Utan att vara så där ruskigt specifik:
Att jag engagerar mig för att lyfta kulturarvet från glasbruken är nog känt i vänkretsen. I flera år har jag lobbat för att lyfta arvet från fina Gullaskrufs glasbruk, som på sin tid revolutionerade tillverkningen av pressglas och som gett oss utsökta alster av William Stenberg, Hugo Gehlin, Arthur Percy, Catti Åselius-Lidbeck, Lennart Andersson, Marianne Andersson, Kjell Blomberg med flera.
Jag har drömt om bruket på nätterna och varje gång har jag vaknat med tanken "det måste hända något med Gullaskruf".
Jag har lokaliserat det gamla formförrådet till en högst oväntad plats och jag har tjatat på allehanda aktörer att ta ett grepp om det viktiga arvet och göra det tillgängligt för allmänheten.
Och nu händer det!
Men jag säger inte att detta uteslutande beror på mina eventuella insatser. Jag säger bara att det är oerhört befriande när ett mångårigt engagemang, tillsammans med andra eldsjälars arbete, till slut ger resultat.
Vad får jag för det?
Inga pengar, men däremot djup tillfredsställelse och det är sannerligen inte det sämsta.
Peter Lejon, Långelycke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar