Vid det här köksfönstret har jag suttit i snart 22 år. Nej, inte oavbrutet, utan från och till. En gång stod det ett lodjur nere vid skogskanten. En annan gång var det två harar som boxades. Ytterligare en gång lekte två rävungar mitt på åkern. Rådjur, en och annan älg, ett antal hästar. Nu ser man inget särskilt, men det är ändå en utsikt som bor i hjärtat - i all sin anspråkslöshet.
Vad som däremot syns är det magnifika husbygget på andra sidan åkern. Det byggs hus i Huvudhult och Långelycke igen.
Människor vill bo här.
Det finns en fortsättning.
Peter Lejon, Långelycke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar