I går fick vi tyvärr rapporter att den femte svensken hade stupat i Afghanistan sedan den Svenska insatsstyrkan inleddes 2002. Kriget i Afghanistan är ett resultat av terrorattacken i New York (World Trade Center) och Washington (Pentagon) den 11 september 2001. Det officiella målet med invasionen var att fånga Usama bin Laden, utrota al-Qaida, och få bort talibanregimen vilket lyckades. Men denna regim hade tillkommit i kölvattnet efter Sovjets krig i Afghanistan (1978-89) och då var det ingen som egentligen brydde sig om hur dessa regimer förtryckte den afghanska befolkningen och då främst kvinnor. Men allt ändades som bekant 11/9- 2001.Flera olika länder bl a Kanada och Storbritannien stödde kriget andra var mer tveksamma. Även i Sverige förekom en debatt om för och emot kriget.
Säga vad man vill men kriget lyckades å ena sidan få bort den fasansfulla talibanregimen men å andra sidan skapade man kaos som dessa grupperingar och andra till fullo utnyttjar. Man har ingalunda försvunnit utan växt sig så starka att den internationella styrkan inte kan lämna landet utan att det skulle få svåra konsekvenser för framtiden. Man lyckades på ett enkelt sätt starta ett krig men man har ingen strategi hur man ska avsluta det. Dessutom gjorde den militära överlägsenhet att den humanitära insatsen kom i skymundan och det drabbade stora delar av befolkningen i hela landet. Efter den första allierade offensiven då talibantrupperna trängdes undan har talibanerna omgrupperat sig, och lyckats samla in nya medel och rekrytera nya anhängare. Varför talibanerna har kunnat omgruppera sig beror på att man efter de första attackerna slutade skicka bidrag till Afghanistan för att hjälpa till som uppbyggnad, vilket ledde att landet blev en katastrofplats.
Det är detta problem som kriget medfört som vi ser i dag i Afghanistan och så länge ingen har någon strategi om att nå krigets slutmål kommer det att krävas liv även i fortsättningen utan att man kommit ett steg längre mot en fredlig utveckling. De extrema religiösa grupperingarna rekrytering kommer att fortsätta i takt med att civilbefolkningen drabbas av krigen och då menar jag inte bara från de internationella styrkorna utan även våld från talibaner. Vi har en civilbefolkningen som befinner sig i skräck.
Hans Linde (V) säger som avlutning på sin utmärkta debattartikel följande i dagens Aftonbladet.
"Vi måste inse, efter nio år av krig i Afghanistan, att motståndsrörelsen inte går att besegra militärt och att fler soldater inte är lösningen på säkerhetsläget i landet. Det Afghanistan behöver är tvärtom ökat bistånd och en politisk lösning på konflikten. Istället för att med militära medel försöka besegra motståndsgrupperna borde vi med civila medel attackera orsakerna till att unga afghanska män ansluter sig till den brokiga motståndsrörelsen – bristen på arbete, utbildning och framtidstro. Sverige ska inte vända Afghanistan ryggen, tvärtom bör ett trupptillbakadragande kombineras med kraftigt öka vårt bistånd och ett starkt politiskt stöd till de försök till freds- och försoningsprocess som görs. Än finns alla möjligheter för Sverige att främja freden, demokrati och jämställdhet i Afghanistan, men då kan vi inte blunda för misslyckandet på marken."
Vi som vill se ett slut på kriget anses inte trovärdiga av t ex utrikesminister Carl Bildt. Vi har blivit kallade talibankramare och allt annat både möjligt och omöjligt. Fast det är trots allt vi som har den realistiska synen på att kriget måste få ett slut och det är vi som är villiga att diskutera denna fråga. För även om ett svenskt liv är tragiskt så drabbas befolkningen i landet dagligen av tragedier. Kriget har inte löst dessa problem och det är ett problem i sig. Nio år har det pågått är det då så fel att diskutera ett tillbakadragande av styrkorna?
Aftonbladet
Hans Lindes debattartikel
Expressen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar