Clara Zetkin

Clara Zetkin var en av ledarna för den internationella socialistiska kvinnorörelsen före första världskriget. Efter kriget blev hon en av ledarna för den kommunistiska rörelsens kvinnoarbete. Samtidigt som hon är en av arbetarrörelsens mest namnkunniga gestalter, är paradoxalt nog hennes verkliga åsikter och insatser mindre kända. Clara Eissner/Zetkin föddes i byn Wiederlau söder om Leipzig i Sachsen 1857. Som dotter till byskolläraren och en mor engagerad i kvinno- och arbetarföreningar fick hon i tidiga år uppleva under vilka eländiga förhållanden den lokala arbetarbefolkningen levde. I början av 1870-talet flyttade familjen Eißner på grund av barnens högskoleutbildning till Leipzig. Här utbildade sig Clara vid Lärarinneseminariet, lett av kvinnoaktivisten Auguste Schmidt, och tog examen med högsta betyg. I Leipzig tillhörde hon en grupp radikala studenter och blev bekant med den ryske revolutionären Ossip Zetkin som senare blev hennes man. 1878 gick Clara Zetkin med i Socialdemokratiska arbetarpartiet SAP.

Samma år infördes den s.k. socialistlagen, som gjorde det olagligt att anordna möten där man spred socialistiska idéer. Clara Zetkin gick i exil, först i Schweiz, därefter i Paris, där Ossip Zetkin redan befann sig. 1889 deltog Clara Zetkin i organiserandet av den Andra Internationalens kongress i Paris. Under kongressen höll hon föredraget "Die Arbeiterinnen- und Frauenfrage der Gegenwart", vilket kom att spela en viktig roll och blev en av grunderna för de kvinnliga socialisternas emancipationsteorier. Året därpå upphävdes antisocialistlagarna i Tyskland och Clara Zetkin flyttade tillbaka till sitt hemland. Ossip Zetkin hade året innan avlidit i tuberkulos i Paris. Clara Zetkin bosatte sig i Stuttgart, där hon blev redaktör för socialdemokraternas kvinnotidskrift "Die Gleichheit". Med detta som ledstjärna blev hon en hård kritiker av den borgerliga kvinnorörelsen som föga förvånande förkastade perspektivet på socialismen och istället förespråkade politiska reformer av det bestående kapitalistiska samhället - reformer som även om de kom breda grupper till del, i realiteten främst gynnade de borgerliga kvinnorna.

1910 blir hon ordförande i Internationella Socialistiska kvinnoförbundet. Vid Andra Internationalens kongress i Köpenhamn 1910 tog hon initiativet till Internationella Kvinnodagen, som efter 1921 kom att firas den 8 mars. Vid valet 1920 kom Zetkin in i riksdagen för kommunistpartiet och var sedan riksdagsledamot till 1933, då Hitler utestängde partiet från riksdagen. Clara Zetkin, som sedan 1921 varit medlem i Kominterns verkställande utskott, gick då i exil i Sovjetunionen. Det är det dokumenterat att hon hade föga till övers för Stalin och hans hejdukar inom den kommunistiska rörelsen. Men i likhet med många andra veteraner kunde hon inte förmå sig till att öppet gå emot eller bryta med den rörelse som hon så djupt identifierat sig med.

Clara Zetkin avled i Moskva den 20 juni 1933 och begravdes som hedersbevisning enligt tidens sed i Kremls mur. Hade hon levt några år till hade hon med största sannolikhet försvunnit i den stora terrorn och förvandlats till en persona non grata i den officiella kommunistiska rörelsen. Stalin var inte den som glömde sina kritiker.

Källa: Marxistarkiv, Göteborgs universitet, Wikipedia