Växjö domkyrka

Bild tagen i dag

Växjö domkyrka är församlingskyrka i Växjö stads- och domkyrkoförsamling och stiftskyrka (domkyrka) för Växjö stift. Kyrkan är av medeltida ursprung, men har i hög grad präglats av 1800-talets och 1900-talets restaureringar.

Domkyrkan ligger nära Växjösjöns norra strand (med järnvägen emellan), sydöst om Stortorget och nordost om järnvägsstationen i centrala Växjö. Denna plats var ursprungligen en halvö i sjön, innan sjön sänktes 1814.

Kyrkan är till det yttre byggd i tegel och i byggnadsmaterialet ingår relativt sällsynt förekommande så kallad "mönsterhuggen kvadersten."

Domkyrkan är jämförelsevis ganska liten, vilket troligen har att göra med att Växjö stift var ett förhållandevis litet stift under medeltiden. Det omfattade enbart Värend, medan övriga delar av Småland hörde till Linköpings stift. Växjö stift utvidgades senare under 1500-talet. Kyrkan är Växjös högsta byggnad med en höjd på 63 meter.

Kyrkan har rötter i tidig medeltid och legenden om Sankt Sigfrid är knuten till den äldsta Växjö domkyrka, som var biskopskyrka redan på 1100-talet. Hans helgonskrin (relikskrin) förvarades i kyrkan fram till 1600-talet, då det på biskoplig befallning förstördes.

Det kraftiga västtornet är kvar från den första domkyrkan, som byggdes i romansk stil. Detta torn kröntes med två tornspiror och har en motsvarighet i Rydaholms kyrka i Rydaholm, några mil nordväst om Växjö. Rydaholms kyrktorn är också ett kraftigt och brett torn som kröns med två tornspiror. Men tornet i Rydaholm är byggt i gråsten och Växjö domkyrka i tegel.

I den yttre korväggen hittades på 1800-talet en inmurad runsten, Tyke Vikings sten. Den står nu utanför väggen.

Kyrkan brann (brändes ner) första gången 1276 och den tidigare kyrkan ersattes av en större, möjligen i gotisk stil (valven inne i kyrkan är spetsbågiga, vilket dock förekommer även i romanska kyrkor omväxlande med rundbågiga valv, till exempel i Lunds domkyrka).

1585-1740 hade domkyrkan högt valmat tak och två tornspiror, Efter smärre förändringar i renässansstil, sedan kyrkan bränts ner av danskarna 1570. För ekonomin och insamlingen av medel till återuppbyggandet av domkyrkan stod Jöns Olsson (Baaz), tidigare en av stiftets kyrkoherdar i Gårdsby församling, i Norrvidinge härad, i närheten av Rottne norr om Växjö och möjligen tidigare dekan i Växjö. Han är den förste kände av senare flera kända medlemmar i släkten Baaz (Baazius).

Det utseende kyrkan hade efter år 1585 återfinns i Suecia Antiqua et Hodierna. 1740 skadades dock tornet och kyrkan svårt av en eldsvåda efter ett åsknedslag och fick återuppbyggas igen.

1849-1852 genomgick kyrkan en stor ombyggnad efter ritningar av arkitekten Carl Georg Brunius. Tornet fick fyra trappstegsgavlar och kyrkans sidoskepp vinkelrätt mot längdriktningen fick flera trappstegsgavlar över varje fönster. Kyrkan försågs också med ett lågt tak över kyrkans valv. Gavlarna var utsmyckade med nygotiska abstrakta reliefer, olika för varje gavel över sidoskeppet. Tornurets urtavlor var placerade högst upp på tornets gavlar och tornet saknade tornspira. 1898 genomgick kyrkan en mindre restaurering, som inte ändrade kyrkans utseende eller förskönade den ytterligare.

En genomgripande restaurering gjordes av kyrkan 1958-1960 av Kurt von Schmalensee. Då återfick kyrkan två dubbla spiror och högt valmat tak som kyrkan hade haft 1585-1740.[2] I och med det slopades gavlarna från 1800-talet,  men den gamla blinderingen högst upp på tornet under tornhuvarna bibehölls exempelvis.

En inre restaureringen ledd av arkitekt Mats Edström utfördes under första halvåret 1995. Det som främst utmärker interiören är att den tidigare stolsinredningen ersattes med kyrkbänkar. Vid pelarna i bänkkvarteren står apostlarna Petrus och Paulus skulperade i trä av konstnärinnan Eva Spångberg. Hon har även snidat Mariabilden som tronar i en nisch i norra korsarmen.

Koret fick ny gestaltning. Det stora altarkorset placerades på norra korväggen. I väntan på den nya altaruppsatsen i glas som blev färdig 2002 lånades Tolgs kyrkas medeltida altarskåp. Bakom altaruppsatsen är ett mindre kapell iordningställt.

I tornet inreddes en samlingssal med namnet ”Homiliasalen”. Dessutom tillkom en ny skrudkammare.