Blåkulla är enligt myten den plats dit häxorna åkte på skärtorsdagen för att möta Satan och fira häxsabbat. I sitt samlingsverk Historia om de nordiska folken från 1555 talar ärkebiskopen och kartografen Olaus Magnus om ön Jungfrun som en plats där nordiska häxor under vissa tider av året lär hålla möten för att pröva sina trollkonster och signerier. Blå Jungfrun finns även inritad i Olaus Magnus sjökort Carta Marina från år 1539. Sjömän har under långa tider undvikit denna plats och historierna om platsen är otaliga. Om man tar en sten med sig från ön så sägs det att man kommer att ha otur tills stenen återförs till ön.
Blå Jungfrun i kvällsljuset sedd från Byrum. Foto taget i dag
Ön har jämna släta berghällar av röd granit, jättegrytorna, grottorna, lummig örtrik ädellövskog och utsikten från öns högsta punkt, 86 meter över havet. På öns södra udde finns en stenlabyrint av okänd ålder. Den noterades redan under Carl von Linnés besök år 1741. En promenad genom labyrinten sägs bringa lycka.
På Blå Jungfruns sydvästra sida finns en strand kallad Stensliperiet. Här finns släta, mönstrade sandstenar, slipade av havet. Oskarshamns kommun får varje år en mängd stenar skickade till sig av folk som påstår sig ha drabbats av oförklarlig otur efter att ha tagit stenar med sig från ön. Varje vår görs en resa där stenarna återförs till Blå Jungfrun.
Det finns en stig runt ön som är markerad med trästolpar och skyltar. Stigen sträcker sig över öns högsta topp, ned mot lövskogen i söder, förbi labyrinten, Stensliperiet och vidare mot Lervik på den norra delen av ön. Sommartid brukar det, vid lugnt väder, arrangeras dagsturer till ön från Oskarshamn och Byxelkrok.
Blå Jungfrun sedd från Jordhamn. Det blåa skenet har gett ön dess namn.. Foto taget i dag
Blå Jungfrun är en kupolformad ö, vars topp reser sig 86,5 meter över havet och cirka 130 meter över havsbottnen. Ön är därmed högre än allt annat land i dess omgivning. Berggrunden består av granit, vilket skiljer Blå Jungfrun markant från närliggande Öland, där kalksten dominerar.
Karaktäristiska fåglar på Blå Jungfrun är tobisgrissla, ejder, skärpiplärka och bofink. På senare år har havsörn siktats på ön och ett havsörnsbo har upptäckts i trädkronorna i skogen på öns södra del. Insektsfaunan är förhållandevis artrik då det finns många ihåliga trädstammar i terrängen. Kring förra sekelskiftet planterades tamkaniner ut för jakt. Dessa hade negativ inverkan på öns flora. Kaninerna dog dock ut i samband med den första kalla krigsvintern 1939-1940. Fr.o.m. 1956 har harar funnits på ön. Till öns däggdjursfauna hör även fladdermöss som trivs i öns grottor.
Blå Jungfruns utsatta läge har gjort att det bara finns tunna jordlager på ön. På öns södra del finns Sydskogen eller Ädellövskogen. Här finns en låg och slingrigt växande skog bestående av ek, oxel, lönn, asp och ask. I övrigt finns på öns hällmarker björk och tallskog. Ön är rik på lavar med över 200 olika arter, varav bland annat kartlav, saltlav, sotlav, rosettlav och brosklav. Bland övriga växter som förekommer på ön kan nämnas idegran, strandråg, nattviol, murgröna, axveronika, vattenmåra och linnea.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar