Att ha följt den långa ruvningen på ca en månad, till de nykläckta gässlingarna som var två till antalet ankomst, till att vara med om deras första tid och sen när först den ena saknades och sedan den andra i förrgår är en tråkig upplevelse. Visst är det så att naturen har sin gång och att den kan vara grym ibland men det är ändå svårt att inte vara sorgsen och tycka synd om dom båda gässföräldrarna och all den tid dom har lagt ner. Nu blir det spännande att följa dels de äldre syskonparet och om de barnlösa gässen återbörjar att häcka under sommaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar