En av Emmaboda kommuns identiteter är utan tvekan glasriket. Det har funnits under århundrade många olika glasbruk och Studioglashyttor runt om i kommunen. I dag är många av de borta och kvar i drift är bara två stycken glasbruk och några glashyttor.
Boda Glasbruk är det äldsta glasbruket i kommunen och den grundades 1864 av glasblåsarmästarna R Victor Scheutz och Erik Widlund. Platsen hette då Förlångskvarn och här fanns innan glasindustrin satte i gång två bondgårdar och en kvarn. Här växte Boda glasbruk upp och blev en betydande ort i glasriket. Efter nedläggningen 2003 bedrevs verksamhet i en ny men mindre hytta i en annan del av bruksfastigheten. Men även den är numera nedlagd.
Över 200 anställda jobbade i Boda Glasbruk som mest. Den mest kända glaskonstnären som arbetade i Boda är Erik Höglund (1932-1998). Han var formgivare knuten till Boda glasbruk 1953-73 och kom där att omvandla svensk konstglastillverkning genom att införa nya idéer om hur glasprodukter skulle se ut. Hans anslag vad gäller bland annat gravyrer, färger och jordnära, asymmetrisk formgivning blev framgångsrik på utländska marknader.
Huvudgatan i Boda Glasbruk som heter Storgatan. Till vänster syns glasbruket, hjärtat av Boda
Den äldsta bevarade bruksfastigheten är den röda tegelbyggnaden. Den överlevde den förödande branden 1991 som ödelade stora delar av glasbruket. Som alla andra hyttor var den första hyttan i Boda av trä. Man utnyttjade Hagbyån som energikälla och eldade på ugnarna med hjälp av ved från skogens träd. Vet inte exakt när denna byggnad kom till men kan nog tänka mig att det var någongång i början av 1900-talet. Som alla bruksorter har ortens karaktär formats av arbetarna och de som arbetade runt omkring glasbruket
Huset som kallas Röda Stugan. Ett av Bodas äldsta arbetarbostäder. Fungerade senare som ett försäljningslokal för konstglas.
Denna byggnad är det första man ser när man kommer från den södra infarten som är den som används i särklass mest av de flesta turister. Det är den som kommer från riksväg 25 som ligger ca en kilometer bort. Byggnaden är uppförd 1929 och är en transformatorstation som producerade el som ersatte vattenkraften. Det innebar att man härefter kunde anlägga fabriker där man ville och där inte vattenkraft fanns.
Bodaparken ligger bredvid glasbruket. Här kan man se skulpturen Albin och Pegasus i mitten av bilden bredvid granen. Den är ritad av Bertil Vallien och tillverkades tillsammans med brukets duktiga hantverkare i mitten av 70-talet på uppdrag av brukets chef Erik Rosén. Figuren är en hyllning till den gamle glasblåsaren Albin som i mitten av 1940-talet fick Patriotiska sällskapets guldmedalj för lång och trogen tjänst. Men det sägs att han snabbt tog av sig medaljen. På frågan om var medaljen var svarade den gamle Albin. "Ja hängde den på suggan. Ja töckte att hon också behövde lite oppmuntran". Den vita huset är ett glasverkstad i dag. Tidigare var det en kooperativ affär som blev konsum 1929. Den låga röda byggnaden är en gammal postlokal, idag är det en galleri där.
Boda Nova som startade sin rörelse 1971. Här kan man köpa fina designade produkter som glas och karaffer, knivar och gafflar, skålar och servetter.
Efter produktionsnedläggningen 2003 inrymdes den nya mindre hyttan i denna byggnad Lokalerna har tidigare används till glasmålning, ,blomslipare som är slipning av blomdekor på glas. Detta var modernt från 1920- 40 -talet. Här fanns tidigare glastvättning, glaspackning, putslokal, syrapolering, elverkstad och lager. I källaren fanns smedja och snickeri. Själva byggnaden är uppförd i etapper från slutet av 1940-talet till slutet av 1960-talet. Framför bygganden som idag är en parkering fanns det 1991 ytterligare fastigheter som tillhörde glasbruket men de brann ner 1991.
Rubens stuga- Uppkallad efter Ruben Hjelm som bodde här. Ruben föddes 1887 och dog här 1969. Hans syster Cecilia som föddes 1889 blev den sista bofasta bodde kvar fram till hennes död 1978. De var ingalunda själva utan som mest bodde 11 personer här. Rubens far hette Frans och hans mor Gustava och tillsammans med sex barn kom de hit till Boda 1884 för att skapa sig en framtid som glasblåsare. Förutom Ruben och Cecilia som föddes här fick de ytterligare ett syskon som hette Josef 1892 som tyvärr dog redan som liten. Huset ägs av Emmaboda kommun och är bevarad som ett minne från ett glasarbetar hem från början av 1900-talet. Både Ruben och hans bror Tomas var kända för att vara skickliga glasblåsare och profiler i Boda. Tomas började arbeta i hyttan redan som åttaårig och redan vid 20 års ålder var han glasmästare, den yngsta vid den tiden.
Med kamarens hjälp kan man återskapa Rubens stuga som den skulle ha sett ut på ett kort åtti år tillbaka
Inblick inne i stugan där man kan se hur en arbetarfamilj bodde förr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar