En tuff höst

Jag upplever nu utan konkurrens den tuffaste tiden som politiker. Jag har varit aktiv sen 1993 men aldrig upplevt något liknande som denna höst 2010. Vi i vänsterpartiet i Emmaboda kommun började tidigt med vår valrörelse för att sen öka takten allt eftersom valdagen närmade sig. Det var det man sysslade under ca två månader som vi den intensiva delen varade. Men det visste vi att det skulle bli tuff tid och vi var mentalt förbedda på. Samtidigt som en valrörelse är det roligaste som finns för oss politiker. Det är då valfebern hos alla stiger och samtalen blir många med en kopp kaffe och fika vid vårt valbord. Det är då man trivs som fritidspolitker.

Valet kom och gick och vi skulle då förvalta valresultatet på det bästa sättet. Vi hade ökat något i kommunvalen men inte ökat i antalet platser. Vi fick behålla våra två mandat samtidigt som socialdemokraterna också ökade men inte heller dem platsmässigt. Det tolkade vi som om väljarna hade gett oss mandat att fortsätta vårt samarbete. Man trodde att förhandlingarna skulle gå snabbt och att vi skulle komma överens om kommande mandatperioden inrikting.

Men ack va vi bedrog oss. Förhandlingarna blev hårda och uppslitande och vi märkte snabbt att Socialdemokraterna ville spela tufft och ibland på gränsen till det tillåtna.Vi vet och accepterar att förhandlingar kan vara tuffa men detta var tycker jag över gränsen. Ödmjukheten saknades och de var väldigt bestämda och nästan orubbliga. Vi skulle bara få fem platser av våra nuvarande sju och av dem fem så skulle vi mista vårt ordinarie i kommunstyrelsen och bara få en ersättarplats. Vi tackade givetvis nej till detta och krävde våra sju platser eftersom valresultatet talade för det. Socialdemokraternas motivering var att de var "för snälla" för fyra år sedan och att de hade nya medlemmar att skola in i styrelser och nämnder. Detta kunde vi självklart inte ta hänsyn till. Vi har våra egna intressen att ta hänsyn till. Att vi skulle ha minst en ordinarie i kommunstyrelsen var ett minikrav.

Nästa möte tog Socialdemokraterna fasta på vårt krav på en ordinarie i KS men fortfarande var förhandlingsklimatet kärvt från deras sida. De höll dock fast vi sitt fem platser erbjudande och kallade detta för ett slutbud. Tackade vi nej så skulle socialdemokraterna börja förhandla med Miljöpartiet istället. Efter att vi återtog detta till vår styrelse tackade vi nej till detta bud men sa samtidigt att inte stänger några dörrar för vidare förhandling. Detta skedde måndagen den 11 oktober och vi förberedde oss för att gå i opposition.

Men veckan gick och vi hörde inte av (S). Men så ringde överraskande Miljöpartiet den 17 oktober och ville träffa oss samma kväll. Jag och Mikael Nilsson åkte till deras möte och där fick vi reda på att Miljöpartiet gärna ville ha med oss i ett trepartisammarbete. Vi såg det positivt och såg en vinst i att stärka majoriteten. Vi beslöt att förhanda tillsammans och meddelande Socialdemokraterna vårt bud på 12 platser i nämnder och styrelser.

Det blev ett nytt samtal med Socialdemokraterna den 31 oktober men den var lika låst som de tidigare. Om vi hade tänkt oss ett mer ödmjuka socialdemokratiska tongångar misstog vi oss gruvligt. Vi sa vår ståndpunkt till dem och vårt utgångsbud men de ville inte ens lyssna på vårt bud, trots att det var ett utgångsbud och inte ett slutbud. Men vi fick ett nytt slutbud och det är att vi skulle dela på sex platser, alltså vi fick en plats ytterligare och det var suppleant i KS.

Vi kallade till ett nytt möte den andre november mellan (V) och (MP) och självkart tackade vi nej till detta slutbud men vi ville även ge ett bud från oss för att fortsätta våra förhandlingar. Vi sa att vi går ner från 12 platser till 10 och det innebär en ordinarie och en ersättare i alla nämnder utom valnämnden och detsamma för KS. Enligt vårt synsätt ett rimligt krav

Men veckan gick och vi hörde inte av Socialdemokraterna utan det som hände var att vi inte fick närvara på vårt gemensamma gruppmöte där budgeten för 2011 skulle diskuteras och tisdagen den nionde november lade (S) fram sen egen budget som antogs av KS. Jag kontaktade samma kväll Bo- Eddie Rossbol, arbetarkommunens ordförande och frågade rent ut om Socialdemokraternas svar på vårt bud. svaret var att sex platser var det som gäller och att de inte har någon mandat att ge oss flera. Men vi var välkomna att hänga på detta om vi ville.

Söndagen den 14 november publicerade jag en bloggpost om dessa förhandlingar och dagen efter stod det i media. Efter det fick Socialdemokraterna kalla fötter och började förhandla med oss igen. Nu erbjöd de oss sju platser men eftersom de redan hade börjat fördela platserna så var platserna begränsade till vissa nämnder. Men efter några möten  och heta diskussioner så kom vi faktiskt överens onsdagen den  17 november om sju platser fördelade på en ordinarie i varje nämnd utom valnämnden och två suppleanter. Vi skrev på ett samarbetsavtal söndagen 21 november och där kom tanken på att byta bygg och miljönämnden mot en ordinarie i kommunala bolaget Möjligheternas Hus AB. Vi träffades återigen med Miljöpartiet den 23 och beslöt att ta en ordinarie i Möjligheternas Hus. Vi fördelade platserna och allt var frid och fröjd även om vi inte var helt nöjda med utgången så var det i allafall acceptabelt. För nu skulle vi äntligen börja prata politik.

Återigen kom besvikelsen då vi insåg att Socialdemokraterna inte ville återemittera sin budget till decembermötet så att vi två samarbetspartier skulle få möjlighet att påverka och vara med om att gå fram med en gemensamt med (S). Här började vi och miljöpartiet tyvärr ha skilda åsikter och olika analyser om samarbetets art. Samtidigt så ansåg jag helt riktigt att detta var en så stor fråga så att varje parti måste ta sitt eget beslut. Så skedde också. Medan Miljöpartiet valde att få en föredragning av Kommunalrådet så valde vi att driva på vår återremiss krav. Att om inte (S) själva tog beslutet om återremiss så skulle vi själva göra det. Vi beslöt även timmen innan fullmäktige måndagen den 30 november att om vi inte får igenom vårt återremiss krav så lägger vi ner våra röster på budgeten och går ur samarbetet. Vi var inte eniga i detta i vår partiförening men majoriteten var för att vi detta beslut. Nu behövde vi inte göra allvar av vår påföljande åtgärd utan Socialdemokraterna visade slutligen sin makt genom att säga om vi står kvar vid vårt krav på återremiss så blir våra platser vi kom överens om vakanta. Så blev det också vid fullmäktige sammanträdet

Vi var alltså inte eniga i vår partiförening och detta har lett till att den jobbiga situationen har fortsatt eftersom den som var emot beslutet minst sagt inte var nöjda med detta. Vi måste ta hand om denna situation också och det är nog den svåraste. Detta samtidigt som vi har haft diskussioner med miljöpartiet.

Det var en sammanfattning på den jobbiga hösten och den tidiga vintern. Det har varit en intressant men slitsam resa att som förhandlare strida med allt och alla. Det verkar som inte det tar slut heller för nu skulle man behöva lite lugn och ro. Samtidigt som det är jobbigt med dessa slitningar och strider så är det inget jag ångrar och även om det finns delade meningar ser jag inte hur de praktiska förhandlingarna för vår del skulle ske annorlunda. Vi har tagit med buden vi fått och kallat på möte. Samtliga medlemmar har fått säga sitt och vi har tagit och följt majoritetsbeslut. Sen att alla inte håller med ett fattat beslut är naturligt, speciellt detta som vars beslut ger stora konsekvenser för partiet och oss som företräder det. Det är viktigt att vi håller ihop partiet och vi jobbar hårt på det och jag hoppas att det lyckas när krutröken lagt sig.