriven av Kent Andersson. I onsdags förra veckan spreds hans anda och gärning i Åfors Folkets hus av skådespelaren Dan Nerenius. Detta hade varit fullt tillräckligt för att göra en kväll fantastisk men det skulle bli ännu bättre när musikern och poeten Ole Moe med sin humor och gitarr tolkade en stor del Björn Afzelius rika låtskatt.
Det märktes att Dan Nerenius och Ole Moe brann för dessa stora kulturella personligheter som tyvärr inte finns bland oss längre. Med liv, glädje och lust tog de med oss på en resa till Kent Andersson och Björn Afzelius värld.
Kent Andersson föddes den andra december 1933 i Göteborg och växte upp i en arbetarfamilj med sex syskon. De bodde i stadsdelen Rambergsstaden på Hisingen. Hans enkla bakgrund har präglat många av hans dikter, sångtexter och teaterpjäser. I tonåren arbetade han på pappersbruk innan han gick till sjöss. Tillbaka i hemstaden kom han i kontakt med Atelierteatern där han gjorde sin skådespelardebut. Efter det blev det många teater-, film-, manusarbeten, sång och musik för Kent Andersson.
Han blev stor inom kultursverige men hans bakgrund och de fattiga människornas utsatthet glömde han aldrig. och tvekade aldrig på vilken sida i samhället han stod på. Därför är många av hans dikter väldigt politiska och det gav Dan Nerenius prov på i Åfors. Men Kent hade fantastisk humor och stor människokärlek och även detta speglas i hans dikter. Att göra en sådan stor personlighet som Kent Andersson rättvisa är inte det lättaste men detta klarar Dan Nerenius av på ett fantastiskt sätt. Han brinner verkligen för att berätta Kent Anderssons historia och att hans anda ska leva vidare. Kent Andersson dog den 3 november 2005.
Björn Afzelius föddes den 27 januari 1947 i Hakarps socken, Huskvarna, Jönköpings län. Han var en var sångare, kompositör, textförfattare, romanförfattare och gitarrist, som sålt 2,5 miljoner album i Norden. 1970 bildade han tillsammans med Mikael Wiehe och Peter Clemmedson Hoola Bandoola Band, som kom att bli ett av de största inom proggrörelsen. Hans texter är ofta samhällskritiska och socialistiska. Både Afzelius och Wiehe hade ett stort politiskt och socialt engagemang, och spelade ofta på stödgalor och välgörenhetskonserter. Latinamerika var ett område de båda höll kärt och värnade om. Bland annat skrev han en känd lovsång till Kuba, "Tankar i Havanna", under ett besök där.
Men Björn sjöng också om kärlek och om starka kvinnoöden som i visan Juanita. Han stannade kvar i Hoola Bandoola Band fram till 1976, då han inledde en solokarriär med skivan För kung och fosterland, vilken utgavs på skivbolaget Nacksving. Omslagsbilden togs av Marianne Lindberg De Geer i hans barndomshem. På debutalbumet Vem är det som är rädd? ingick låten "Bläckfisken", som var Afzelius första egna låt. Under de följande 25 åren skulle han skriva drygt 150 låtar. 1993 gav han ut romanen En gång i Havanna, en personlig uppgörelse med det politiska systemet på Kuba, som enligt Afzelius, själv tidigare stor Kubavän, blivit en stalinistisk diktatur. 1996 återförenades Hoola Bandoola Band för en sommarturné. Man gjorde spelningar i bland annat Malmö, Landskrona och Göteborg. Björn Afzelius avled efter en tids sjukdom den 16 februari 1999
Ole Moe berättade om Björns liv och framförde några av hans enomra viskatt på ett engagerat och värdigt sätt. Utan att egentligen sammanblanda dessa två kulturgiganter med varandra så fanns det många röda trådar som sammanband Andersson och Afzelius och de hade förmodligen hittat varandra även i livet om de fått tillfälle att arbeta tillsammans.
I Åfors alternerade Dan och Olle sin hyllning till respektive person på ett mycket bra sätt. De trollband de 40-talet som besökte föreställningen och jag lovar att ingen av de som var där tyckte att det någon gång var långtråkigt. Tvärtom var publiken verkligen med på noterna och lyssnade engagerat på Dan och Ole. Publiken satt vid sina runda bord som var tända med värmeljus formade som ens fyruddig stjärna och allt var nedsläckt förutom på scenen där två lampor och ett större ljus brann. När föreställningen började var det fortfarande ljust utanför men allt eftersom den fortgick så blev det mörkare och mörkare i rummet och till skenet av värmeljusen skapades en fantastisk inramning till föreställnignen I ljuset av två stora A:n.
Slutligen vill jag tacka alla som kom dit och till Åforsteatern och till oss i Åfors Folkets husförening som tillsammans med ABF gjorde detta möjligt. Ett stort tack också till Ole Moen och Dan Nerenius för att de kom och för att de på ett underbart sätt förvaltar dessa två giganters kulturarv på allra bästa sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar