Idag hittade Lotta och jag det vi sökte till Calle i julklapp i en data- och TV-spelsbutik i Kalmar. Det var vårt sista försök, för vi hade kammat noll på flera ställen dessförinnan.
Han vill inte ha sådant som är lätt att hitta och det kan hända att han brås på sin far där. Hur som helst: Tjejen i butiken berättade att hon kör en VW-bubbla från 1964, men på vintern tvingas hon ibland att köra en Skoda av praktiska skäl. Annars menar hon att riktiga bilar är gjorda före 1971. Hon har därtill väldigt bra koll på Batman och när jag noterade att ett föremål i butiken var dekorerat med "Batman 89"-loggan gav hon mig rätt. (Detta syftar på den logga som användes i samband med filmen "Batman" från 1989. Loggan har därefter ändrats lite grand för varje ny film.)
Tjejen, som kan vara i 25-årsåldern, hade därtill drastisk och absurd humor. Hon gav inte intryck av att vara det minsta intresserad av att sälja något. Hon ville diskutera det vi sökte, gamla bilar och Batman - exempelvis en badanka som såg ut som The Jokers kompanjon/flickvän Harley Quinn.
Förutom att jag i henne såg en ung upplaga av mig själv funderar jag på om hon är en bra eller dålig säljare.
Med tanke på hur mycket pengar jag gjorde av med är hon en mycket bra försäljare, men till formen var hon inte alls en typisk säljare. Hon sade inte "rätt saker", eller... Jo, det gjorde hon eftersom jag inte gillar säljsnack och genomskådar det snabbare än en blixt träffar sitt mål.
Jag tror inte att hon anpassade sig till kunden, för hennes glada respons på "Batman 89" antydde tydligt att hon kunde ämnet.
Sensmoral: Form och norm är bara skit. Tvärtom är det med "the real deal". Det lönar sig att kunna saker och att inte förställa sig, även i reda pengar.
Dessutom är det troligen ingen nackdel att vara kufig i en spelbutik.
I min bok är hon en briljant försäljare, för det blev absolut dyrare än vad jag/vi hade tänkt, men vi fick mycket för pengarna. Det tror jag i alla fall. Jag minns inte allt vi köpte, för jag blev bortkollrad av bilpreferenser och "Batman 89". Så jag gick i fällan - för att hon kunde sin sak och för att hon var egensinnig och underlig på ett mycket sympatiskt sätt.
Peter Lejon, Långelycke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar