onsdag, november 13, 2013

Gustafsströms gjuteri













Ruinen efter Gustavfströms gjuteri ligger på liten undanskymd plats på andra sidan Lyckebyån i Broakulla.



Först inrättades Gustafsfors spiksmedja, namngiven efter driftledaren Gustaf Broms. Sedan verksamheten utvidgats ändrades namnet till Gustafsströms Gjuteri. Man tillverkade bruksföremål av olika slag, järngrytor, plogbillar, järnskoningar till spadar, kokspisar

(vedspisar till kök).





















Vattenhjul och turbin gav 25 hästkrafters effekt. Detta kan te sig ytterst blygsamt idag, men räckte ändå till den luftbälg som krävdes för att blåsa på elden så att temperaturen blev tillräckligt hög så att järnet kunde smälta. Koks till gjutningen hämtades från Emmaboda järnvägsstation med egen häst (ca 8 km). De anställda var omkring tio.

Fortfarande finns spisar kvar av modell "Gustafsström n:r 26", t ex i Rundqvistgårdens kök i Duvemåla.
 


I närheten av gjuteriet byggdes tre bostadshus till dem, och ett litet samhälle uppstod. Två familjer hade vardera två rum men delade på ett gemensamt kök. På andra sidan Baldervägen byggde Gustaf Broms sin egen villa, som finns kvar där än idag, men tillbyggd.














Ett av dom hus som finns i anslutning till gjuteriet.



I femtio år varade industriepoken i Gustafsström. Sommaren 1920 slog åskan ner. Gjuteriet och övriga verkstadsbyggnader brann ner och blev aldrig återuppbyggda. Närmast Baldervägen finns idag två hus bevarade, varav ett i ursprunglig stil.

























Vid Algutsboda kyrka finns ett antal gravkors från 1854 som gjutets i Gustafsström. Här vilar Dorothea Christina Thetzell (1789-1854)
Även korset på kyrktornet är gjord i Gustafström



Texten SD:s nätmobb inte vill att du ska läsa

Jag gör som bland annat Aftonbladet gjort och länkar till en text från den antirasistiska sajten Inte rasist men. Sajten låg nere till och från sedan i fredags eftersom den utsatts för överbelastningsattacker. Attackerna började efter att Sverigedemokraternas medverkan i SVT:s "Debatt" förra veckan. Efter som det här är en text som Björn Söders och Jimmie Åkessons fans på nätet inte vill att ni ska läsa drar jag mitt lilla strå till stacken och publicerar den också:
”IRM vs Björn Söder i SVT Debatt – vi reder ut Söders lögner"

I torsdagens SVT Debatt deltog Henrik (jag) från IRM i en debatt om den numera rikskända ”tårtningen” av Jimmie Åkesson. SD:s partiekreterare Björn Söder var vår huvudmotståndare trots att vi som Söder anser att tårtning är ett riktigt dåligt sätt att bemöta SD. Söder kom dock med en hel del minst sagt märkliga påståenden som vi känner att vi bör reda ut.
För er som missade debatten:

Påstående nr 1:
Carlito: SD är det enda partiet som i principprogrammet uttrycker att man kan upphöra att vara svensk om man inte följer SD:s definition av identitet och kultur.
Björn Söder: Det är rent nonsens.


Sanningen: Citat från SD:s principprogram sida 11: ”På samma sätt som den som är född in i en annan nation senare i livet kan bli en del av den svenska nationen menar vi också att man även som infödd svensk kan upphöra att vara en del av den svenska nationen genom att byta lojalitet, språk, identitet eller kultur”

Påstående nr2:
Carlito: Så Thoralf Alfsson har aldrig uttryckt att han är en islamofob?
Björn Söder: Jag tror inte han har sagt att han är isamofob, nej.

Sanningen: Citat från Thoralf Alfssons blogg: ”Jag är islamofob och jag kan överhuvudtaget inte förstå att någon med kristen uppväxt kan vara något annat än islamofob.”

Påstående nr 3:
Björn Söder: Man avhumaniserar SD när man kallar oss för rasister.

Sanningen: Att kalla en rasist för rasist är inte avhumanisering. Att vara rasist är avhumanisering. /Tore Kullgren

Påstående nr 4:
Carlito: Jimmie Åkesson säger ju själv att islam är det största hotet sen andra världskriget.
Björn Söder: Nej nu är det fel igen. Det var Aftonbladet som satt den rubriken. Det står inget sådant i debattartikeln.

Sanningen: Öhh, jo det gör det:

För att vara på den säkra sidan så har ni två citat till från partitoppen.














Det finns fler saker vi skulle kunna bemöta, men jag tror ni fattar poängen. Vi vill passa på att tacka alla ni där ut som stöttat oss, vi kan inte ens börja beskriva hur mycket era fina ord värmde! Ett speciellt tack till Carlito som var grym i debatten.
För övrigt kan det inte vara alldeles lätt att vara SD:are idag då ytterligare en rasistskandal har avslöjats i partiet. Men Jimmie Åkessons närmsta män brukar ju klara sig från uteslutning från saker som lägre stående partimedlemmar skulle kickas för. Vi får se hur det går den här gången.

tisdag, november 12, 2013

Namnen från Bergdala

På 70- och 80-talen var glasnamnen från Bergdala en populär artikel. De gjordes medan man väntade, och ofta var det brukets ägare, Elving Condradsson, som gjorde dem. Vissa namn var lätta medan andra var svåra och ibland omöjliga. Det var tvunget att gå snabbt, så ett namn som exempelvis "Sonja" är inte att betrakta som "fulglas". Det är hantverkskunnande på hög nivå, och på hur många väggar har dessa namn suttit?
Många, väldigt många.

Bergdala var under Conradssons ledning en stor turistbegivenhet. Det fanns alltid något som alla hade råd att köpa, och det såldes kaffe med hembakat för en ringa penning.



















Man stannade länge på Bergdala, och ibland kom Conradsson in i hyttan för att spela "Varför skola mänskor strida" på saxofon. Det hände också att han ställde sig på en stol för att insatsen inte skulle gå passera obemärkt. Det hände att han gjorde så efter att ha skällt för mycket på någon.

Elving Conradsson, som var född och uppvuxen i Alsterfors, lyckades mycket väl vad gäller turistströmmen. Visserligen satte han upp olagliga skyltar ute vid väg 25, men böterna var inte mycket att väsnas om när de jämfördes med den ökade omsättningen i bruksshopen.
Conradsson var en vildhjärna; en sådan som alltid behövs, även om myndigheterna säger något annat.

Vem är Conradsson idag?
Har du Conradsson-anekdoter att berätta? Tveka inte. Detta är rätt forum.
Vi återkommer med mer om "Fan på Bergdala", som han själv kallade sig för.

Peter Lejon, Långelycke

måndag, november 11, 2013

Drottningens krav enade Norge

Kungadottern Gyda Eriksdotter har fått äran för att gett Harald Hårfager (ca 850- ca 933) sitt tilltalsnamn. Harald var nämligen förälskad i Gyda och sände några av sina män till henne för att be henne bli hans frilla, ett fornnordiskt ord för älskarinna.

Gyda gav dock de utsända ett tydligt avisande svar. Harald var inte tillräckligt mäktig för att hon skulle slösa bort sin ställning som orörd jungfru på honom. Samtidigt gav hon honom ett litet hopp. Om Harald kunde samla Norge till ett odelat rike på samma sätt som Kung Gorm i Danmark och lägga alla småriken under sig, då kunde hon tänkas gifta sig med honom.

Harald svor då att inte klippa sitt hår  förrän han enat Norge. År 872 hade han fullgjort uppgiften och kunde äntligen gifta sig med Gyda. Tillsammans fick de fem barn och tack vare Gyda envishet blev Harald kung över ett enat Norge.


söndag, november 10, 2013

Vitkindade gäss

Vitkindad gås (Branta leucopsis) är en gås inom familjen egentliga andfåglar. Den är en flyttfågel som främst häckar i arktis men sedan 1970-talet även på vissa platser i Skandinavien. Vitkindad gås är en kompakt, ganska korthalsad gås med svart, vit och grå fjäderdräkt. Den häckar i nära anslutning till kusten och uppträder i många olika typer av häckningsbiotoper som klipphyllor, gräsig stränder, låga öar och flacka sandrevlar. Dess föda består av växtmaterial, bland annat vide. Kan förväxlas med Kanadagås men är mindre.


Tre vitkindade gäss besöker just nu oss i Emmaboda där dom under några veckor lever och trivs i ER-sjön.

Den vitkindade gåsen är en flyttfågel som länge enbart häckade i arktiska områden som Grönland, Svalbard och Novaja Zemlja. Sedan 1970-talet häckar den även på vissa platser i Skandinavien, och idag förekommer den som häckfågel i Sverige, Danmark och Finland.

Vintervistena är huvudsakligen längs kusterna i norra Västeuropa (Irland, södra England, Danmark, nordligaste Tyskland och västra Frankrike).

Det första naturligt häckande paret av vitkindad gås i Östersjöregionen registrerades 1971 på Laus holmar på östra Gotland. Under 1970-talet ökade antal par långsamt. Under 1980- och 1990-talen bildades flera stora kolonier längs Gotlands och Ölands kuster och antalet par ökade snabbt. Från slutet av 1990-talet avstannade beståndstillväxten och från år 2006 till 2013 har beståndet minskat påtagligt. Under de senaste 20 åren har de vitkindade gässen etablerat sig som häckfågel längs stora delar av den svenska kusten samt i vissa insjöar. Några stora svenska kolonier har dock ännu inte etablerats utanför Gotland och Öland.

lördag, november 09, 2013

9 november 1938- Ondskan trappas upp

I dag för 75 år sedan den 9 november 1938 inleddes en ny fas i de tyska nazistpartiets judeförföljese. Tidigare hade det mest handlat om ekonomisk förtryck då man konfiskerade judiska tillgångar och mistande av de mänskliga rättigheterna och medborgarskapet (Nürnberg lagarna 1935). Man gjorde livet så svårt som möjligt för judarna. Många dog av svält och av umbärande. Målet då var att judarna skulle emigrera från Tyskland till främst Polen. Av den drygt halva miljon som fanns i Tyskland emigrerade cirka 150 000 mellan 1933 och 1938 till Tysklands grannländer.

Den 27 och 28 oktober 1938 samlade polis och militär ihop de judar som skulle deporteras till Polen och transporterade dem till gränsen mot den polska staden Zbaszyn. Men när judarna tvingades bege sig över den flod som utgjorde gränsen skickades de tillbaka av de polska gränsvakterna. I ett par dagar irrade de tusentals offren för de båda ländernas antisemitiska politik omkring i gränsområdet i hällande regn, utan vare sig mat eller skydd mot vädret.

En av de som drabbades av detta var den 17 årige Herschel Grynszpan som då befann sig i Paris men hans familj hade varit en av de många som drabbades i händelserna vid Tysk-Polska gränsen. I sin förtvivlan sköt han den 7 november den tyske förstesekreteraren vid den tyska ambassaden i Paris, Ernst vom Rath.

Det var upprinnelsen till det som skulle ske några dagar senare och som skulle kallas Kristallnatten. Natten mellan 9 och 10 november skedde en landsomfattande aktion mot judarna i Tyskland. Beväpnade Tyska nazister på order av propagandaministern Goebbels om ett "folklig" aktion mot Judarna över hela landet. Resultatet blev ett hundratal judar som dödades, 30 000 fördes till de redan upprättade koncentrationslägren, 267 synagogor brändes och över 7 500 butiker vandaliserades. Man vandaliserade judiska kyrkogårdar och många judar misshandlades svårt.

















Efter kristallnatten hårdnade förtrycket av den judiska befolkningen mer och mer. Den 15 november kördes alla kvarvarande judiska skolbarn ut från de tyska skolor de lyckats att få stanna kvar i, och den 19 november uteslöts alla judar från det allmänna välfärdssystemet. Den 28 november blev det fritt fram för alla myndigheter att förbjuda judar att vistas på vissa platser eller i vissa områden – i Berlin stängdes från och med den 6 december alla teatrar, biografer och andra kultur- och rekreationsanläggningar för judarna. Den 3 december drogs alla judiska körkort in och från 1 januari 1939 blev de tvungna att lägga till namnen ”Israel”eller ”Sara”till sina förnamn.











Det hela slutade sen i förintelsen och under de år som följde mördades sex miljoner judar, däribland en miljon barn, därtill fem miljoner handikappade, psykisk handikappade, homosexuella, zigenare och oliktänkande som kommunister, socialister, liberaler och andra regeringsmotståndare.

Vi får aldrig glömma vad som hände i Tyskland och dess erövrade provinser på 1930-40-talet då ondskan var högst upp i dagordningen. Då människans brutalitet inte visade några gränser. Därför får aldrig Kristallnatten glömmas och dagen måste uppmärksammas i kampen mot nazism och fascism som tyvärr fortfarande finns bland oss. Låt detta aldrig någonsin hända igen

fredag, november 08, 2013

Hantverkaregatan 18

Hantverkaregatan 18 är ett vackert hus som byggdes 1924 och som numera inte finns längre p g a rivning.

Bilden tagen februari 2012

Dessa två bilder är tagna den 4:de november

Bilden är tagen i dag, 8 november


Namnförslagen till Krösatågen

Så nu har jag skickat in namnförslag på de fyra Krösatåg som ska trafikera länet och Karlskrona så småningom. Kravet skulle vara icke levande personer med anknytning till länet och det är Kalmar läns trafik som arrangerar namnförslagstävlingen

1. Eric Åfors- (1896- 1983)

Hans far Ernst Johansson köpte Åfors Glasbruk 1916, men han överlät ledarskapet till sin son Erik. Erik Åfors var en lysande entreprenör och med honom följde en stabil epok för Åfors. Samhället rustades upp och han utvecklade och vårdade skick­liga hantverkare.

2. Jenny Nyström- (1854-1946)

Jenny Nyström född den 13 juni 1854 i Kalmar, död den 17 januari 1946 i Stockholm, var en svensk konstnär och illustratör. Hon är mest känd för att ha givit jultomten ett ansikte i Sverige, främst genom sina illustrationer av julkort. Illustrationer av henne distribuerades av firman Strålin & Persson i Falun, där hon arbetade i många år.

3. Elisabeth Bergstrand Poulsen (1887-1955)

Hon var gift med den danske skulptören Axel Poulsen. Hon framträdde som porträttmålare och bondelivsskildrare i en kraftfullt konturerande, halvt expressionistisk stil, dels med större oljemålningar och dels med mindre akvareller. Hon utgav även ett antal egenhändigt illustrerade planschverk. Flera av hennes böcker översattes till andra språk som danska, nederländska, tyska och engelska.

4. Vilhelm Moberg. (1897-1973)

Författare med böcker som Utvandrarsviten, Raskens, Rid i natt. Vilhelm Moberg måste också han betraktas som en av de människor som lämnat ett tydligt avtryck i historien. Skogen, de steniga tegarna, fattig­folkets strävan och även här motståndet mot överheten präglar hans förfat­tarskap, samt hans eget liv. Hans beskrivningar och berättelser om de fattiga småländska torparna lever för alltid kvar långt utanför smålands gränser. Vilket framgångarna med Björn och Bennys musikal Kristina från Duvemåla är ett senare exempel på.

Vilhelm Moberg kunde konsten att göra sina ka­raktärer levande, därför fungerar hans berättelser lika väl som ett tidsdoku­ment, som en god roman. Och visst känner vi oss stolta att vi tillhör de människor som Moberg så levande beskrev. De som aldrig gav upp, alltid såg möjligheter där andra såg oöverstigliga hinder.

Kvinnor i välfärden betalar för vinsterna

Privat driven välfärd har färre fasta anställningar och färre heltidsanställningar än vad den offentligt drivna har. Det visar statistik som riksdagens utredningstjänst har tagit fram på uppdrag av Vänsterpartiet.

– Det här visar att det är de anställda som betalar för ägarnas vinster. Ungefär en miljon personer jobbar i välfärden och de allra, allra flesta av dem är kvinnor. Det gör det till en viktig feministisk fråga att bli av med vinsterna i välfärden, säger Jonas Sjöstedt. Han är också rädd att de otrygga jobben påverkar kvaliteten.

– Om personalen gång på gång byts ut får det konsekvenser för verksamheten. Och kombinationen av otrygga jobb och ingen meddelarfrihet gör att anställda i privat välfärd får svårare att säga ifrån vid vanvård och andra brister.

Sedan tidigare finns det statistik som visar att privat välfärd ofta har lägre personaltäthet. Nu är det också tydligt att det är otryggare jobb. Undersökningen gäller andelen fasta anställningar och andelen heltidsanställningar. För välfärden som helhet är det offentliga bättre än det privata på båda sakerna. Tittar man på välfärdens olika underområden (hälso- och sjukvård, gymnasieskolor, grundskolor, osv.) finns det inget område där det finns en statistiskt säkerställd skillnad till det privatas fördel. På fem av sex områden är det offentliga bättre, ibland på en av sakerna och lika på den andra, ibland bättre på båda.

Jonas Sjöstedt fortsätter:

– Det privata har sämre villkor än det offentliga. Men det är också tydligt att det offentliga inte är tillräckligt bra det heller. Även där måste det bli fler fasta anställningar och alla ska ha rätt till heltid. Men eftersom det är offentligt så kan vi lättare påverka det, det är ytterligare ett skäl att vara mot privatiseringarna.

torsdag, november 07, 2013

Regeringen behöver sätta fred och demokrati högst på dagordningen under Erdogans besök

Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdoğan befinner sig just nu på besök i Stockholm. Hans Linde, utrikespolitisk talesperson för Vänsterpartiet, deltar vid mötet när Erdogan besöker Sveriges riksdag.
- Bildt har inför besöket sagt att Turkiet är ”på rätt väg”. Jag betvivlar att de journalister som sitter fängslade, de kurder som förvägras använda sitt språk och de krafter som står upp för kvinnors rättigheter, håller med, säger Hans Linde.

Med Erdogan följer fem ministrar och en näringslivsdelegation om nära 200 personer. Man kommer bland annat att träffa kungen, statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt. Under besöket i riksdagen träffar Erdogan även företrädare för riksdagens partier. Regeringen har utnämnt Turkiet till en ”nyckelpartner”.
- Nu är det avgörande att Sverige använder detta partnerskap till att lyfta behoven av framsteg i fredsprocessen och verkliga demokratiska reformer i Turkiet, säger Hans Linde.

Ernest Gordon

Mellan 1998 och 2000 var jag redaktör på Orrefors Kosta Bodas personaltidning Reflexen för Åfors glasbuks räkning. 1999 lanserade jag Formgivare från förr - personporträtt på levande och döda formgivare i koncernen. Först ut blev Ernest Gordon, formgivare på Åfors glasbruk 1954-61. Det sista artikeln i serien Formgivare från förr publicerades 2004./ Björn Boode

"Formgivare från förr: Ernest Gordon (Reflexen, september 1999)

När började glasbruken med konstglas? Och vad fick ett utpräglat nyttoglasbruk att anställa en konstnär?
50-talets Sverige kan beskrivas som åren med ekonomiskt uppsving- utan motstycke. Plötsligt fick många råd att köpa lyxprodukter. Som glas. Varje glasbruk med självaktning skulle ha en konstnär. Till Åfors kom en engelsman, Ernest Gordon. Idag är det få som vet om hans gärning eller ens hans existens.

Eller Ernest Adsetts. Som han skriver med vänster hand på ett papper tillsammans med sin adress.
- Det fick bli mitt andranamn här i Sverige. Adsetts uttalar inte många rätt- inte du heller, avslutar en skrattande Gordon. Han är elegant och samtidigt ledig till sättet. Trots att vi aldrig träffat varandra innan, känns mötet behagligt.

Han är här i Åfors och besöker Edvard Holub. Det finns skäl för det: de var kollegor i många år på glasbruket. Åren 1954 till 1961 var Ernest Gordon formgivare där. Glasbrukets egentligen först seriöst anställda konstnär.

Numera delar Gordon och hans nuvarande fru tiden mellan en gammal gård i Chesterfield och ett sommarhus vid havet i Danmark. Långt bort från larmet i stålstaden Sheffield där han växte upp och föddes 1926. Hans pappa arbetade i en av stålindustrierna länge. Sonen tog en annan bana när han som tonåring började på en konstskola i samma stad.
- Jag gick där i fyra år och fick ett stipendium. På det kunde jag börja en fyraårig skulpturlinje på Kungliga Konstakademin i London som 18-åring.
Efter avslutade studier arbetade han som lärare i en konstskola i några år. Men han trivdes inte. Samtidigt korsades hans väg av en person som skulle ändra hans liv på flera sätt:
- Jag träffade Stina, en svensk flicka som var i England. Hon var sjukgymnast där ett tag. Vi gifte oss och besökte Sverige ett par gånger. Hon ville tillbaka och jag sa: ” Okej, okej vi flyttar tillbaka till Sverige.”

Så blev det. En person med kontakter fick syn på Gordons arbeten och rekommenderade honom att söka sig till glasbruken. Till Kosta närmare bestämt.

” Jag vill arbeta med glas”, säger Gordon
” Men du känner ju inte till något om glas”, svarar direktören på Kosta.
” Nej det gör jag inte, men jag har idéer”
- Därpå föreslog jag honom att arbeta en månad utan lön. Om det gick bra; en månad med halv lön. Gick det bra; en med full lön. Därefter ville jag ha kontrakt.

Han tyckte det gick rätt så bra. Kontraktet skrevs på 1953. Ernest Gordon var inte ensam på Kosta. Där fanns också Vicke Lindstrand, som inte såg nykomlingen med särskilt blida ögon. Gordon hade många metoder som han ville pröva på glaset. Bland annat överfångsglas med gravyr inuti.

- Sedan märkte jag att han började göra likadant. Det kvittade vad jag gjorde, han kopierade allt. Dessutom bättre, därför han hade makten att välja de bästa glasblåsarna. Jag var en liten pojk, han en välkänd konstnär. Vi grälade och grälade. Han var inte nöjd med mig alls, så tills slut pratade han med Erik Åfors och mig. Erik Åfors tyckte att jag kunde börja i Åfors istället.
Ett nytt kontrakt skrevs. Tre månader om året skulle Gordon arbeta i Åfors. Familjen bodde i Broms stuga, där nu Bertil och Ulrica bor. Då var huset i ett miserabelt skick. Direktör Åfors såg till att det blev renoverat invändigt enligt Gordons önskemål. Lika tillmötesgående var direktören inte när det gällde hans konstnärliga ambitioner.

- Erik Åfors såg glasbruket som sitt. Visserligen ägde han både Kosta och Boda, men Åfors var hans barn. Det var ett tradionellt bruk med stor produktion av slipade serviser. Så stor att han byggde upp ett gigantiskt lager. Alla lador i Åfors var fyllda med slipat glas. Hans filosofi var: ” De gamla tiderna kommer tillbaka. De kommer alltid att behövas slipat glas.” Så därför fick jag inte röra sliperiet. Istället koncentrerade jag mig på det hyttarbetade glaset. Men i hyttan fick jag inte många timmar att pröva nya idéer. Ofta användes tiorasten till sådant.
- Han var ganska svår att samarbeta med. Jag hade inte så stor frihet att göra det som jag ville. Direktören tyckte när jag kom 1954 att jag skulle göra svart glas. Jag tyckte det lät förfärligt, glas ska vara genomskinligt. Men han var helt inriktad på det och så fick det bli. Vi gjorde stora mängder av svart glas och det såldes.

Om Erik Åfors var motsträvig, så var de anställda desto mer samarbetsvilliga. Tillsammans med bl.a. Ingvar Jonsson, Bertil Langevi, nämnde Holub, gravören Fred Fransén, utvecklade de Arielliknade vasar och skålar och andra överfångsexperiment med abstrakt mönster. Men någon större produktion eller större spridning fick konstglaset inte. Till skillnad från hans ganska omfattande nyttoglasproduktion. Ernest Gordon började närma sig England igen. Han trappade ner och slutade 1961-62. Andra saker lockade mer:

- Jag ville sätta gång en egen rörelse. Redan 1956 ritade jag ljusstakar åt ett konstsmidesföretag i Gnosjö. Samarbetet utvecklades då de ville att jag skulle starta ett dotterbolag i England. Jag erbjöds mycket goda villkor, så jag sa ja.
- Då all tid gick till konstsmidet slutade jag i Åfors. Sedan dess har familjeföretaget, som jag fick utveckla, vuxit sig stort. Det ägs numera av ett investmentbolag och omsätter årligen 70-80 miljoner £. Min brorson har tagit över nu.

Ernest Gordon ombeds att se tillbaka på sin tid i Sverige. Han har lärt sig mycket om Sverige och svenskarna.
- Det var en tid i mitt liv som jag är väldigt glad över. Jag är tacksam att jag var med om det. Dessutom trivdes jag väldigt bra. Jag tycker om att komma hit.

Han pratar klanderfri svenska, men när samtalet övergår till engelska fördjupas resonemangen. Troligtvis känner han sig friare att uttrycka mer abstrakta saker på sitt modersmål.
- När Erik Åfors överlämnade ansvaret till Erik Rosén blev det en sorts frihet. Man kände sig instängd när Åfors styrde. Men nu är det helt annat bruk.

Överraskande talar han om för mig att han faktiskt inte har släppt glaset helt. Han skissar mycket på skulpturalt, okonventionellt färgat glas. Jag frågar honom om han vill göra comeback.

- Nej, jag är för gammal, småler han. Om jag varit yngre skulle jag starta en glashytta och utveckla alla möjligheter. Men det behövs en massa pengar. Ska man förverkliga de skisser man har måste man delta i hela processen på glasbruket. Att skissa är en sak, att göra glas är en annan.
Möjligheterna är enorma. När jag arbetade med sten, lera och trä insåg jag inte hur mycket man kan göra med glas. Man tror att det är ett sterilt material. Det öppnade mina ögon och jag förstod att det finns ingen ände.
- Glaset som uttrycksmedel tillhör ingen personligen- inte i samma utsträckning som en målning eller musik. Dagens glaskonstnärer är individuellt inriktade och använder det till att sätta sin personliga prägel på glaset. Även de, måste uppenbarligen veta vilka möjligheter och tillvägagångssätt som de inte har prövat och erfarit, som fortfarande finns där.
Glas lever sitt eget liv. Det är ett material som har egen karaktär.

Ernest Gordons korta sejour i glasriket skedde i en brytningstid. Anonym nyttoglasproduktion dominerade, men synen på glas som konst och i slutändan konst och design som PR-vapen kröp allt närmare. Kanske var Gordon rätt man på fel plats- men hans pionjärsinsats visade att design lönade sig och han lade säkerligen grund för den framgång Åfors idag åtnjuter."

Fotnot: Ernest Gordon dog 2008.

Björn Boode, Madesjö

onsdag, november 06, 2013

Två vänners gravplatser under Alla helgona dagen.

Algutsboda kyrka.

Min gode vän Horst Karlsson gravplats i Algutsboda kyrka. Här vilar hans båda styv föräldrar Stig och Elly Karlsson. Horst föddes 1971 och dog 1995.

Här vilar Patrik Ideström som tragisk omkom i augusti i år. Han vilar i Emmaboda kyrkogård. Patrik föddes 1982.

Havet och människan

Bilderna är tagna i hamnen i Färjestaden fredagen den 31 oktober.







måndag, november 04, 2013

Mikael Gustafsson toppar Vänsterpartiets EU-lista

Vänsterpartiets valberedning föreslår Mikael Gustafsson som förstanamn på listan till EU-parlamentsvalet. Tvåa är LiseLotte Olsson och trea Linda Snecker. Målet är att få flera EU-parlamentariker i valet 2014.

- Mikael Gustafsson är en kompetent och driven politiker. Han har gjort ett mycket bra arbete som EU-parlamentariker och som ordförande i parlamentets jämställdhetsutskott. Han är en av våra mest framträdande feminister, säger Elise Norberg Pilhem, sammankallande i valberedningen.

- Jag är väldigt glad och hedrad över utnämningen och ser fram emot att bidra till en valframgång 2014. Vänsterpartiet är den tydligaste EU-kritiska rösten i svensk politik och den starkaste förkämpen för tolerans och jämställdhet, säger Mikael Gustafsson.

Mikael Gustafsson är 47 år och hemmahörande i Nynäshamn. Han har varit EU-parlamentariker sedan hösten 2011. LiseLotte Olsson är 59 år, bor i Nordmaling och arbetar som politisk sekreterare i landstinget i Västerbotten. Hon har haft många uppdrag på olika nivåer, till exempel som riksdagsledamot. Linda Snecker är 30 år, bosatt i Norrköping och arbetar på Linköpings universitet som koordinator. Hon har flera politiska uppdrag, bland annat som ledamot i kommunstyrelsen i Norrköping.

Listan till EU-parlamentsvalet fastställs vid Vänsterpartiets kongress den 10-12 januari 2014.

Valberedningens förslag till lista för EU-parlamentsvalet:
1. Mikael Gustafsson, Stockholm
2. LiseLotte Olsson, Västerbotten
3. Linda Snecker, Östergötland
4. Birgitta Axelsson Edström, Kalmar
5. Birgitta Sevefjord, Stockholm
6. Leo Ahmed, Stockholm
7. Mia Sydow Mölleby, Örebro
8. Dror Feiler, Stockholm
9. Malin Björk, Bryssel
10. Emil Broberg, Östergötland
11. Ann-Carin Landström, Skaraborg
12. Tobias Sandberg, Älvsborg
13. Ilona Szatmari-Waldau, Uppsala
14. Jallow Momodou, Skåne
15. Lena Olsson, Dalarna
16. Håkan Svenneling, Värmland
17. Nina Berggård, Norrbotten
18. Zinar Canpolat, Kronoberg
19. Ann-Margarethe Livh, Stockholm
20. Peter Hjukström, Sörmland
21. Vasiliki Papayannis, Gotland
22. Willy Söderdahl, Blekinge
23. Amanda Åhall, Göteborg
24. Alf Norberg, Gävleborg
25. Emma Wennerholm, Skåne
26. Fredrik Andersson, Stockholm
27. Christina Snell-Lumio, Norrbotten
28. Jesper Berglund, Halland
29. Kerstin Wallsby, Bohuslän
30. Jöran Fagerlund, Göteborg
31. Christina Hedin, Jämtland
32. Abe Bergegårdh, Skåne
33. Emma Wallrup, Uppsala
34. Tony Rosendahl, Sörmland
35. Agneta Hansson, Västerbotten
36. Ehsan Ullah Khan, Skaraborg
37. Elisabeth Swedman, Gävleborg
38. Leonard Heed, Göteborg
39. Katarina Burman, Norrbotten
40. Fredrich Legnemark, Älvsborg

söndag, november 03, 2013

Summering av omgång 30

Det gjordes 19 mål fördelade på 9 för hemmalagen och 10 för bortalagen, 2 hemmasegrar, 3 oavgjorda, 3 bortaseger. Inga röda kort delades ut och gula kort

Högsta Publiksiffran: Hammarby- Östersund 7866
Lägsta Publiksiffran: Brage- Varberg 633

Sammanlagda publiksiffran: 23303
Publiksnittet: 2913
Totala Publiksnittet: 2956

Skytteligan:

Victor Sköld, Falkenberg 20
Johan Bertilsson, Degerfors 16
Gabriel Altemark Vanneryr, 16

Hammarby skytteliga:

Kennedy Bakircioglu 7
Erik Sundin 5
Christophe Lallet 5
Nahir Besara 3
Nikolas Ledgerwood 2
Mikael Rynell 2
Mattias Adelstam 1
Erik Figueroa 1
Billy Schuler 1
Sebastian Castro Tello 1
Max von Schlebrügge 1
Nicklas Lindqvist 1

Andreas Haddad 1
Självmål 1

Hammarbys varningsliga, rött kort inom parantes

Nikolas Ledgerwood, 12
Erik Figueroa 6(1)
Thomas Guldborg Christensen 6
Monday James 4 (1)
Erik Sundin, 4
Christoffer Carlsson, 3
Robin Tranberg 3
Adis Husidic 3
Johannes Hopf 2
Luke Rodgers 2
Kennedy Bakircioglu 2
Ali Sinan Ayranci 1
Nahir Besara 1
Mattias Adelstam 1
Sebastian Castro Tello 1 (1)
Mikael Rynell 1 (1)
Billy Berntsson 1
Viktor Nordin 1
Christophe Lallet 1

Fritz Kallenberg

I ett halvt sekel utgjorde hans modeller en betydande del av Bodas tillverkning. Sällan förekom han i marknadsföringsplanen då glasbruket med kollegan Erik Höglund i spetsen satsade på en egen profil. Hans otaliga serviser hamnade inte på några gallerier men de användes och såldes i miljonupplagor.

” Det är typiskt att vi skriver detta just när Fritz fått pension. Om någon formgivare fått för litet skrivet om sig i förhållande till vad han betytt är det Fritz.”

Citatet är hämtat från Bodabladet nr.1-1968 och säger en del om människan Fritz Kallenberg. Den fyrsidiga tidningen ägnas helt åt honom och gavs ut när han gick i pension.

- Han var en sådan ödmjuk person som inte ville lysa, säger Rolf Sjöqvist- släkting till Kallenberg ( samt bror till Kent Sjöqvist, redaktionsmedlem för Reflexen fd personaltidningen på Kosta Boda)

Kallenberg föddes 1902 i norska Moss och han kom som femåring till Boda. Hans pappa var glasblåsare och det var i hyttan som Fritz började som pojke. Där blev han anfångare- skulle förmodligen ha stannat kvar i hyttan om inte fönsterrutorna där glaset syrades lockade. På dem ritade han karikatyrer på sina arbetskamrater i imman.
En dag upptäcktes en av teckningarna av en person som kände igen sig själv. Brukets chef, grosshandlaren Arvid Reiner pekade på den och sa:
- Vem har gjort den här?
Kallenberg erkände och väl var det. Grosshandlaren såg en begåvning och sådana skulle uppmuntras ansåg han. Hyttan byttes ut mot lära hos gravören istället. När han graverat ett tag började han formge nya modeller därför han tyckte att de som fanns var trista. Och det fortsatte han med- från 1928 till 1967.

Inte mindre än 350 serviser formgav han. Slipade klassiker som Pompadour, MacGuirlang, Rut och den släta Gina från 1957. Den är en av världens mest sålda handgjorda servis. Flygbolaget TWA beställde 1961 35000 exemplar till deras lyxklassflighter.
Utöver det, bar ca. 4000 andra artiklar Kallenbergs signatur. De resterande 2000 var mestadels Höglunds. Och han var ju enormt produktiv…

” Kallenberg gjorde hela Bodas produktion, alla beställningar från olika företag utomlands osv. Någon ville ha den och den storleken för ett nytt vinglas, konjaksglas eller sherryglas eller vad det nu var för någonting. Han gjorde också gåvor i slipad kristall…Han fortsatte med den här typen av basproduktion, som gav de stora serierna och som fortfarande var matnyttiga- det som jag inte kunde tänka mig att ta som uppgift. Kallenbergs bit var lika viktig som någon annan, men jag var inte funtad som människa att jag hade klarat sådana uppgifter.”

Erik Höglund i Gunnel Holmérs bok ” Från Boda till New York- konstnären Erik Höglund.

När de nya formgivarna kom till Boda och Åfors på 50- och 60-talen var det till Fritz man vände sig. Det han inte visste om glas var inte värt att veta. Han kunde gravera, etsa och formgav även en del artiklar med silvermålning. Kallenberg bjöd generöst på sina kunskaper och kunde knappt slita sig från bruket.

- Kallenberg var en föreningsmänniska. En eldsjäl i Algutsboda hembygdsförening där han gjorde tekningar och fotograferade till föreningens böcker. Sedan gjorde han smidesskulpturen ”Fågel Fenix” på Algutsboda kyrkogård. Sitt sista glasuppdrag gjorde han 1976 för Kosta. En specialbeställning på 8000 numrerade ex. lagom till kungabröllopet, säger Rolf Sjöqvist.

Att skriva om Fritz Kallenberg har varit en svår uppgift. För det första dog han 1981. Sedan finns det väldigt lite skrivet om honom trots hans viktiga insats som traditionsbärare och klippa i Boda. Visserligen äger hans alster inte samma lyskraft som exempelvis Erik Höglunds och denna artikel är inte heller ett försök att placera Kallenbergs produktion i glaskonstens absoluta finrum.
Men hans minne förtjänar respekt och tacksamhet för sin generösa person samt för sin bruksproduktion. Utan den hade säkerligen inte Bodas direktör Erik Rosén inte haft tillräckligt ekonomisk täckning att våga satsa på djärv formgivning.
Tack till Rolf och Kent Sjöqvist, Thomas Andersson och Gunnel Holmér.

Björn Boode, Madesjö

lördag, november 02, 2013

Fågeln Fenix


I slutet av 1960-talet fick församlingen motta en minnesfond avsedd för konstnärlig utsmyckning av kyrkogården. År 1969 ritades ett förslag, kallat Fågel Fenix, av konstnären Fritz Kallenberg, Boda glasbruk. Konstsmedjans mästare, Axel Strömgren, hade samarbetat med Åforsgruppen i vilken bl.a. Erik Höglund ingick. Skulpturen, en förgylld staty av Fågel Fenix kom på plats år 1970, i en cirkel med liggande, stora hällar. I kväll gör skulpturen verkligen skäl för sitt namn


Superettan i dag





IFK VÄRNAMO- ÖRGRYTE IS
0-
0

Varningar:
IFKV: Dzenis Kozica, Alexander Vrebac, Martin Claesson,
ÖIS: Johan Lundgren, Hannes Sahlin, Adam Rosén, David Leinar


Domare: Mohammed Al-Hakim
Publik: 2344





LJUNGSKILE SK- ÖREBRO SK
0-1 (0-1)


0-1 Shpetim Hasani (52)

Varningar:
LSK: Peiman Eliassi, Niklas Andersen
ÖSK:


Domare: Nermin Cisic
Publik: 1246






FALKENBERG FF- ÄNGELHOLM FF
4-2 (1-1)


0-1 Junes Barny (9)
1-1 Niclas Eliasson (44)
2-1 Per Karlsson (48)
3-1 Carl Wede (52)

3-2 William Robert Warshaw (69)
4-2 Stefan Rodevåg (87)

Varningar:
FFF:
ÄFF: Mikael Dahlgren, Robin Nilsson, Jakob Augustsson

Domare: Lars Olsson
Publik: 5008




ASSYRISKA FF- DEGERFORS IF
1-1 (0-1)


0-1 Johan Bertilsson (40)
1-1 Admir Aganovic (56)

Varningar:
AFF: Admir Aganovic
DIF: Daniel Sundgren


Domare: Kaspar Sjöberg
Publik: 1851


´

IK BRAGE- VARBERG BOIS
2-4 (1-2)


0-1 Gabriel Altemark Vanneryr (8)
0-2 Gabriel Altemark Vanneryr (14)

1-2 Andreas Ljunggren Eriksson (33)
1-3 Modou Barrow (56)
2-3 Anton Lundin (60)

2-4 Karl Söderström (64)

Varningar:
IKB: Alexander Zetterström, Adam Gradén,Stefan Lindmark, Gustaf Nordqvist.
VBOIS: Erkan Saglik


Domare: Antti Kanerva
Publik: 633







LANDSKRONA BOIS- GIF SUNDSVALL
0-0


Varningar:
LBOIS: Amethyst Bradley Ralani, Patrik Åström
GIFS: Jon Gudni Fjoluson


Domare: Dragan Banjac
Publik: 2024







GAIS- JÖNKÖPING SÖDRA IF
0-1 (0-0)


0-1 Edin Hamidovic (73)

Varningar:
GAIS:
JSIF: Edin Hamidovic, Zourab Tsiskaridze


Domare: Glenn Nyberg
publik: 2331

Hammarby vann säsongens sista match

Mer om matchen: hammarbyfotboll.se



HAMMARBY IF- ÖSTERSUND FK
2-1 (1-1)


0-1 Jamie Ryan Hopcutt
1-1 Nahir Besara (45)
2-1 Mikael Rynell (89)


varningar:
HIF: Thomas Guldborg Christensen, Adis Husidic
ÖFK: Eder Lopez Carreras, Dennis Widgren


Domare: Per Melin
Publik: 7886

Alla helgonaafton

Alla helgons dag, en rörlig helgdag som infaller på lördagen under tiden 31 oktober – 6 november. Ursprungligen var dagen en fast helgdag den 1 november, en plats den behållit i andra länder. Vid en helgdagsreform år 1772 ändrades detta till att istället vara första söndagen i november. Första november förlorade då sin status som helgdag men behöll ändå sin benämning i almanackan. Sedan dess har det alltså de flesta år funnits två skilda dagar med denna beteckning. Efter motioner i riksdagen om öka antalet helgdagar under hösten flyttades Alla helgons dag år 1953 från sitt tidigare plats till dagen innan, och blev samtidigt allmän helgdag (lördag var annars en arbetsdag på den tiden). Samtidigt ändrades namnet på 1 november till att vara Allhelgonadagen.

Dagen före Alla helgons dag kallas allhelgonaafton eller möjligen alla helgons afton. I anglosaxiska länder firas denna dag som halloween - en förvrängning av det ursprungliga All Hallows' Eve - med barnupptåg av olika slag, en sed som under senare år vunnit viss spridning även i Sverige. Halloween firas på den ursprungliga allhelgonaaftonen, dvs. den 31 oktober. Kopplingen till Alla helgons dag har dock gjort detta datum något osäkert, och det förekommer på många håll att man istället firar halloween på fredagen före denna helg.

Seden att fira helgon och martyrer på olika specifika dagar uppstod tidigt inom den kristna kyrkan och snart även behovet av en samlingsdag för mindre betydande helgon som inte fått en egen plats i kalendern. Därför infördes en "Alla (övriga) helgons dag" för dessa. Inom den Ortodoxa kyrkan sker firandet inte på hösten utan första söndagen efter pingst, och även inom den Romersk-katolska kyrkan tycks detta ursprungligen ha skett på våren. Sedan 700- eller 800-talet har dock firandet varit knutet till den 1 november.

En koppling till mer allmän minnesdag över de döda uppstod också tidigt. Detta har rötter i förkristna keltiska traditioner och övertogs sedan av de kristnade germanerna. Man trodde att de döda i samband med sommarens slut och vinterns början återvände hem och behövde vägledas med ljus och eldar, vilket lever kvar i den moderna seden att tända ljus, smycka och vaka över anhörigas gravar. Inom den katolska kyrkan infördes på 1000-talet Alla själars dag den 2 november som en dag då man ska minnas sina bortgångna anhöriga.

I samband med reformationen avskaffades denna senare helgdag, och dess innebörd kom istället att övertas av 1 november. Kyrkor runt om i landet håller även öppet för allmänheten under alla helgons dag för bön. Sedan 1983 ägnas också på nytt dagen efter Alla helgons dag i Svenska kyrkan åt de dödas minne.

Inför superettan omgång 30

Lördag 2 november Kl:15:00

IFK VÄRNAMO- ÖRGRYTE IS, FINNVEDSVALLEN
LJUNGSKILE SK- ÖREBRO SK, SKARSJÖVALLEN
HAMMARBY IF- ÖSTERSUND FK, NYA SÖDERSTADION
FALKENBERG FF- ÄNGELHOLM FF, FALKENBERG IP
ASSYRISKA FF- DEGERFORS IF, SÖDERTÄLJE FOTBOLLSARENA
IK BRAGE- VARBERG BOIS, DOMNARVSVALLEN
LANDSKRONA BOIS- GIF SUNDSVALL, LANDSKRONA IP
GAIS- JÖNKÖPING SÖDRA IF, GAMLA ULLEVI

fredag, november 01, 2013

Karlevistenen

Karlevistenen räknas som en av Sveriges märkligaste runstenar. Den står i en åker, helt nära stranden intill Kalmar sund. Stenen är ett flyttblock av grå kvartsporfyr från trakten väster om Oskarshamn. Runstenen är rest efter den danske hövdingen Sibbe Foldarsson, som begravdes på platsen. Inskriften avslutas med en dikt:

"Dold ligger den som de största dåd följde - det visste de flesta - ´stridernas Truds arbetare´ i denna hög. Ej skall en rättrådigare kampstark ´vagn - Vidur´ på sjökonungens väldiga mark råda över land i Danmark."

Denna dikt är den enda skaldestrof som bevarats i samtida nedskrift. Skaldediktningen frodades i hela Norden under vikingatiden och in på 1200-talet. Dikten är avfattade på ett versmått som kallades dróttkvætt, vilket betyder "versmåttet, lämpligt för kväden att föredragas inför konungens hird". Det kännetecknas, som all skaldediktning, av invecklad meningsbyggnad och rik användning av omskrivande bildspråk. Trud är en gudinnas namn, stridernas Truds arbetare är en hövding, härförare. Sjökonungens mark är havet. Den vagn som man färdas med där är skeppet. Vidur är en av Odens många namn, här använt om den döde hövdingen.




























Att stenen står avlägset på en öde strand tyder på att Sibbe avlidit på färd förbi och höglagts på land av sitt följe. Vissa menar att stenen har rest av danskar som var på väg hem efter att ha deltagit i slaget vid Fyrisvallarna utanför Uppsala omkr. år 985.
Under runinskrifterna finns på stenen en kort medeltida inskrift med okänd innebörd (NINONI+ EH + ). Möjligen kan det betyda "i Jesu namn".


Medeltemperatur i Oktober