Vägen som finns i Broakulla har fått sitt namn efter en man som hette Karl Balder. Han bodde i Blomkulla; en liten backstuga vid vägen, några årtionden kring sekelskiftet 1900. Namnet lät finare än vad det var. Till stugan hörde ingen jord. Balder kunde inte försörja sig där och han hade inget yrke. Han var därför mycket fattig och brukade försöka tjäna någon slant genom vedhuggning och liknande sysslor på gårdarna. Men han tiggde också mat.
Det berättas om Balder att han alltid var hungrig och hade ett ovanligt stort behov av föda. Många historier om detta är kända från olika byar. Vid ett tillfälle när han skulle be om mat på en gård, höll de på med slakt och bad honom själv gå in i köket och ta sig något att äta. I köket fann han bara gryn till korvstoppningen och det åt han. Men grynen var inte svällda så han fick svåra magplågor. ”Svångla min buk, svångla min buk sa Balder” är ett talesätt som lever kvar i bygden från detta tillfälle. Det berättas också om Balders död; Man hittade honom vid vägkanten en bit från stugan. Under armen hade han en stor brödkaka.
Historien är mycket sorglig; om hur hårt liv Balder levde och om plågan av att alltid vara hungrig. Det finns idag gamla stenmurar kvar vid vägkanten, där Balders stuga låg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar