Igår fick vi som kom till Åfors Folkets Hus lära känna Rune F. Lindgren. Det är en man som nyss fyllt 50 år och som äger 49% av en grävskopa, hans kollega Johansson äger de andra 51%. Dessa två procenten som skiljer vållar en viss bitterhet hos Lindgren eftersom det är han som får gräva och Johansson som ger honom direktiv var han ska utföra grävlingen Detta gör han klockan fem varje morgon till Lindgrens stora förtret.
Men det är inte enbart därför vi får lära känna honom. Han sitter nämligen i en bar och väntar på en kvinna som heter Kristina. Men hon är lite försenad och därför blir samtalet med barägaren väldigt psykologiskt ingående där man får veta det mesta om hans tidigare liv och nuvarande. Vi får veta att hans pappa dog i en hjärtattack på toaletten vid 50 års åldern, vi får veta att hans mamma bor på ett hem och inte känner igen honom längre. Att Lindgren var en "lovande" fotbollspelare som spelade i IFK Göteborg men tyvärr var inte den brittiske tränaren i A-laget med på samma linje. Lindgren fick som bäst sitta på bänken och vid endast ett tillfälle fick han hoppa in med de stora grabbarna. Med 45 sekunder kvar av bortamatchen mot Elfsborg. Visserligen hann han inte röra bollen men ändå. Ett inhopp är ju ett inhopp.
Även samhället fick sig en känga av Lindgren. Han slår både mot höger och vänster och vill att allt ska börja om igen. Han skulle inte vilja bli politiker själv men tankar på att starta nya partier finns där. PFM kanske skulle vara något? Partiet för missnöjda som honom. I stället för att ta in skatten den vanliga vägen menar Lindgren att man skulle tvinga alla över 18 år att spela på lördagar för ett par hundralappar. Vissa vinner men det mesta går in till staten av spelpengarna. Då skulle de allra flesta vara nöjda och väldigt få missnöjda. Men det största missnöjet är att Kristina inte dyker upp, fast det vill han inte erkänna. För hon är bara försenad och inte nog med det, hon är en kvinna som är väl värt att vänta på.
Det man slås av när man umgås med Rune är att han är kolossalt ensam. Visst han har barn men även om han älskar dem så verkar det inte som han umgås med dem så där jättemycket. Hans gamla hustru Gunilla som är barnens mor har lämnat honom för en annan som har det bättre ställt ekonomiskt och hårsvall. Detta återkommer han oftast till. För Rune F. Lindgren har förutom relativt låg inkomst även en halvmåne på huvudet. För en man kan en begynnande flint vara ett hårt slag mot manligheten. Fast det skulle han vägra att erkänna.
För trots alla bekymmer så är Rune en man som försöker hålla skenet uppe. Han har ändå glimten i ögat, trots all ensamhet han innerst inne känner och trots alla drinkar han får i sig medan han väntar på Kristina. Han t o m hinner skarpa en trisslott som han anser är vår tids nya religion och Gud. Alla väntar på den stora vinsten precis som man förut väntade på Guds ankomst till jorden.
Rune F. Lindgren är en teaterfigur som spelats av skådespelaren Dan Nerenius i pjäsen "Grävskopan" som är skriven av Henning Mankell och regisserad av Allan Svensson. Men även om Rune är en fiktiv person är det nog många som känner igen sig i hans situation När en man når 50-års åldern och man blickar tillbaka på sitt liv och undrar vad den tog vägen. Är man inte riktigt nöjd med hur livet blev är det lätt att bitterheten tar över och tankar på hur livet kunde ha blivit kommer istället. Dan Nerenius gestaltar Rune på ett fantastisk sätt. Hela föreställningen är ca en timme och tjugo minuter och allt är en monolog. Fast han samtalar med barägaren så är han helt ensam på scenen. Att få i hop den enorma text som förekommer och samtidigt skifta mellan glädje, bitterhet och melankoli är inte lätt. Men Nerenius lyckas fånga både Rune och publiken med sin skicklighet. Det blev en kväll med mycket humor, sorg, ensamhet och tankar, med andra ord en lyckad kväll för alla i Åfors Folkets hus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar