Sophie Sholl

Sophia Magdalena Scholl, född 9 maj 1921 i Forchtenberg, Baden-Württemberg, Tyskland, död (avrättad) 22 februari 1943 i München, Bayern, Tyskland, var en tysk student och motståndskämpe under andra världskriget. Hon var aktiv i motståndsgruppen Vita Rosen som med fredliga medel bekämpade den nazistiska regimen. I februari 1943 dömdes hon tillsammans med sin bror Hans Scholl och vännen Christoph Probst till döden och avrättades genom giljotinering.

Hon var dotter till borgmästaren i Forchtenberg am Kocher, Robert Scholl (1891–1973), och dennes hustru Magdalene Müller (1881–1958). Vid 12 års ålder gick hon med i Bund Deutscher Mädel (BDM). 1937 arresterades några släktingar och vänner till henne, vilket gjorde starkt intryck på henne. 1942 kom hon in på universitetet i München där hon studerade biologi och filosofi. Hon deltog även aktivt i motståndsgruppen Vita Rosen (Die weiße Rose).

Vita rosen propagerade för icke-våldsmotstånd mot den nazistiska regimen. Engagemanget var starkt präglat av medlemmarnas kristna tro. Dess viktigaste betydelse var moraliskt och att det visade att det fanns tyskar som tog avstånd från nazismen. Gruppen tryckte sex upplagor av flygblad och en sjunde var på väg när gruppen greps av Gestapo i München den 18 februari 1943. På flygbladen uppmanades folk till motstånd mot den nazistiska regimen, vilket inte var tillåtet.

Den 18 februari 1943 avslöjades hon och hennes bror, när de spred regimfientliga flygblad i universitetets ljusgård. Vaktmästaren, en SA-man, överlämnade dem till myndigheterna. Efter flera dagars förhör inför Kriminalobersekretär inom Gestapo, Robert Mohr (1897–1977), ställdes syskonen Scholl och Christoph Probst den 22 februari inför rätta med Roland Freisler som domare. De tre dömdes till döden för bland annat högförräderi och avrättades genom halshuggning senare samma dag.

Sophie Sholl

I sina brev till bland andra fästmannen Fritz Hartnagel (1917–2001) återger Sophie en ofta citerad devis från den franske katolske filosofen Jacques Maritain som grunden för sitt arbete: ”Il faut avoir l'esprit dur et le cœur tendre” ("Man måste vara hårdför i tanken, men vek i hjärtat").

De flygblad, som delades ut för att väcka motstånd mot nazistregimen, i första hand inom de unga akademiska kretsarna i München, spreds efter Sophie och Hans Scholls död i flertalet tyska städer i miljonupplaga från allierade flygplan.

Scholls öde har bland annat skildrats i filmerna Den vita rosen (1982) och Sophie Scholl — De sista dagarna (2005).  Hennes och de andra tyska motståndskämparnas minne kommer alltid att leva i våra antinazistiska hjärtan.

Källa: Wikipedia