Besvikelse

Så var EU-parlamentsvalet över och trots att Vänsterpartiet gick fram marginellt så är man väldigt besviken för man hade hoppats på mer, mycket mer. Allt kändes bra och när vallokalundersökningen presenterades så hade vänsterpartiet 8.1% och det hade varit mycket nära en ökning med ett mandat. Men när själva omröstningen presenterades hade vi sjunkit till 6,3 % en ökning med 0.6% sen valet 2009. Besvikelsen över detta är stor. I Emmaboda kommun backade vi till 6,0% av rösterna. Ännu salt i såren blir det när SD ökar så mycket både i riket och även i Emmaboda. Det känns så bittert och tungt att man har ont i magen när man tänker på det. 9,7% för SD i riket, en ökning med med 6,5% och i Emmaboda ännu värre 12,1% en ökning med 8,9%. Hemska siffror.

Man undrar varför vänsterpartiet inte får fler röster. Vi har bedrivit dom feministiska frågorna under alla år i EU och stärkt kvinnornas ställning. Vi har genom Eva-Britt Svensson och Mikael Gustafsson haft ordförande posten i det utskott som har hand om jämställdhet. Ändå röstar kvinnor på Fi istället för att stärka vänsterpartiet inflytande.
Vi har varit tydliga med vår politik i klimatfrågan där vi har gott anseende i miljörörelsen ändå röstar alla på miljöpartiet. Vi har varit tydliga med arbetsrättsfrågorna där lika lön o rättigheter ska gälla för alla oavsett vart du kommer ifrån. Vi har varit tydliga i våra värderingar om allas lika värde o för mångkultur o ändå röstar folk på SD. Vi har många duktiga medlemmar som kämpar nästan dygnet runt med att företräda vår politik på allra bästa sätt. Ändå ökar vi marginellt bara.
Är kommunistspöket fortfarande det som hindrar oss att växa? Är folk räddare för oss än för SD som har rötterna i den nazistiska gödselstacken.