Häromdagen gjorde jag ett fynd på miljöstationen Möjligheternas hus: En hushållsvåg av märket "Elisabeth" i nyskick. Den härrör från tidigt 60-tal, och när jag kom hem och visade upp den sade Lotta, att den var fin, men vi har en ny, digital hushållsvåg, så den behövdes inte.
Idag har Lotta bakat och behövde då en fungerande våg. Men den digitala vågen fungerade inte - eftersom det kommit vatten på den. Rejäla grejer! Fast Elisabeth kan sänkas till havets botten och ligga där under avsevärd tid för att tas upp och ögonblickligen fungera felfritt.
Nej, allt var inte bättre förr, men en våg som Elisabeth konstruerades för att hålla. Den digitala vågens yttersta syfte är att gå sönder när garantin har gått ut. Någonstans handlar det om yrkesheder, och så här i slutet av dagen undrar jag vart den tog vägen - samtidigt som jag stärks av Lottas ord:
"Vilken tur att du köpte vågen, för annars hade vi inte kunnat baka och barnen hade blivit ledsna."
Sedan serverade hon en blåbärspaj värdig en specialskriven föreställning på La Scala.
Peter Lejon, Långelycke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar