Gudhems klosterruin

Gudhem är en gammal samlingsplats och namnet bör betyda "gudars hem". Platsen ligger på högslätten med utsikt mot Billingen. Den har ett fördelaktigt läge vid den gamla pilgrimsleden som gick från kontinenten via Danmark och Ätradalen till Falan samt Skara och därifrån vidare till Olav den heliges grav i Nidaros i Tröndelagen i Norge. Biskop Andreas Olavi Rhyzelius uppger i sin Klosterbeskrifning från 1740 att "Gudhem fått sitt namn af ordet Gud, emedan här skall i hednatiden varit ett afgudatempel, uppfyllt med hundrade gudar." Till detta lägger hembygdsforskaren Assar Blomberg att templet "enligt en uppgift" ska ha varit helgat åt Tor.

Klostret grundades enligt Adam av Bremen och Saxo i Gudhem vid Hornborgasjöns strand år 1052 av den danske kungen Sven Estridssons före detta hustru Gunhild Svendsdotter. Detta är en populär legend som hör till traditionen om klostrets grundande. Legenden om klostrets grundande hör troligen ihop med det faktum, att den svenska Gunhild, som återvände till Sverige efter att kyrkan upplöst hennes äktenskap på grund av släktskap i förbjudna led, ska ha tillbringat resten av sitt liv tillbakadraget med sina tärnor på sitt gods, där det ägnade sig åt religion och sydde kyrkliga textilier, och levde i en tillvaro som uppfattades som klosterliknande. I själva verket grundades under andra hälften av 1100-talet, någon gång före 1175. Äldre historiker uppger årtalet 1161. Klosterkyrkan, som ursprungligen tillhörde kungsgården är något äldre och uppförd i början av 1100-talet.[2] Kung Karl Sverkersson donerade Gudhems kungsgård till ett nybildat nunnekloster under sin regeringstid. Gudhem räknas som ett av Sveriges allra första kloster efter Vreta kloster (1100) och Alvastra kloster (1143).

En annan gynnare av klostret var Katarina Sunesdotter. Hon var änka efter Erik Eriksson läspe och halte (1216-1250). Katarina donerade "gods och guld" till klostret. Genom detta fick man möjlighet att bygga upp en klosteranläggning och klosterkyrka, vilka fortfarande finns kvar som ruiner. Under kommande decennier ökade Gudhem i storlek och betydelse för varje donation. Katarina avled i klostret år 1252. 

Gudhems nunnekloster hade sin storhetsperiod på 1200-talet. Nunneklostret anslöts senare till Cisterciensorden. Kyrkan byggdes om och förlängdes mot öster och vid kyrkans norra sida uppfördes konventsbyggnaderna. Klosterkyrkan försågs med exklusiv huggstensdekor. Dessutom försågs den bland annat med portaler och konsoler. Delar av detta har återfunnits. I klosterkyrkans ruin finns altaret kvar. I långhuset finns rester av leksysteraltaret. Öster om klostret finns ruiner efter ett hospits. Detta var ett slags gästhem. Klostret var nämligen skyldigt att ta emot resande, inte minst pilgrimer på väg mot Nidaros. Denna plikt blev med tiden så betungande att klostret en period flyttades till Rackeby på Kålland. Det flyttades därefter vidare till Aranäs, varefter det återkom till Gudhem.

Vid reformationen 1527 drogs klostret in till kronan. Nunnorna fick leva på underhåll från klostrets före detta gods i utbyte mot 72 pund smör. Året därpå, 1528, förlänades det av Gustav Vasa till riddaren Nils Olofsson, med garanti för att nunnorna fick leva kvar i byggnaden på livstid. År 1529 eldhärjades klostret och blev ruin. Orsaken uppges ha varit vådeld. Abbedissan ansökte då hos kungen om att bygga upp klostret igen, men fick avslag. Nunnorna flyttade då in hos olika privatpersoner i omgivningens allmoge. Så sent som den 15 juli 1540, då klostergodsen förlänades Peder Brahe, fanns det fortfarande kvar nunnor i trakten som levde på sin underhållsgaranti. Ruinerna användes senare som stenbrott. Emellertid var ännu vid 1600-talets slut kyrkans murar bevarade upp till takhöjd. Klosteranläggningen grävdes ut och konserverades i etapper 1928–1969.

Bilderna är tagna fredagen den 14 juni.

Kyrkan i bakgrunden och ruinen i förgrunden.

Ruinen är ganska välbevarad. Man kan ana hur det en gång såg ut.

Omgivningen är vacker sett från Gudhems ruin med Hornborgasjön i förgrunden och platåberget Billingen i bakgrunden.

Kyrkan byggdes efter grundandet av Gudhems kloster, någon gång mellan 1160 och 1200. Kyrkan som är byggd av sten hade ursprungligen ett smalare, rakslutet kor, vilket revs när kyrkan förlängdes mot öster 1811-1815. Kyrkan stod i sitt ursprungliga skick fram till 1560-talet, då den plundrades och brändes. I mitten på 1600-talet uppfördes ett gravkor för släkten Kafle-Soop, men detta revs vid renoveringen i början av 1800-talet.
Tornet byggdes under en omfattande restaurering 1900.
Interiören restaurerades 1951-1952. Den omgestaltades och en ny sakristia tillbyggdes i norr 1979. Korfönstret har en glasmålning av Harald Lindberg.

En annan gynnare av klostret var Katarina Sunesdotter. Hon avled i klostret 1252. Hon fick sin grav i klosterkyrkans västparti där en gravtumba murades. Resterna finns kvar. Graven försågs med en skulpterad gravhäll som nu finns på Statens historiska museum. En gjuten kopia sattes upp år 1964 på den ursprungliga platsen i ruinen.

Dopfunt i Klostret.