Dom filmer vi kör laddas ner i en stor server men för att kunna köra filmen så behövs det i många fall en nyckel i form av en kod som vi får från det aktuella filmbolaget. Nyckeln gäller naturligtvis under en begränsad tidsrymd. Vi hade fått en nyckel till hundraåringen samma dag som vi skulle visa filmen, så allt verkade vara frid och fröjd.
Vi skulle köra filmen kl 19:00 och jag som är tillika biljettförsäljare kom till Åfors 18:10. Då säger vår maskinist Peter Hall att det är fel nyckel till filmen. Han förklarade vidare att det är visserligen nyckel till rätt film men inte till rätt format. Jag trodde först att han skojade med mig mig för visserligen har vi tidigare haft olika problem med andra filmer men inte på detta viset. Men det tog inte många sekunder innan även jag förstod att han menade allvar. Detta var inget skämt. Det var som en rullgardin drog ner framför ögonen och kallsvetten började rinna längs med ryggraden. Dom två stora frågorna var. Varför just nu och vad gör vi nu?
Hur stora är chansen att man lyckas få en ny nyckel på 45 minuter en fredagkväll i Januari? Vad gör man åt folksamlingen som redan är på väg? Paniken var stor och man skulle mer än gärna vilja göra som hundraåringen, Hoppa ut genom ett fönster och försvinna.
Men efter sekunder av panikslag så började hjärnan tänka klart igen. Det första vi gjorde var att ringa Vissefjärda bio och fråga om dom hade DCP-filmen där? Nej det hade dom inte. Nästa steg var att ringa Emmaboda bio och fråga om dom hade en kopia av filmen. Det hade dom men då var klockan 18:25 och att åka till Emmaboda och tillbaka tar ca 25 minuter med lite tryck på gaspedalen och sen ska filmen laddas och det tar ytterligare ca 25-30 minuter så då förstår ni att det skulle bli en försenad film. Ett alternativ vi hade var att köra filmen på lördagskvällen i stället men vi ville undvika det om det gick. Men Therese O’Dálaigh på Emmaboda bion hade en annan idé. Hon gav oss ett nummer till filmbolaget (Disney) som på detta nummer hade en dygnet runt support där man kunde eventuellt få en ny nyckel. Onlinesupporten ligger i England så Peter Hall grabbar snabbt tag sin mobil och slår numret. Efter diverse omkopplingsamatal där han tillslut hamnade i USA skickade filmbolaget en kod till filmen på vår gemensamma mail. Peter hade inte någon dator med sig så snabbt in i bilen och hem för att ladda ner den på ett USB-minne och sen tillbaka. Upp i maskinrummet för att ladda ner nyckeln till filmen.
Under tiden hade biobesökarna anlänt i stort antal. Jag fick berätta flera gånger att vi hade strul med nyckeln till filmen och visste inte när filmen skulle kunna visas. Kände mig som tågvärdinna som ska ta hand om resenärerna när det strular med tågen. Det var kaos i mitt sinne men jag uppträdde lugnt och samlad. Alla besökarna var förstående och tog det hela med ro. Men hoppet steg för varje minut och när jag fick se Peter Hall komma in och visa tummen upp så kunde inte ens miljonskrapp på triss vägt upp den glädje man kände över att det fixade sig. Då var klockan 18:56 och filmen kunde visas 19:05 och eftersom vi brukar hålla fem minuter över utsatt tid så var det ingen försening alls.
Filmen var bra och publiken trivdes och när det var slut kunde vi alla dra en lättnadens suck. Vi hade lyckats vända en fiasko till succé genom vårt snabba handlande. Vi har inte råd att misslyckas även om alla vet och har förståelse att teknik kan strula så är det inte bra att ställa in en föreställning. Sånt sprider sig snabbt via mun mot mun metoden. Nu lyckades vi istället få en snackis bland biobesökarna där hela detta kaos i början blev en del av bioupplevelsen, det kommer vi att ha nytta av i framtiden. Det känns fantastisk och mina ben skakar än. Turen och skickligheten var med oss denna gång. Tack alla som hjälpte oss att lösa problemet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar