Jag jobbar med ett förslag som syftar till att ge människor med autism en chans att
1. få en plats i samhället där deras förmågor får blomstra,
2. ett utvecklande socialt liv och
3. en chans att ge världen ännu fler briljanta uppfinningar.
Dyrkandet av det extroverta är djupt aningslöst, för den renodlat extroverte har inte tålamod att gå på djupet och på djupet måste vi gå, för annars går det illa.
Autistiska människor är inte extroverta.
De är inte socialt kompetenta i traditionell mening.
De är inte flexibla.
Många av oss jobbar med PC och vi använder Microsofts programvara. Det hade vi inte kunnat göra om inte Bill Gates, som har aspergers, en form av autism, hade låst in sig i sina föräldrars källare.
Många av oss tar med förtjusning del av autisten Albert Einsteins extrema klokskap.
Många av oss njuter av autisten Bob Dylans musik och många av oss finner njutning i att se filmer av autisten Steven Spielberg.
Kom för Guds skull inte på tanken att autister inte har något att bidra med!
Mitt förslag har vuxit fram sedan min son fick autismdiagnos för drygt ett år sedan. Då blev jag också påtagligt medveten om att han ärvt denna disposition från mig. Jag går inte in på vad i förslaget består, men om det går att förverkliga kommer det att bli ett stort lyft för autisterna och, inte minst, för samhället.
Jag ska ta mitt förslag och förankra det där det har den bästa möjligheten att få fäste.
Avvikande människor särskiljer sig inte för att vi ska undvika dem, utan för att vi ska se dem särskilt väl.
Peter Lejon, Långelycke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar