Lyckebyåns broar

Emmaboda kommun har genom århundraden skapat sig många identiteter. En del av dem är våra glasbruk, sågverk, Pumpföretaget ITT Flygt som numera heter Water&Wasterwatter, järnvägen och dackebygden. Vi har två riksvägar som passerar kommunen (R25, R28) och länsväg 120. Men den absolut allra äldsta livsnerven är Lyckebyån som passerar kommunen från norr till söder. Närhet till vatten var den styrande faktorn vid val av bosättningsplats för de första människorna. Lyckebyån gav möjligheter till vattenförsörjning och var betydelsefull ur såväl odlings- som transportsynpunkt och för fisket. Vid industrialismens utveckling kunde vattnet utnyttjas både som kraftkälla och som råvara. Detta hade speciellt betydelse under 1700- och 1800-talets Sverige då industrialismen satte fart. Utmed Lyckebyån växte många industriorter upp under den här tiden.

Lyckebyåns färd mot Östersjön startar i skogslandskapet strax norr om Visjön i Uppvidinge kommun på en höjd av 234 m över havet. Ån följer en sprickdal genom den ca 1800 miljoner år gamla berggrunden ner mot havet. Färden som är ungefär 100 km lång är ömsom strömmande, ömsom lugnflytande och passerar omväxlande skogs- och jordbruksmarker. Strömmande partier förekommer främst i norra delen av ån t ex Högaström, Åfors, Johansfors, Getasjökvarn och Lindås och i de södra delarna t ex Strömsberg, Viekvarn, Biskopsberg, Lyckeåborg, Augerum och Lyckeby. Ett stort flackt parti mellan Lindås och Bånga (ca 35 km) lugnar ner vattenhastigheten i ån väsentligt.

Att bygga broar över vattendrag har i alla tider varit viktigt för oss människor och det har inte varit någon undantag för oss som bor i det som skulle bli Emmaboda kommun. Broarna var vackra stenbroar, träbroar och moderna betongbroar. Man byggde över de gamla stenbroarna till moderna vägbroar så att gammalt och nytt förenas. Det är det som dessa bilder vill förmedla. Alla bilder utom de tre sista är tagna i lördags den 13 november och de tre sista är tagna i dag.

Den nya sträckníngen av riksväg 25 ett par kilometer öster om Eriksmåla. Här byggdes en ny bro över ån.

En vacker gammal stenbro som finns i Huvudhultakvarn.

En modernare sorts stenbro än den i huvudhultakvarn men som också har många år på nacken. Denna finns i Stekaremåla strax norr om Broakulla. Vägen som passerar här går till Algutsboda och till Skruv.

Vid Johansfors glasbruk finns två åfåror som leder vattnet från damluckorna. Detta är den ena av dem med två tunnlar som passerar under bron.

Den andra har tre vägar som vattnet passerar igenom på sin väg söderut.

På andra sidan vägen finns denna nya träbro. Bakom syns början på Stampadammen.

Nu är vi i Lindås och bron vid den södra infarten. Även här är det en stenbro som är den vanligaste brotypen i kommunen.

Nu är vi på historisk mark där denna stenbro som finns i Fur en gång var en riksgräns mellan Sverige och Danmark från 980-1658. I dag går gränsen mellan Småland och Blekinge. Skylten syns i bilden.















Den moderna gränsbron vid Fur vid riksväg 28.