När vi tidigare har läst om det svenska glasets historia har vi framför allt fått intryck av att det alltid varit de imponerande praktpjäserna som fått hjulen att snurra. Det är fel.
Praktpjäserna har haft samma funktion för glasindustrin som Formel 1 har för bilindustrin; det vill säga profilskapande. När somliga kulturskribenter kommer igång negligeras brödfödan totalt, så flaskor, burkar, fönsterglas, glödlampor, lyktglas, konservburkar, lampglas, tandläkarutrustning, laboratorieglas och så vidare har ofta förtigits. Det är beklagligt, för utan det enkla vardags- och emballageglaset hade aldrig den svenska glasindustrin kunnat växa sig så stark.
Vardagen är inte glamorös, men det är oftast där vi befinner oss, inte sant? Och för att förstå en helhet måste vi också vara medvetna om vad som gjort den möjlig.
Här är exempel (Bild: Peter Lejon) på glasdetaljer som tillverkats i enorma mängder; bilvaser och askkopp. De är tillverkade på Åfors glasbruk, troligen på 1930- och 1940-talen och länge utgick de flesta ifrån att de var avsedda för Volvo.
Men bara härom året fick jag veta att de primärt tillverkades för det tyska bilmärket DKW (Dampf-Kraft Wagen). Kanske tillverkades de även för Volvo, jag vet inte, men någon där ute kanske känner till hur det förhöll sig.
På luffarmuseets lilla unika glasmuseum i Boda Glasbruk finns detta glas med hållaren till askfatet. På bilden (foto: Nicke Grozdanovski) är det Göran Johansson som driver luffarmuseet som håller upp glasdetaljerna. Det är enligt uppgift av ägaren till bilen en DKW 1937 års modell. Har till och med bilens stänkskydd. Men glasen som är blästrade och slipade gjordes säkert till många fler modeller. Idag får man också ett blomglas till sin bil om man köper ny vw men de är inte dekorerade som på den gamla goda tiden då det arbetades med glas.
Peter Lejon, Långelycke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar