Askeberga skeppsättning

Askeberga skeppssättning eller Rane stenar ligger i Askeberga i Vads socken nära Tidan, ungefär 25 kilometer norr om Skövde i Västergötland. Här finns 24 klumpformade stenar, omkring 2 meter höga, uppställda i en 55 meter lång och 18 meter bred nordsydlig oval. Ibland kallas monumentet skeppssättning, den näst största i Sverige efter Ales stenar i Skåne, och ibland domarring, men ingendera benämningen är bra. De för skeppssättningar karaktäristiska stävstenarna saknas. Våra domarringar är betydligt mindre. Så vad är det för något? Ingen vet.

En nyligen gjord undersökning visar att det finns många hål och mindre nedgrävningar i marken i och runt monumentet, vilket innebär att detta inte har varit isolerat utan inlemmat i ett större komplex av aktiviteter. Allra intressantast är en 60 centimeter bred, ovanligt rak linje som löper mitt i skeppssättningen. I monumentets södra del kommer den breda linjens georadarsignal från omkring 2,45 meter ned i marken. På vissa håll är linjen störd, detta på ett sådant sätt att vi med goda skäl kan misstänka att folk har grävt ned något just där.

Dessutom inventerades åkermarken öster om monumentet, varvid man fann lösfynd i form av slaggklumpar och bränd sten. Eftersom vi redan känner till en järnframställningsplats söder om monumentet kan detta tyda på en ännu större forntida metallhanteringsaktivitet än forskarna tidigare har vågat tro.

Summa summarum: Askebergamonumentet har med största sannolikhet utgjort en del av en större helhet, som kan vara fullt möjlig att komma åt genom en omfattande arkeologisk utgrävning. Redan nu kan man gissa sig till en damm, en större järnframställning, brandgravar och andra nedgrävningar i och runt fornlämningen. Eftersom större ingrepp inte har gjorts i och kring monumentet bör mycket ha bevarats i jorden.

Platsen är väldigt spännande då människor för länge sen bemödade sig att forsla hit och sen formatera dessa stenbumblingar vilket måste ha varit ett omfattande företag. Detta måste vara någon slags kultplats där människor möttes.

Det är en imponerande syn när man står vid skeppsättningen.

Man undrar varför man en gång i tiden gjorde sådant här och var idéerna kom ifrån

Skeppssättningen ligger i ett naturskönt område 

Flistads kyrka, vars äldsta delar härrör från 1100-talet, ligger på den västra sidan om sjön Östen. Kyrkan ligger ca två kilometer från Skeppssättningen  Den murade kyrkan består av rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, vidbyggd sakristia i norr samt västtorn. Ingång via tornets bottenvåning.
Kyrkan har sin nuvarande prägel efter en ombyggnad under 1700-talet, då ett ursprungligt absidkor ersattes med ett tidstypiskt korparti av samma bredd som långhuset. Av den äldsta stenkyrkan, sannolikt uppförd under 1100- eller tidigt 1200-tal, återstår emellertid betydande murpartier i det befintliga långhusets västra del. Västtorn och sakristia är sekundära till långhuset respektive korutvidgningen, men någon närmare datering är ej känd. Murarna är vitputsade såväl ut- som invändigt och genombryts av rundbågiga fönsteröppningar. Det långsmala kyrkorummet har fortfarande medeltidskyrkans bredd. Interiören präglas framförallt av 1700-talets rika utsmyckningar. Det rikt dekorerade spegelvalvet är målat av Lars Hasselbom 1759. Såväl altaruppsats som predikstol är bevarade från 1700-talet

Vid kyrkan finns denna hög som kallas Kung Ranes hög. Kung Rane är en mytologisk person och Han nämns också i en berättelse som utspelar sig vid Stenehed i Munkedals kommun och på den plats där Svarteborgs kyrka numera ligger. I Svarteborg fanns tidigare ett motell som hette Kung Rane och låg vid den dåvarande vägen E6. Motellet är nedlagt sedan E6 fått ny sträckning. Men idag är det ett vårdhem med samma namn Kung Rane.

Enligt legenden ville Drottning Hud gifta sig med kung Rane. Efter viss tvekan tackade han ja. På bröllopsdagen hade han dock ångrat sig och red ut på jakt. När drottningen med bröllopsfölje anlände till Ranes borg fann de att han inte var hemma. Drottningen lät då bränna ner borgen. När borgen var nerbrunnen och de skulle bege sig därifrån ska hon ha yttrat orden: ”Hittills har du hetat Raneborg men hädanefter skall du heta Svarteborg”.
När kungen såg vad som hade hänt red han efter drottningens följe. Han kom ikapp dem när de hade stannat vid en källa för att dricka. Kungen överföll drottningen och klöv hennes huvud med sitt svärd. Hennes sällskap flydde, men kungen red ifatt dem och dödade alla. Enligt sägnen ligger drottningen begravd vid gården Hud, strax söder om Huds moar, 5 km norr om Rabbalshede, där en sten, "Drottningstenen", sägs markera graven. Hennes sällskap av krigare skall enligt sägnen ligga begravt vid Stenehed.