Vila i frid Didrik.

Det är med stor sorg  i hjärtat jag mottog beskedet att Didrik Gustavsson från Åfors gick bort i fredags. Mina tankar går till honom och hans familj och vi kommer alltid att ha hans minne med oss. Det är en epok som lämnar oss med Didrik som varit med och format Åfors/Eriksmåla med sin kunskap och kärlek för orten.  Didrik skulle fylla 97 år i år och enda in i det sista behöll han sitt samhällsengagemang kryddat med en stor portion värme och humor. Jag träffade Didrik många gånger och han var alltid positiv och gav alltid sitt stöd dels i mitt politiska engagemang och dels i engagemanget i Åfors Folkets hus. Tänkte jag skulle återge hans besök i Emmaboda bibliotek i mars 2009 där han berättade han om sitt innehållsrika liv Ett liv som  också i stora drag är berättelsen om Åfors historia. Det är därför jag med värme jag återigen publicerar artikeln jag skrev den 14 mars 2009 om en av mina största förebilder. Vila i frid Didrik, vi kommer alltid att minnas dig och det bästa vi kan göra för att hedra dig är att aldrig ge upp vårt samhällsengagemang.

Har man fyllt 93 år har man många minnen att förtälja från gånga tider. Är man dessutom vital och minnet är bättre än vad mitt är kan man förmedla dessa minnen till oss som lever i år 2009. En sådan man är Didrik Gustavsson från Åfors som i onsdags hade berättarstund tillsammans med sin dotter Jensy Elvung för oss åhörare på Emmaboda kommunbibliotek.

Det var ungefär ett trettital som hade bänkat sig för att lyssna på denna mycket intressanta man som med värme, en stor portion humor och berättarglädje fängslade sin publik. Didrik har varit en stor föreningsmänniska uppvuxen med arbetarrörelsens ideal med bildning och nykterhet som ledord. Didrik föddes 1916 i Kosta men flyttade tidigt till Åfors där han endast 13 år började på Åfors Glasbruk. Innan dess så hade han jobbat där under skolloven. Barnarbete var egentligen förbjuden enligt lag med det struntade brukspatronerna i. När det kom en kontrollant så fick barnen springa och gömma sig i gropen tills "faran var över" och de fick därefter återgå till arbetet som började halv sex på morgonen. Det var svårt och slitsamt för barnen där arbetsmiljön hade mycket att önska.















Didrik Gustavsson pratar gamla minnen.


Didrik blev kvar i bruket i hela 52 år och var under denna tid en stridbar fackföreningskämpe på glasbruket. Fackföringen hette på den tiden Avdelning 279 av Svenska Grov & Fabriksarbetarförbundet och den bildades 1908.

När 8 timmarsdagen infördes i början av 1920 så var arbetsveckan 48 timmar eftersom man arbetade även på lördagar. Detta var ett hårt slag på arbetsgivarna som protesterade högljudd. Fackföreningen däremot såg detta som ett tillfälla för den enskilde arbetaren att förkovra sig nu när det blev mer tid över. Man skaffade fram boklådor som skulle vara tillgängliga för medlemmarna. En del av finanseringen löste man genom att varje förening i Åfors och Eriksmåla skulle lägga 25 kronor om året för bokinköp. På så sätt fick man i hop till ett bibliotek som efter några år kom i ABF:s regi. Det bildades en styrelse som hade ansvar för böckerna och inköpen.
Didrik började jobba som bibliotekarie på trettitalet och då hade han som arvode 25 kronor om året. Utbildningen fick han på Grimslövs folkhögskola som ligger strax utanför Växjö åtta mil från Åfors. En vecka tog utbildningen och sträckan på åtta mil enkel resa togs på cykelsadeln.

Algutsboda kommun tog sen över biblioteken som blev en kommunal angelägenhet fram till kommunens upphörande 1969. Det blev svårare att styra över bokinköpen ju större ansvarsområdet blev. Men ändå var en av höjdpunkterna när man kunde åka till Emmaboda bokhandel för att köpa nya böcker av de klassiska författarna som fortfarande verkade då.

1956 flyttade man upp i den nybyggda folkets hus där öppettiderna var en gång i veckan som var onsdagar mellan 17-19. Men Didrik höll inte så hårt på stängningen utan det var inte ovanligt att han var kvar där några timmar extra då många problem och glädjeämnen diskuterades med andra Åforsbor. För Didrik blev det 45 år bland böcker och låntagare, en tid som han ser tillbaka med stor glädje.
Man startade studiecirklar i olika ämnen allt för ge arbetarklassen insikt och utbildning. För med utbildning får människan självförtroende och kan vara så självständig som möjligt.
I Åfors fanns för många föreningar och Didrik var med i de allra flesta. I idrottsföreningen, teaterföreningen, föreläsningsföreningen, nykterhetsföreningen, Folkets Hus föreningen mm. Lägg där till att han även var deltidsbrandman i många år då förstår man att Didrik Gustavsson hade många järn i elden och var en omtyckt föreningsmänniska som gav mycket av sin tid för Åfors och dess invånare.

Dessutom är Didrik en av de få filmstjärnor som Åfors har sett då han hade en framträdande roll i Lars Hellström film- Mitt liv som hund som kom 1985 och den största delen av filmen utspelades och filmades i Åfors. Han blev farbror Arvidsson med hela svenska-.... ja hela världens folk eftersom filmen blev en stor succé även utanför Sveriges gränser.

Mycket har han var med om och mycket finns nedskrivet i boken " I skenet från en Glasugn" som var en del av stor omfattande studiecirkel på 70-talet, under ABF ledning bland de olika glasbruksorterna i småland, som kallades "Glasriket- Människan- Miljön- Framtiden".

I skenet från en glasugn kom först ut 1978 och behandlade Åfors samhälle och dess invånare. Där har Didrik med sin erfarenhet och kunskap bidragit med att denna historia finns bevarad för eftervärlden. 2006 i samband med Åfors teaterns succéartade föreställning med samma namn som boktitlen kom en reviderad upplaga ut som förutom den tidigare historien även har med tiden fram till 2006. Boken är b la uppbyggd på intervjuver av olika människor som satt sin prägel på samhället och då har givetvis Didrik en plats. Inte nog med det så var han som 91 åring med i bok kommittén som arbetade med boken.
























Boken "I skenet från en glasugn" som finns att köpa för intresserade. Den är på 150 sidor och kostar 100 kronor.

Detta var bara en bråkdel av vad denna man som jag imponeras av har upplevt. Men sådana här eldsjälar är väldigt sällsynta i dag då man ska ha betalt för allt man gör. Det ideella arbetet är på undantag och det är synd på många sätt. Hade Didrik fått betalt för allt det han har gjort så vore han miljonär i dag och det är han inte. Men respekt och beundran har han vunnit och det kan inte mätas i pengar. I dag fortsätter hans dotter Jensy Elvung i hans fotspår och det när man ser hennes värderingar och engagemang så märker man att hon har Didriks medmänskliga gener.

Vi andra som inte har hans gener i våra celler kan ändå lära oss mycket av sådana personer som Didrik Gustavsson som är sprunga ur arbetarörelsens barndom vars sunda och kampmedvetna värderingar behövs i dagen högerpolitiska samhälle. Solidariets tanken måste hållas levande och dess fackla högt och glödande. Vi måste föra denna tanke vidare och aldrig ge upp kampen för en bättre och rättvis värld.















Didrik Gustavsson avtackas av Emmaboda kommuns bibliotekschef Viveca Alfelt.