Den tillbakadragne men trygga Josef, Julottepredikan av komminister Lina Petré, Algutsboda kyrka

Kära vänner, det här är den femte julottan jag får predika här i Algutsboda. Och under de här åren har jag pratat om lite olika saker; om konst, om tillit, om krig och fred. Och i år är det så dags att rikta fokus mot den person i krubban som nog lätt hamnar lite i skymundan, nämligen Josef. För Josef har verkligen något att lära oss, han kommer med ett annat perspektiv och med en stor gåva. Han lär oss att ta ansvar också för det som inte är självklart. Han utmanar oss att vidga perspektiven.

Men för att kunna göra det, så måste vi backa bandet lite grand, och byta från Lukas evangelium till Matteus. Där berättas det om hur Josef tänkt skilja sig från Maria när han upptäckt att hon är gravid - han vet ju att det inte är hans barn, och det är alldeles självklart att förlovningen skall hävas. Men i en dröm uppenbarar sig Guds ängel för honom och berättar att det är ett alldeles särskilt barn som Maria väntar, och att han skall ta hand om dem båda, vilket han också gör.
Josef vågar följa sina drömmar, lita på att de kommer ifrån Gud. Han kommer att följa sina drömmar också lite längre fram i historien, och därmed rädda liv. Och han vågar bryta normerna och de strikta sociala reglerna som säger att han skall handla på ett annat sätt. Han vågar gå en annan väg, följa sitt hjärta. Och han tar ansvar också för dem som konventionen säger att han egentligen inte har ansvar för. Där är han en sann förebild, och man kan ana ett eko från framtiden när den vuxne Jesus får frågan om vem som är min nästa, eller när han säger ”vem är min mor och syster och bror”?

Vi får inte veta så mycket om Josef i evangelierna. Vi kan ana att han och Maria fick flera barn tillsammans, och att han inte längre lever när Jesus ger sig bort från hemmet för att göra sin stora gärning. Att hans yrke har gått i arv till sonen som inte är hans. Han kommer inte att som Maria få egna dagar under kyrkoåret, det finns inte många sånger om Josef, han kommer för alltid att vara en bifigur - men en viktig sådan.

När jag ser honom här framme i krubban så ser jag en tystlåten, stark och trygg beskyddare. En man som vågar bryta konventionen och gå Guds väg. Som vågar bli berörd. Som vågar älska också dem som inte självklart är hans ansvar. Som har ett stort och rymligt hjärta.

I vår tid, en tid som på olika sätt utmanar just våra hjärtan och vår medmänsklighet på olika sätt, är det extra viktigt. För den människa som Gud blir, den människa och Gud som möter oss i evangeliet är så brinnande aktuell. Det är en fattig människa, ett barn utan jordisk pappa, ett barn som snart kommer att bli en flykting, ett barn som inte fick plats i någons hem. Förmodligen inte alls så som någon hade tänkt sig att Messias skulle komma, inte egentligen. Men så finns han nu här, mitt ibland oss, och vill våra hjärtan något. Så frågan är: hur tar vi hand om den gåva vi fått? Hur tar man hand om ett nyfött barn?

Jag tror att de flesta som är föräldrar skulle svara: med kärlek. Resten, teknikaliteterna, det praktiska, det löser sig efterhand. Men det börjar med kärlek. Det börjar i våra hjärtan. Och därifrån utgår sedan allt. Det är julens budskap, från det enkla stallet så långt borta och för så länge sedan och rakt in i vår tid och våra liv.

Det är Guds gåva till oss. När Gud själv vilar där i krubban, så värnlös och sårbar, säger det något viktigt om Guds tilltro till oss och vår förmåga att vårda och värna. Så låt oss ta emot den gåvan, och svara an! Bli stilla, landa i våra hjärtan där Gud bor. Låt oss få inspireras av Josef och hans mod att följa sitt hjärta, att bryta konventioner och vidga perspektiven. Hans mod att våga bli berörd. Amen.