Ladugården i Åfors

Ladugården i Åfors är en av de ståtligaste i Algutsboda socken. Den är grann att titta på med sin falurödfärg, som genom åren blivit mörkt röd, det vita runt fönster och dörrar, de svarta dörrarna och det grå taket. Ernst Johansson (far till Eric Åfors) som på den tiden ägde glasbruket och även jordbruket, lät bygga ladugården 1924.



Stig Karlsson föddes i Ljuder 1920 och kom till Åfors 1948 för att sköta djuren i lagår´n. Tjänsten hade annonserats ut. De första åren var han anställd av bruket. 1951 fick han köpa djuren av bruket och han blev arrendator och flyttade in i arrendatorsbostaden. Han hade en dräng, åkrar och ängar ända bort till Fiskesjö och Bälshult, där han sådde korn och havre.

Korna var viktiga och levererade varje dag mjölk till mjölkboden dit brukets arbetare kunde gå för att mot poletter få mjölk. Poletterna köpte man på kontoret; De gällde för en eller två liter. Till Stigs uppgifter hörde att mjölka två gånger om dagen; Morgon och kväll. Senare blev det mjölkbilen som kom och hämtade. Då hällde man i de stora 40 literskrukorna. I lagår´n fanns 16 kor, 9 kvigor och en tjur, samt fyra- fem hästar. Så långt fram som till början av 1980-talet vallades korna längs gatan i Åfors till ett bete inne i samhället.

Det var inte bara korna och mjölkningen Stig skulle sköta. Bruket hade också häst som han körde i skogen med. Ved och timmer till sågen, att köra bort skräp, att tömma dassen hörde till de mindre trevliga uppgifterna. 1953 skaffade Stig traktor. Den ersatte så småningom den sista hästen som hette Dockan.
Potatisen.

Liksom mjölken var potatisen en viktig basvara och på den tiden fanns potatisland lite varstans. Stig odlade potatis och sålde. Att glasbruksarbetarna köpte 50-100 kg och lagrade i sin potatiskällare var vanligt.

Stig körde i skogen och forslade hem timmer. Veden kapades på meter. Glasbruket fick ytved från sågverken. Till sågen körde man stockar som skulle bli till timmer eller brädor till lådor. I Åfors snickrade man sina egna lådor där glaset packades. En man hade till uppgift att spika lådor. Han kallades lådspikare.

På den tiden fanns inte några vattentoaletter, förutom hos glasbrukets direktör och rätttare. Stig hade också själv vattentoalett - något som ännu var mycket ovanligt här under 1950-talet. På Stigs lott föll att tömma och köra bort dasstunnorna från glasbrukssamhällets alla utedass. Dessa blev till gödsel på åkrarna.

Stig avled 2010 och är begravd i Algutsboda kyrkogård. Många i Åfors minns den strävsamma bonden som är stor del av Åfors historia. Ladugården står kvar, men korna som för inte så länge sedan t.o.m. gick fritt i samhället är borta. Under 1990-talet huserade ett träullshyvleri i en del av ladugårdens lokaler. Ridhästar bodde i en annan del. Idag är alla sådana verksamheter borta.

I början av 1980-talet spelades filmen Mitt liv som hund in i Åfors. Författaren Reidar Jönsson hade Boda glasbruk i tankarna när han skrev sin bok med samma namn. Flera viktiga scener i filmen spelades in här i ladugården; t.ex. boxningsscenerna och kompisens morfars uppfinnarverkstad. När barnen fick åka i morfars luftburna farkost slutade färden i Stigs kohage. Idag har Stigs kohage gjorts om till hjorthägn som innebär att markerna betas och hålls öppna. Kvar står också den ståtliga ladugården som ett minnesmärke från den epok då glasbruksföretagen var nästan självförsörjande och hade egna jordbruk.