Nadine Gordimer

Nadine Gordimer (1923-2014)  föddes utanför Johannesburg och blev tidigt medveten om rasförtrycket i hemlandet Sydafrika. Redan som tonåring upplevde hon hur familjens mörka hemhjälp fick sitt rum genomsökt av polis.  Det var först efter Sharpevillemassakern 1960 som hon blev aktiv medlem i antiapartheidrörelsen. Då hade hon redan etablerat sig som författare- hon debuterade 1937 som 15-åring med en barnbok- vilket säkert bidrog till att hon under rättegången  mot Nelson Mandela 1962 fick hjälpa honom med sitt försvarstal.

Under de följande åren skrev Gordimer flera romaner som handlar om hur mäniskor på olika sätt drabbades av apartheid. Flera av böckerna förbjöds i Sydafrika men gavs ut utomlands. Romanen Julys folk som gavs ut 1981 och utspelas i en fiktiv framtid där dom mörkhyade tagit makten och dom vita befinner sig på flykt förbjöds först av apartheidsregimen och ströks 2001 från en skolas litteraturlista, anklagad för att vara rasistisk. Båda besluten väckte omfattade protester bland Gordimers anhängare.

När Nelson Mandela frigavs 1990 var Nadine Gordimer en av det första han ville träffa. Hon fortsatte hela livet att engagera sig för ett rättvisare Sydafrika och deltog bland annat i kampanjen mot aids. Även efter att hon fått nobelpriset skrev hon nya romaner om aktuella samhällsproblem. 1998 kom Husvapnet som handlar om Sydafrikas stora problem med våld och brottslighet. Nadine Gordimer fick nobelpriset 1991