Istiden är här

Det har varit kyligt men vackert väder i Emmaboda med omnejd. Vi hade visserligen inte -47,7 som i Kvikkjokk-Årrenjarka i Lapplands inland men väl - 16 gradet om inte mer. Det bet i kinderna men samtidigt var det trots det en skön känsla och en frisk hög luft.










Till och med Höglandsboskapen drogs sig undan från kylan i dag. Men trots ser de ut att ha mysigt i sitt köldskydd.

Ett vackert vinterlandskap i närheten av Västra Hällasjö

Fjärrvärmeverket i Emmaboda går för högtryck i kylan

Tornado älskar snön

Isen ligger på ER-sjön i Emmaboda 

Algutsboda

Bilden är tagen i Algutsboda som för mig betyder mycket eftersom jag har min arbetsplats där. I byn finns det förutom äldreboendet Ekebo där jag jobbar en kyrka och en hembygdsförening. Men en gång i tiden var Algutsboda en egen kommun med affärer, bank, post, telegrafstation och skola. Kommunen som då låg i Kronobergs län omfattade hela nuvarande socknen med Eriksmåla/Åfors, Broakull/Johansfors och Boda varade från 1862 till 1969. Då överfördes kommunen inte bara till Emmaboda kommun utan man byte även län till Kalmar län.

Algutsboda kommunsvapen: Den består av ett fält av silver, två korslagda uppåtriktade blå glasblåsarpipor med anfångad röd glasmassa, i nedre vinkeln åtföljda av ett rött topografiskt barrskogstecken. Vapnet fastställdes den 25 mars 1960. Glasblåsarpiporna syftar på glasblåsning och de fyra glasbruk som då fanns i landskommunen, medan barrskogstecknet syftar på skogsbruk.

Lugnet före stormen?

Det har som bekant varnas för snöoväder med klass 2 i Kalmar län men det har tvärtom varit lugnt här i Emmaboda med omnejd, än så länge är det nog bäst att tillägga. Men vackra bilder blir det ändå så varsågoda att titta på dem.

Sjön Törn

Götgatan i Emmaboda

Julbocken på Ekebo, Algutsboda

Tornado njuter av snön

Vissefjärda kyrka

Svensk Näringsliv kommunrankning

I går damp det ner ett vykort från Svensk näringsliv som gjorde reklam för sin nya sajt Företagsklimat.se. De rankar kommunena efter enkätsvar som de skickar ut till företagare och politiker i kommunen. Jag tycker inte det är fel naturligtvis att de undersöker företagsklimatet, det man reagerar på att Svensk Näringsliv på fullt allvar påstår att man inte gör detta av politiska skäl. Men då kan man ju undra varför man mäter vilka kommuner som lägger ut mest på entreprenad? Det är i allra högsta grad politiska beslut som en kommun fattar. Det innebär att en kommun som Emmaboda som inte lägger ut verksamhet på entreprenad hamnar långt ner på listan. Därför är det inte förvånade att Emmaboda ligger på 261:a plats av 289 kommuner i SN rankning för 2011. Är det något att lägga någon större vikt på?

Jo självklart ska vi i kommunen ha ett bra klimat för våra företag som verkar i kommunen och på den biten kan de alltid bli bättre. Men när det gäller den verksamhet som kommunen ansvarar för så har andra mätningar visat att vi är mycket bra på både skola, äldreomsorg, bibliotek och maten som serveras i våra kök. Så vår verksamhet håller god kvalité och det är kommunens främsta uppgift att ge sina kommuninvånare. Men vi kommer aldrig bli nöjda utan vi strävar efter att bli bättre och detta utan att lägga ut vår verksamhet på entreprenad. 

EU-parlamentet vill inte gömma våldet

EU-kommissionen planerar att dra in EU:s program som fokuserar på att stoppa våldet mot kvinnor, Daphne-programmet. Idag motsatte sig EU-parlamentet planerna i en resolution, och krävde att programmet får vara kvar.

Kommissionen vill att arbetet mot våld mot kvinnor ska ingå i en bredare program som handlar om rättigheter och medborgarskap.

- Kommissionen vill vifta bort våld mot kvinnor i ett luddigt fluff under rubriken rättigheter och medborgarskap, säger Mikael Gustafsson (V), EU-parlamentariker.

- EU-parlamentet och ministerrådet har båda betonat vikten av detta problem, så jag har svårt att förstå var kommissionen hämtat inspiration till det här dåliga förslaget. Istället borde forskningen öka, och EU borde lagstifta om våld mot kvinnor just så som EU-parlamentet kräver.

Fakta: Daphneprogrammet startade 1997 och är det enda EU-programmet som söker motarbeta våld mot barn, unga och kvinnor. Programmet som löper 2007-2013 har en budget på 16,7 miljoner euro.

Klass 2 varningen gäller fortfarande

Någon snöoväder har vi i Emmaboda inte sett något av. Det har varit en fin vinterväderdag med en sträng kyla. Snökononen har i stället drabbat de norra delarna av länet. Så fortfarande gäller klass 2 varningen för Kalmar län. Den uppdaterade varningen som kom 15.15 säger att för Kalmar län utom Öland gäller följande: Vid kusten snöfall som fram till fredag lokalt kan ge upp mot ca 30 cm nysnö. Det kan också innebära siktproblem på vägarna.

Uppdatering kl 19.31 för Kalmar län utom Öland: Vid kusten snöfall som från torsdag kväll fram till natt mot lördag lokalt kan ge ca 20 cm snö. De största mängderna väntas i den norra delen. Det kan också innebära siktproblem på vägarna.

För Öland gäller följande: Snöfall som till fredag kväll kan ge ca 30 cm nysnö. Detta kan också innebära siktproblem på vägar. Mest intensivt snöfall väntas under torsdagen. Klass 1 varning har förutom de som hade det i går även utfärdats på Österlen i Skåne, Södra Vättern och södra Vänern. Norrut gäller Roslagskusten och Gävleborgs kust. I det Väster och Norrbottniska fjällen varnas det för hård vind med kyla som kan ge förfrysningsskador. Så ta de försiktigt om ni ska ut i vädret.

Åfors Glasbruk 1876-2012

Tjugo personer får sluta på Åfors glasbruk. Tjugo får behålla sina jobb och tio flyttas till Kosta glasbruk. Hyttan släcks den 31 augusti, och konstnären Bertil Vallien kan komma att sluta inom Orrefors Kosta-Boda. Det beskedet kom i går till de anställda i bruket som strax innan jul fick beskedet om varslet. Sedan dess har förhandlingar med facket ägt rum och i går kom alltså slutresultatet av förhandlingarna. Tyvärr har facket inte fått gehör för sin linje utan företagsledningen har kört sin linje fullt ut. Deras mål har ju att släcka glasproduktionen och flytta den till Kosta samtidigt som man vill behålla glasmåleriet i Åfors. Där kommer de 20 anställda som får behålla sina jobb i Åfors att jobba vidare i höst.

En epok som startade i Åfors 1876 går alltså i graven den 31 augusti 2012. Åfors Glasbruk anlades 1876 och då fanns här en kvarn som drevs med ett vattenhjul. Samma vattenhjul fick nu driva sten- och degelkross som behövdes vid hyttan samt en spånhyvel. Den första hyttan låg på samma plats som den nuvarande, och var som alla hyttor vid den tiden byggd i trä. Den brann redan efter ett år, 1877, men byggdes upp igen. Därefter har flera om- och tillbyggnader gjorts. Lokalerna är idag exempel på ett sådant glasbruk där olika funktioner byggts till och in, så att resultatet är ett stort komplex med olika nivåer och olika byggnadskroppar.

Under de år som alla ugnar eldades med ved var stora ytor utanför hyttan vedupplag. Hela P-platsen intill caféet var vedupplag, och mitt emot gamla brukshandeln finns vedskjulet kvar än idag. Det första el-kylröret kom till Åfors, från Motala verkstad, 1950. I glasugnarna övergick man till oljeeldning i mitten av 1960-talet.

Det var Ernst Johansson som köpte Åfors glasbruk 1916. Sonen Eric fick dock bli verkställande direktör. Härifrån byggde han upp ett litet glasimperium. Eric Åfors kom att kallas Glaskungen i Glasriket; Han köpte in fler bruk: Boda, Johansfors och Kosta glasbruk! Kvartetten döptes till Åfors-gruppen. Namnet levde kvar ett tag, och än idag kan man i sliperiet se trälådor med glas med detta namn på sidan. Senare fick man byta namn eftersom Åfors var för svårt för utländska kunder att förstå och uttala. För att inte tala om hur lika Åfors och Orrefors låter på småländska! Då tillkom i stället namnet Kosta-Boda. Direktör Eric Åfors var den som anställde Erik Rosén till Boda. Rosén anställde i sin tur den unge Erik Höglund, direkt från Konstfack i Stockholm 1952. Rosén och Höglund fick Boda att blomstra på 1950- och 1960-talen. 1958 överlät direktör Eric Åfors ledarskapet vid Åfors glasbruk till Erik Rosén. Rosén blev senare vd för hela Kosta-Boda AB och jobbade ifrån Kosta.

De första åren hade man ingen särskild formgivare; chefen eller hyttmästarna bestämde vad man skulle tillverka och hur det skulle se ut. 1922 anställdes Fritz Dahl från Johansfors. Han fick jobba både som hyttmästare, formgivare och därtill leda arbetet i fabriken! Han startade ett måleri på platsen mellan åarna där det fanns vattenkraft. Han letade upp en duktig glasmålare som han kände till från sin tid i Johansfors; Karl Zenkert. Han hade hunnit flytta till Österrike, men värvades och kom till Åfors. Under 1920-talet var det stor efterfrågan både på målat glas och slipat kristallglas. Ett antal duktiga glasslipare från andra glasbruk värvades också.

Under 30-talet anställdes en handfull formgivare och konstnärer som var verksamma vid bruket. Engelsmannen Ernst Gordon anställdes som formgivare vid Åfors glasbruk 1954. Han kom då från Kosta glasbruk. Han formgav mycket i färgat glas; serviser, kannor, skålar mm men också graverade, slipade och blästrade kristallglas. Ernst Gordon har ritat den gipsrelief som pryder entréhallen i Åfors Folkets hus.

1961 anställdes Bertil Vallien, och 1972 började Ulrika Hydman-Vallien arbeta som frilans på Åfors. De har sedan blivit världsberömda glasformgivare, men är ändå Åfors trogna, och verkar här än idag.

Potatisgatan fick sitt namn under 1940-talet när många av glasbrukets glasslipare bodde här. Sliparna hade dåligt betalt. Eftersom potatis och sill var billig mat på den tiden så var det ofta den maten som stod på middagsborden hos sliparfamiljerna. Från början hette gatan ”Sill och Potatisgatan” men blev sedan bara ”Potatisgatan”. Många av husen byggdes i början av 1920-talet av timmer. På 1930-talet reverterades alla hus. Detta innebar varmare bostäder men också en mer enhetlig karaktäristisk sammanhållande brukskaraktär. De som bodde på Potatisgatan under 1920-talet hade yrken som mjölnare, jordbrukare, glasblåsare, glasslipare och glasetsare. En etsare var även urmakare. I varje hus rymdes flera lägenheter: På Potatisgatan fanns 16 lägenheter som var bebodda av ungefär 60-65 personer. Väl hälften av invånarna var barn. Här fanns inget vatten, inget avlopp eller värmeledning. Lägenheterna värmdes upp med vedeldning. Barnen fick hjälpa till med att hämta långved vid glasbruket med cykel. Bruket stod för fri vedbrand när man var anställd.

När glasbruket började bygga moderna bostäder 1939 tyckte man att dessa var så lyxiga att hela det området, längs bruksgatan upp mot Eriksmåla samhälle, döptes i folkmun till Hollywood. Dessa hus hade nämligen centralvärme, badrum och rinnande vatten och avlopp. De byggdes i funkisstil, som tvåfamiljshus med 3 rum och kök, med källare som rymde moderna tvättstugor och förvaringsutrymmen. Eftersom det var samma ägare byggdes ett antal liknande hus också i Kosta, av byggmästare Erik ”Byggar´n” Karlsson. Du kör genom ”Hollywood” när du lämnar Åfors. Idag är funkisstilen omgjord eftersom husen blivit privatägda, tilläggsisolerats och klätts in med träpanel i olika färger

Namnet Åfors antogs då glasbruket anlades 1876. Fastigheten och gården hette Ålgärdehult. Man får anta att glasbrukets grundare tyckte att namnet var för långt, men ändå använde Å:et från Ålgärdehult när de bildade det nya namnet Åfors vid forsen i Lyckebyån. På 1920-talet antog glasbrukets ägare Eric Johansson det nya efternamnet Åfors, vilket finns kvar än i släkten. Tack vare brukets närvaro tillsammans med de anställdas insatser fick Åfors både en brandstation och ett Folkets hus

Åforsgruppen gick ur familjen Åfors ägo i slutet av 1970-talet då koncernen köptes av Upsala-Ekeby. Åfors har inte funnits som eget varumärke sedan 1960-talet. Orrefors Kosta-Boda köptes 2005 av New Wave group. Denna historia tar slut den 31 augusti 2012. Vad som händer efter det med bruket är ingen som vet i dag. Jag mycket ledsen över beskedet att Åfors ugnar släcks i augusti. Jag lider med alla som mister sina jobb och jag lider för att Åfors mister sin identitet. Emmaboda kommun sista glasbruk är snart släckt alltså.

Samtidigt är jag glad att den samhörighet som finns och kommer att finnas mellan de som bor i Åfors och vi andra som har vårt ursprung där eller på andra sätt har Åfors i våra hjärtan. Det betyder mycket för ortens framtid i denna mörka tid.


Källa om Åfors historia: Åfors - en liten guide!

Miljöpartiet vill fortsätta dela ut vinster

Miljöpartiet presenterade i går en rad förslag som rör vinstdrivande bolag inom skolan. Trots det bekymrade tonläget är slutsatsen att skattepengar även fortsättningsvis ska kunna gå till privata vinster istället för undervisning.

- Jag är besviken, men inte överraskad. Miljöpartiet har notoriskt svårt att se problemen med vinstintressen i välfärden, säger Rossana Dinamarca.

Artikeln i Dagens Nyheter, där förslagen presenteras, är fylld av märkliga påståenden. Bl.a. hävdas att de stora skolreformerna på 1990-talet inte skulle haft någon större betydelse för kvaliteten i skolan.

- Det är nog önsketänkande från deras sida. Både Skolverket och Pisa menar ju motsatsen, säger Rossana Dinamarca.

- Det är ju värt att notera att Miljöpartiet tidigare ingick i den riksdagsmajoritet som funnits för att utreda reformernas effekter, men nu har de alltså på egen hand kommit fram till att det inte längre behövs, säger Rossana Dinamarca.

Klass 2 varning

Vintersäsongens första klass2 varning för Kalmar län är utfärdat från SMHI. Det handlar om att det varnas för stora snömängder i området och som synes är Kalmar län med Öland de enda området som just nu har en klass 2 varning som utfärdades kl 11.01 i dag. Från södra Stockholm, södermanland, Östergötland och Blekinge samt Gotland är det just nu klass 1 varning som gäller.

För Kalmar län gäller enligt SMHI: Från natt mot torsdag snöfall som fram till natten mot lördag vid kusten lokalt kan ge upp mot ca 30 cm ny snö. Det kan också innebära siktproblem på vägarna. Det liknande gäller för Öland. Så tar det försiktigt om ni nödvändigtvis måste ge er ut på vägarna. Detta kommer att uppdateras efterhand nya uppgifter kommer.

Ljus är en jämställdhetsfråga

Frånvaron av ljus i Emmaboda har uppmärksammats. Vad som inte har beaktats är att det är en jämställdhetsfråga. I våra storstäder förs en diskussion om att göra samhället mer säkert på kvällar och nätter, detta har helt gått Emmaboda förbi. Att hämta ut pengar i minutenautomaten när mörkret fallit eller att promenera i Emmaboda kvällstid är inte något som tilltalar. Det är inte bara utemiljön i Emmaboda som måste upplysas, det måste även de styrande i kommunen. Frånvaron av ordentlig belysning är i allra högsta grad både en kvinnofråga och jämställdhetsfråga. Se genast till att miljön blir trygg för alla


Skriven av: Gun Mälberg (V), Broakulla.

Så länge det finns fattigdom fortsätter kampen

I går var jag på årets första fullmäktige i Emmaboda och äntligen, då det gått mer än två månader sen vi lämnade in den, skulle vår Interpellations uppföljning gällade barnfattigdomen få sitt svar. Bakgrunden var vår tidigare Interpellation om hur barnfattigdomen ser ut i vår kommun. Den nya uppföljande kan ni läsa om ni klickar här.

Interpellationen var ställd till Stig Ove Andersson (S) som är socialnämndens ordförande och hans svar är att Socialnämnden tar barnfattigdom på allvar och att man på olika sätt arbetar med att minska följderna av barnfattigdomen. Han nämnde verktyget BBIC (Barnets behov i centrum) som är en viktig del i arbetet med utredningar som gäller barn. Syftet med BBIC är att stärka barnperspektivet och delaktigheten för barn, unga och deras familjer. Systemet ska också skapa enhetlighet över landet samt att förbättra och bibehålla kvaliteten i den sociala barn och ungdomsvården. Han nämner också i sitt svar barnchecklistan som vi i Vänsterpartiet varit initiativtagare till. Den innebär att att alla beslut som fattas ska ha ett barnperspektiv.

Vidare nämnde han så mäter nämnden inkomststandarden av det mått som utvecklats av Statistiska Centralbyrån (SCB) och används i statistik gällande barn och familjer. Det har utarbetats beräkningsformler som används för att komma fram till en norm för vad som är innehållet i levnadskostnader justerade efter familjens storlek. Den normen tar hänsyn till baskonsumtion av t ex. mat och kläder, boendeuppgifter samt eventuella fackföreingavgifter och barnomsorgskostnad.

I Socialnämnden kommer, enligt Stig Ove Andersson, de regelbundet följa utvecklingen av försörjningsstödet och nämnden får från individ och familjeomsorgens försörjningsstödshandläggare kartläggning av hur försörjningsstödet fördelar sig på olika ålder och samhällsgrupper samt hur det påverkar barnen.

Stig Ove Andersson vill omnämna att det finns situationer där familjer med långvarigt försörjningsstöd på grund av särskilda skäl får stöd utöver norm för att ha skäliga levnadsförhållanden. Barn kan få bistånd till aktiviteter, kläder osv utöver normen. Familjer kan också få hyres och elkostnader beviljade utifrån ett barnperspektiv.

Socialnämnden antog under hösten 2011 reviderade riktlinjer för försörjningsstöd. I dessa framkommer att alla familjer med barn där en elavstängning eller avhysning riskera skall kontakt tas med familjen av försörjningsstödhandläggare och handläggare inom barn och familjeomsorgen och en bedömning utifrån barnens bästa ska göras.

Detta var hans svar och som vanligt fick vi svaret från Stig Ove på sittande bord så man hinner inte att sätta sig in i svaret under pågående fullmäktige men jag har ingen annan intention än att Socialnämnden arbetar aktiv med dessa frågor. Vår avsikt med Interpellationen är inte i första hand att kritisera någon i socialförvaltningen utan vår avsikt är att uppmärksamma att barnfattigdomen finns inte bara i storstäderna utan även i vår kommun. Många av besluten som rör frågor som berör välfärden fattas på riksplanet och vi vet vad denna regering har gjort för att öka klyftorna i samhället så att fler har blivit fattiga, hemlösa och fått sina liv förstörda. Men man kan göra en hel del på kommunal och landstingsnivå för att bekämpa fattigdomen och jag är glad att vår kommun mycket tack vare vårt initativ har denna bekämpande i absoluta centrum. Vi vill också uppmärksamma att det finns dem som på fullt allvar påstår att fattigdom inte finns i Sverige och så länge det finns det och så länge människor far illa i vårt samhälle kommer vänsterpartiets kamp att fortsätta.

Iskyla i Emmaboda

Granitfontänen på Järnvägsgatan i Emmaboda har fått en "isfrisyr". Bilden har tagits i dag.

Sunday Bloody Sunday

På norra Nordirland ligger staden Londonderry och där utspelade sig den 30 januari 1972 det som skulle kallas Sunday Bloody Sunday. För 41 år sedan blev en fredlig demonstration beskjuten av brittisk militär och detta resulterade i 13 döda och 26 skadade varav en dog senare av sina skador.

Londonderry ligger precis på gränsen mellan Nordirland och Irland och var länge en av många platser där konflikten mellan katolska nationalister som ville se ett enad Irland och protestantiska Unionister som ville bevara den Nordirländksa unionen med Storbritannien ägde rum. För att läsa om hela konflikten så klicka här.

Free Derry var ett område som omfattade delar av staden Londonderry. Det var ett katolskt område som brittisk polis och militär från 1969 inte längre kunde kontrollera. Provisoriska IRA utförde i området kontinuerligt attacker mot de brittiska myndigheterna och polisstyrkan Royal Ulster Constabulary och Brittiska armén var hårt ansatta i området. Redan innan Free Derry utropades hade 13 brittiska soldater blivit dödade av PIRA. I och med Slaget om Bogside 1969 tvingades britterna lämna området och Free Derry grundades. Britterna anlade avspärrningar runt området och dessa avspärrningar blev regelbundet attackerat av ungdomar från fristaden. De protestanter och katoliker som ville se en fredlig lösning på konflikten och som ville få bort de orättvisa lagar som diskriminerade katoliker bildade medborgarrättsrörelsen Northern Irelands Civil Rights Association. Förebilden var medborgarrättsrörelsen i USA. Denna organisation genomförde flera marscher för demokrati och mänskliga rättigheter, bland annat den i Londonderry den 30 januari 1972.

Den 30 januari 1972 inleddes en omfattande marsch bestående av mellan 3 000 och 5 000 människor. Inklusive alla åskådare omfattade marschen till slut 15 000 personer. På grund av arméns avspärrningar i centrala Londonderry kunde marschen nå sitt slutmål utan fick omdirigeras till torget Free Derry Corner. Enligt uppgift lämnade ett gäng ungdomar demonstrationståget och började attackera brittisk militär och polis med stenar och glåpord. Polisen svarade med vattenkanoner, gummikulor och tårgas. Ungdomarna fick då hjälp av uppretade katoliker som ansåg att polisen använde väl grovt våld mot dessa ungdomar. Stämningen var spänd.

Hur som helst inledde militären beskjutningen. Två människor skadades på William Street. Den ene, John Johnson (59 år), dog fyra månader senare av sina skador. Nu flydde folk, och militären som hållit sig i bakgrunden började avancera efter att ha fått order om att arrestera stenkastarna. Militären får dessutom order om att använda skarp ammunition, eftersom deras högkvarter missuppfattat uppgifter och tror att deras trupper på William Street befinner sig i regelrätt eldstrid med IRA. Men vad trupperna mötte där var endast ungdomar som kastade sten. Trupperna avancerade mot Chamberlain Street och människorna där flydde in i Free Derry, det katolskt kontrollerade område där IRA:s trupper fanns.

Jackie Duddy (17 år) blev skottlossningens första offer. Han blev träffad i magen då han försökte fly undan beskjutningen. Prästen Edward Daly visar vit flagg, och med hjälp av några andra män bär han den dödligt sårade Jackie i skydd undan larmet. Trupperna pressade tillbaka ungdomarna men hade nu nått det fredliga tåget längre ner på gatan vid Rossville Flats. Major Ted Loden gav order att skjuta in i folkmassan. Patrick Joseph Doherty (31 år) blev skjuten i ryggen då han försökte krypa i säkerhet.

Bernard McGuigan (41 år) blev skjuten i ryggen då han försökte hjälpa Donaghy trots att han hade visat vit flagg för soldaterna. Hugh Pious Gilmour (17 år) blev skjuten i magen då han flydde från soldaterna. Vittnen och foton från journalister visade att han var obeväpnad. Kevin McElhinney (17 år) blev skjuten i ryggen då han försökte fly från soldaterna. Vittnen sade att han var obeväpnad. Michael G. Kelly (17 år) blev skjuten i magen då han stod på barrikaden och kastade sten på soldaterna. Vittnen uppgav att han inte hade skjutvapen på sig. John Pius Young (17 år) blev skjuten i huvudet då han stod på barrikaden och kastade sten på soldaterna. Vittnen uppgav att han inte hade skjutvapen på sig. William Noel Nash (19 år) blev skjuten i magen då han försökte hjälpa de skjutna på barrikaden. Vittnen uppgav att han var obeväpnad. Michael M. McDaid (20 år) blev skjuten i ansiktet då han lugnt gående lämnade platsen. Troligen blev han skjuten av någon av soldaterna uppe på stadsmuren. James Joseph Wray (22 år). Blev först skadskjuten när han försökte fly undan skottlossningen och därefter skjuten igen, nu till döds.Gerald Donaghy (17 år) sökte skydd mellan Glenfada Park och Abbey Park och blev skjuten i magen. Gerald (James) McKinney (34) blev skjuten i magen då han höll upp händerna och skrek "Skjut inte!, skjut inte!" William A. McKinney (27) blev skjuten i ryggen då han skulle hjälpa Gerald.

Många människor dog och sårades då människor försökte bära in döda och sårade i trapphusen på gatan. "Eld upphör" beordrades och militären genomförde massarresteringar i området. Men polisen fann inga vapen vare sig på William Street eller på Chamberlain Street. Redan på kvällen var den fruktansvärda sanningen lagd i dagen: 13 döda och 14 sårade civila. Varken bland polis eller militär fanns några dödsoffer eller ens någon sårad.

Samma kväll höll medborgarrättsrörelsen en presskonferens i Free Derry, där man sade att brittiska regeringen i och med detta slutgiltigt hade dödat den fredliga proteströrelsen. Vinnarna denna dag var IRA. Samma kväll anslöt sig nu unga män till IRA runt om i hela Nordirland. Händelsen brukar kallas för Nordirlands Sharpeville och Amritsar.

Storbritanniens ambassad i Dublin blev nerbränd dagen efter, och regeringen i London fick mycket kritik både internationellt och från sina egna landsmän. Nu först inleddes på allvar ansträngningar att hitta en lösning på konflikten. Innan den blodiga söndagen hade åtskilliga människor sett militär och polis såsom varande neutrala parter som endast ville få bort paramilitära grupper på båda sidor. Efter denna dag tappade emellertid majoriteten av katolikerna allt förtroende för polis och militär, vilka efter detta inte ens vågade gå in i de katolska områdena.

Från att från början hävdat att militären verkligen sett vapen på demonstranterna och agerat efter det så lämnades en rapport så sent som 2010 baserad på intervjuer som har gjorts med 2 500 personer som var med (polis, militär, sjukvårdspersonal, demonstranter, åskådare och journalister). I slutrapporten slås det fast att skulden till massakern faller på de brittiska militärerna och att demonstranterna var utan skuld.

MAKEDONSKO DEVOJCE

Så fantastiskt vackert, man får tårar i ögonen. Makedonsko devojce är en folklåt från Makedonien, framförd på elgitarr.

Oumar Mariko

Oumar Mariko som är partiordförande för Solidarité Africaine pour la Démocratie et l’Indépendance i Mali talade till Vänsterpartiets kongress. Han pratade om situationen i Mali och i Afrika där västvärlden fortsätter att suga ut afrikanska tillgångar. Där västvärlden stöder regimer som passar deras syfte. Det var ett starkt anförande och mycket intressant att lyssna till Oumar Mariko som gav oss ett perspektiv på hur omvärlden ser ut.

Makedoniens handbollslag

Makedonien har haft stora framgångar i det pågående EM-slutspelet i handboll som avgörs i Serbien där man slutade femma som innebär att man är VM-klara plus att man får kvala sig sommarens OS i London. Man har mött Sverige (26-26), Tyskland (23-24), Tjeckien(27-21), Danmark (32-33), Polen (27-25), Serbien (22-19) och slutligen i match om femte platsen Slovenien 28-27. Förutom ett frejdigt spel från landslaget har 4-5000 supporters satt färg på staden Nis de där tre första matcherna spelades och i den serbiska huvudstaden Beograd. I dag kom hjältarna hem till Skopje och mottogs av flera tiotals fans när man anlände till stan och hyllningarna där.

Maria Johansson

Maria Johansson som är förbundsordförande för DHR (Delaktighet, handlingskraft och Rörelsefrihet) talar på Vänsterpartiets kongress. DHR är en organisation för personer med nedsatt rörelseförmåga. DHR är en demokratisk organisation, politiskt och religiöst obunden. De verkar genom 21 distrikt och 166 avdelningar. Totalt har de cirka 15 000 medlemmar. Hon talade om de rörelsehindrades situation i samhället som i dag är bättre men långt i från bra för att ge dem rörelsehindrade full frihet. Samhället ska vara tillgängligt för alla för den ska kunna kalla sig ett verkligt öppet samhälle. I Sverige finns fortfarande ingen lag som slår fast att bristande tillgänglighet är olaglig diskriminering. DHR arbetar för att en sådan lag ska införas snarast. Det är av yttersta demokratiska vikt att samhället ska vara tillgängligt för alla oavsett funktionshinder. För mer information om DHR: klicka här

Vi glömmer aldrig förintelsens offer

Den 27 januari 1945 befriades Auschwitz, ett av nazisternas största koncentrations- och förintelseläger, av sovjetiska trupper. Omvärlden fick se vilket helvete 12 år av nazistiskt styre hade skapat.
50 år senare högtidlighölls minnet av förintelsen för första gången i Sverige. Sedan 1999 har den 27 januari varit en nationell minnesdag och från 2005 har FN deklarerat dagen som en internationell minnesdag över förintelsens offer.

Jag fick i april 2010 möjlighet att lyssna på Benny Grunfeld som besökte Emmaboda.  Till minnet av alla de som dödades av det nazistiska våldet så publicerar jag artikeln jag skrev då. Vi ska alltid bekämpa nazismen  och rasismen var den än visar sig Vi glömmer aldrig förintelsens offer.

I eftermiddag hade jag förmånen att få lyssna till Benny Grünfeld som föreläste för Bjurbäcksskolans årskurs nio i deras Polenprojekt där man under läsåret läser om Nazism och dess historia och som slutar med en Polenresa där man besöker b la dödslägret Auschwitz. Benny Grünfeld överlevde helvetet och döden i Auschwitz.







Benny Grünfeld föddes i Rumänien 1928 och flyttade sen till Ungern. Under andra världskriget bodde han med sina två bröder och sin mamma och pappa i Koloszvar, numera Bluj i Ungern, som då var ockuperat av tyskarna.

- En morgon i maj 1944, knackade det på dörren och en ungersk polis, beordrade oss att inom en timme stå på gatan, endast med det vi orkade bära för att evakueras till ett säkrare område. Men vi skulle transporteras med tåg till arbets- och förintelselägret i Auschwitz, säger Grunfeld.

Det blev en fruktansvärd resa tillsammans med 4000 andra judar. På resan dog många av de vidriga förhållandena som rådde i tågvagnarna utan mat och vatten. Med minnesteckningar som han själv gjort varvad med bilder lotsar Benny oss genom denna fasansfulla tid. Han minns allt som hände och försöker verkligen få oss att uppleva med alla våra sinnen, t o m hur bränt människokött kan lukta.

Väl inne i Auschwitz fördelades de av en tysk SS-läkare. Det fanns 3000 SS-soldater och 22 SS-läkare, som bestämde vilka som skulle överleva. Kvinnor med barn samt äldre, gasades ihjäl omedelbart. De män som såg friska ut skickades till olika arbetsläger och fabriker. De som inte fick en dödsdom bodde under omänskliga förhållanden i överfulla baracker och en ständig brist på mat. Sen fick man slavarbeta utan att knappt få mat eller vatten. Att sjukanmäla sig var det inte tal om. De som inte orkade eller blev sjuka gasades eller sköts ihjäl. Över 4000 människor i hans transport, delades upp och några få, han och en av hans bröder överlevde. Hans yngsta bror, då 12 år och hans far avrättades.

Med stor och hemsk detaljrikedom berättade Benny Grünfeld om dödslägret. Bland annat berättar han utan omsvep hur pedofiler bland nazisterna avrättade en tonårspojke som de inte kunde komma överens om. Om hur han tvingades se på när vakter slog ihjäl hans kamrat med spadskaft. Om den där dagen då hans kamrater, alla tonåringar, tvingades in i gaskammaren och dödades. Om de tre tillfällena han undgick döden tack vare hans kurragömma lek, hans talangfullenhet för teckning och en hel del tur. Han tecknade vykort, födelsedagskort och julkort, som han sålde till en SS-man.

- SS-mannen gillade mina teckningar och sålde teckningarna, till kollegor och civilpersoner. På så sätt överlevde jag. Hans bror överlevde för att han var skicklig som guldsmed och tillverkade smycken som en kvinnlig fångvakt sålde. Vi kunde också äta i smyg av de ruttna matresterna som blev över till grismat från köket.

Han berättade om resan från Auschwitz till den tyska fabriken i Tyringen som man genomförde till fots och med järnväg. Många dog av törst och kylan under färden. Där arbetade han skift och monterade V 1-raketerna som Hitler skulle krossa Storbritannien Men förhållandena där var inte bättre än de i dödslägret. Avrättningar skedde godtyckligt när vakterna så önskade. Att t ex. sitta för länge på toan kunde leda till hängning Att lämna arbetet utan tillåtelse gav också dödstraff.

När ryssarna invaderade Tyskland i början av 1945, befriades de överlevande. Men många var mer död än levande efter ett liv i misär. De första dagarna dog 15 000 judar i dysenteri och andra sjukdomar. Benny Grunfeld, hans äldre bror och andra medfångar åt av de skira skotten från nyutslagna björkar för att överleva.

Sommaren 1945 kom han till Sverige med en sjuktransport. Efter en tid av rehabilitering i Karlskrona, flyttade han flera år senare till Luleå. Han arbetade som flygtekniker för SAS, 1961-1962. Numera åker han runt till skolor och berättar med stark röst om sina upplevelser. Han visar sin arm där numret A 8979 inristat, Han bestämde när han var mitt uppe i det hemska att han måste överleva för att vittna om nazismens grymhet och hans möten med eleverna ger intryck. Ingen av de som lyssnar på honom lämnar föreläsningen oberörd.




















1995 gav han ut boken Tonåring i Hitlers dödsläger i samarbete med Magnus Henriksson och Olle Häger. En bok som blivit ett viktigt dokument om förintelsen och som ger en inblick i ett av de många hemska och fasansfulla människoöden som drabbades av nazismen.

Slutligen vill jag tacka Anders Brattström som är lärare på Bjubräcksskolan för att han ringde mig så jag fick möjlighet att besöka föreläsningen i Emmaboda Folkets Hus.

Skärp kraven på bemanning på äldreboenden!

En jämförelse som Socialstyrelsen gjort av personaltätheten på privata respektive kommunala äldreboenden under tre år (2008-2011) visar att de privata stadigt har 10 % mindre personal än de kommunalt drivna. Det innebär en besparing på 800 miljoner kronor.

- Självklart påverkar antalet anställda kvalitén. Två personer på kvällen på en demensenhet kan hjälpa de äldre betydligt mer än en person. Äldreomsorgens resurser har under flera år minskat trots att antalet äldre ökat. De 800 miljonerna hade behövts i äldreomsorgen. Vänsterpartiet har framgångsrikt drivit och fått igenom kravet på bindande regler för bemanning på demensboenden, säger Eva Olofsson, äldreomsorgspolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

- De privata äldreboendenas lägre personaltäthet bygger också på fler deltider och osäkra timanställningar. Men äldreomsorgens anställda måste kunna leva på sin lön. De behöver bättre, inte sämre arbetsvillkor, fortsätter Eva Olofsson.

- Vänsterpartiet har som enda parti öronmärkt pengar till fler anställda inom äldreomsorgen. I vår budget finns en satsning på 3 miljarder fram till 2014. Det innebär 7 500 fler anställda i äldreomsorgen. I budgeten föreslås också stora satsningar på utbildning och utbildningsvikariat.

Vänsterpartiets motion om bindande regler för en god bemanning i demensvården antogs av riksdagen mot regeringens vilja och ledde till det arbete som nu pågår hos Socialstyrelsen. Riksdagens socialutskott bereder just nu ett initiativ från Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet att också få bindande regler för övriga biståndsbedömda äldreboenden

Ett svek mot svenska folkets nej till euron

Socialdemokraterna meddelade idag att har kommit överens med regeringen i fråga om europakten. Det innebär att Sverige nu med största sannolikhet kommer att delta i pakten. Frågan kommer att avhandlas vid morgondagens EU-nämndsmöte i Riksdagen.

- Socialdemokraterna menar att de fått igenom sina krav hos regeringen. I de texter som jag har läst är inte de kraven inte tillgodosedda. Jag kan därför inte förstå hur de kan vara överens med regeringen, säger Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets partiordförande.

Där finns inga rättsligt bindande garantier för fackliga rättigheter i europakten. Inte heller står det klart att Sverige kan står fria från bindande regler och ändå få inflytande över besluten i pakten. Ett inträde i pakten innebär också att man går emot folkomröstningsresultatet om euron, ett resultat som också var ett tydligt nej till centralstyrd ekonomisk politik.

- De länder som ansluter sig till pakten blir tvungna att bedriva en ensidig nedskärningspolitik, som riskerar att förvärra den djupa krisen ytterligare. Stimulanspolitik för att få ekonomin på fötterna blir i praktiken omöjlig, säger Jonas Sjöstedt